KartaLink to thisLänk till boxen

VÄGBESKRIVNING
AV/TILL ANTON HENNING

Dela på Twitter eller Facebook

Stockholm

Anton Henning
"Interieur No. 299", 2005

Stockholm

Anton Henning
"Pin-Up No. 112", 2008

Stockholm

Anton Henning
"Interieur No. 474", 2010

IMG_0428

Family tours

Fall 2012, Magasin 3 arranges four guided family tours in Oct 21, Oct 28, Nov 11 and Nov 25.  All events at 2 pm. Welcome!

Familjevisningar

Hösten 2012 arrangerar Magasin 3 fyra visningar av utställningarna för hela familjen den 21 okt, 28 okt, 11 nov och 25 nov. Alla tillfällen kl. 14. Välkommen!

IMG_3471

Anton Henning – Too Much Skin, Taste & Turpentine

During the preparations for Anton Henning’s exhibition at Magasin 3, I made several trips to the artist’s studio in Manker outside Berlin. In one of our conversations, I described him as “a conceptual painter with too much talent.” That made Anton laugh heartily, as he often does. In those initial encounters with his art, I was struck by its power and the obvious mastery of the actual painting itself. The first, visual impressions possibly obscure the ideas, the layers of meaning and references that become apparent to those who take more time to enter his world.

Appetite, taste, curiosity, experiences, life and desire seem very apt keywords in the life and art of Anton Henning. He is not afraid to offend nor to please. Born in Berlin in 1964, Anton Henning addresses history, art history, the materiality of the works and the context of our times in his art. Many references to art history emerge, as well as his own visual imagery, reused and illuminated from various angles. With a wide scope, Anton Henning ‘consumes’ our collective past and present, digests them and produces a whole that is so much greater than the sum of the separate works.

Too Much Skin, Taste & Turpentine is the largest exhibition ever produced in the 25-year history of Magasin 3 in terms of the number of works by a single artist. Together with Anton Henning I have made a selection that highlights his current position with work from 1990 to the present day. Several paintings are completely new and come straight from the studio.

The exhibition takes place on two floors. The upper gallery includes a large salon that provides the total Henning experience. Here one can step into a world of paintings and sculptures and become a part of the work. And when standing outside the salon, one has the opportunity to watch the actual viewing itself: the eye follows others in the space looking at the art. The lower, larger gallery shows a variety of paintings and sculptures and films that complement this introduction of Anton Henning’s art for a Scandinavian audience.

The exhibition includes paintings, sculptures, drawings, collages and videos. The paintings in the exhibition have a specific emphasis on nude figures. Anton Henning repeatedly revisits the image of the body, in series that reference nudism in Nazi Germany, in a long series of self-portraits, and in abstractions and variations of originals from art history.

Anton Henning’s art has many associations with art history and he refers to artists such as Gustave Courbet, Henri Matisse, Pablo Picasso, Francis Picabia, Marcel Duchamp, Hans Arp and other Modernists and more contemporary artists too.

It feels great to finally present Anton Henning’s art in Sweden. There is no other artist who so masterly plays with our contemporary culture and art history alike. I feel that it is nearly impossible to capture his multilayered art in words. The exhibition we’ve created is really the best text about it. This is where you will live the total art experience of the world of Anton Henning.

Richard Julin, Deputy Director and Chief CuratorAnton Henning – Too Much Skin, Taste & Turpentine

Under förberedelserna för Anton Hennings utställning på Magasin 3 har jag flera gånger besökt konstnärens ateljé i Manker utanför Berlin. I ett av våra samtal beskrev jag honom som ”en konceptuell målare med för mycket talang”. Det här fick Anton att skratta hjärtligt, som han ofta gör. I de första mötena med hans konst slogs jag av dess kraft och hur uppenbart mästerligt själva måleriet i sig är. De första, visuella intrycken skymmer möjligen de idéer, de lager av betydelser och referenser som den som tar sig tid kan finna.

Aptit, smak, nyfikenhet, upplevelser, livet och lusten är nyckelord i Anton Hennings liv och konst. Han drar sig varken för att uppröra eller för att behaga. Anton Henning är född 1964 i Berlin och i sin konst tar han itu med historia, konsthistoria, verkens materialitet och vårt samtida sammanhang. I verken dyker en mängd konsthistoriska referenser upp likväl som hans egen bildvärld, återanvänd och belyst ur olika vinklar. Anton Henning har en bredd där han ”äter” vår historia och samtid, smälter dem och producerar en helhet så mycket större än de enskilda verken tillsammans.

Too Much Skin, Taste & Turpentine är den största utställningen Magasin 3 har gjort i antal verk av en enskild konstnär sedan starten för över 25 år sedan. Tillsammans med Anton Henning har jag gjort ett urval verk som belyser var han befinner sig, med verk från 1990 fram till idag. Flera av målningarna är helt färska, direkt från ateljén.

Utställningen utspelar sig på två våningar. I den övre salen finns en stor salong. Här erbjuds den totala Henning-upplevelsen där man kan kliva in i en värld av måleri och skulpturer. Man blir själv del av verket. Och när man står utanför salongen har man möjligheten att se själva seendet: blicken faller på de i salongen som tar in konsten. I den nedre, större salen finns en mängd målningar och skulpturer som adderar till den här introduktionen av Anton Hennings konstnärskap för en skandinavisk publik.

I utställningen visas måleri, skulptur, teckningar, collage och video. I måleriet har utställningen en särskild vikt vid aktmåleri. Anton Henning har alltid återkommit till bilden av kroppen, i verkserier som refererar till nakenkulturer i Nazityskland, i en lång serie självporträtt, i abstraktioner av och variationer på konsthistoriska förlagor.

Anton Hennings konst har en mängd kopplingar till konsthistorien och han förhåller sig till konstnärer som Gustave Courbet, Henri Matisse, Pablo Picasso, Francis Picabia, Marcel Duchamp, Hans Arp och andra modernister samt mer samtida konstnärer.

Det känns fantastiskt att äntligen kunna presentera Anton Henning i Sverige. Hans geniala, mångbottnade lek med vår samtid och konsthistorien saknar motsvarighet och är nästintill omöjlig att fånga i ord. Utställningen vi skapat är den bästa texten om den. Det är i utställningsrummen du får den totala konstupplevelsen av Anton Hennings värld.

Richard Julin, biträdande chef och chefsintendent

MapKartaLink to thisLänk till boxen

Sagostund

SAGOSTUND PÅ MAGASIN 3
SÖNDAG 25 NOV KL 14

”Violetta älskar Magasin 3. Här finns det så mycket spännande saker att titta på. Just idag är museet fullt av besökare och Violetta får bråttom att hjälpa till…”

Illustratör och barnboksförfattare Louise Jacobsson välkomnar alla barn och berättar vem Violetta är, var hon bor och vad hon tycker om. Louise Jacobsson läser sedan högt ur boken Violetta innan alla går på en spännande upptäcktsfärd i utställningen med vår visare Erik Sigerud.

FAMILJEVISNING
25 NOV KL 14

Erik Sigerud får oss att fundera på alla roliga material som man kan skapa konst av.
Visningen pågår i en timme. Från 5 år. Ingen föranmälan.

VIOLETTAS KONSTJAKT

På vanliga öppettider kan du också gå på en spännande upptäcktsfärd i Violettas värld och följa med henne genom Magasin 3.
Fri entré under 20 år.

Panel discussionSamtal

Samtal om måleri
Richard Julin, Kristina Jansson och Fredrik Söderberg

Torsdag 22 november kl 18

Måleriet är i fokus när chefsintendent Richard Julin samtalar med konstnärerna Kristina Jansson och Fredrik Söderberg, båda aktuella med separatutställningar i Stockholm. Med utgångspunkt i Anton Hennings utställning Too Much Skin, Taste & Turpentine diskuterar de frågeställningar kring måleri som medium, naturism och kulturellt arv.

Kristina Jansson, ”Molotovs Magic Lantern”, 2012. Photo: Jean-Baptiste Beranger, Courtesy Andréhn-Schiptjenko.

Kristina Jansson (f.1967) använder ofta fotografi, en bild eller ett minne från en scen i en film som utgångspunkt i sitt måleri. Den måleriska processen kombinerad med ett konceptuellt budskap leder till en rik variation av stilar beroende på vad hon vill uttrycka. Åskådaren förtrollas av hennes täta, suggestiva och psykologiskt laddade atmosfär som hennes bilder utstrålar.

Kristina Jansson utbildades vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och vid École Nationale Supérieure des Beaux Arts I Paris samt vid Academy of Fine Arts i Wien. Hennes verk ingår bl.a. i Moderna museets samling i Stockholm och i ett flertal prestigefulla private samlingar både nationella och internationella. Hon tilldelades andra priset av Carnegie Art Award 2010 och nominerades 2008.

Läs mer om Kristina Janssons pågående utställning på galleri Andréhn-Schiptjenko.

Bildinfo: Fredrik Söderberg, Das Haus der C.G Jüngs mit Mandala och Der Traum I (diptyk), 2012

Fredrik Söderberg (f. 1972) är känd för sina komplexa och tekniskt drivna målningar som med sitt exakta och ofta symmetriskt uppbyggda uttryck behandlar svårtyglade men besläktade ämnen så som spiritualism, mysticism, esoterism och det ockulta. Hans bilder är tillkomna under skeden där måleriet blir till en meditativ process och i förlängningen ett utforskande av det okända och ogripbara.

Fredrik Söderberg bor och verkar i Stockholm och är utbildad vid Konstfack under åren 1995-2000 samt vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 2002. Hans senaste separatutställning var på Historiska Museet i Stockholm 2011. 2010 medverkade han i grupputställningen Nordic Delight på Svenska Institutet i Paris och samma år ställde han ut på Magasin 3 Stockholm Konsthall. I samband med utställningen släpps hans första bok Paintings 2008-2012 i samarbete med Edda förlag och Galleri Riis.

Fredrik Söderberg är aktuell med sin separatutställning At the Feet of the Guru på Galerie Riis, 4 oktober – 11 november, 2012, läs mer.

Panel discussion on painting
Richard Julin, Kristina Jansson and Fredrik Söderberg

Thursday, November 22, at 6 pm

Deputy Director and Chief Curator Richard Julin discusses painting with artists Kristina Jansson and Fredrik Söderberg in relation to the exhibition Anton Henning Too Much Skin, Taste & Turpentine. In Swedish.

Kristina Jansson, ”Molotovs Magic Lantern”, 2012. Photo: Jean-Baptiste Beranger, Courtesy Andréhn-Schiptjenko.

Kristina Jansson (b. 1967) often uses a photograph, an image or the memory of a scene from a film, as a point of departure in her work. The medium of paint is of primary importance, and the painterly process combined with the conceptual message leads to variations in the style of each respective work according to the problems they adress. The spectator is spellbound by the dense, evocative and psychologically charged atmosphere conveyed by her images.

A graduate of the Royal University College of Fine Arts in Stockholm, she has also studied at the Ecole Nationale Supérieure des Beaux Arts in Paris (1998) and at the Academy of Fine Arts in Vienna (1994-5). She is represented in the Moderna Museet collection in Stockholm and in several prestigious national as well as international private collections, Kristina Jansson was awarded second prize by the Carnegie Art Award in 2010 and was also nominated for the award in 2008.

Read more about her current exhibition at gallery Andréhn-Schiptjenko here.

Bildinfo: Fredrik Söderberg, Das Haus der C.G Jüngs mit Mandala och Der Traum I (diptyk), 2012

Fredrik Söderberg (b. 1972) is recognised for his complex and technically advanced paintings, where he uses meticulous detail and symmetry to convey intangible yet related subjects such as spiritualism, mysticism, esotericism and the occult. His images are engendered in situations where painting becomes a meditative process and, ultimately, an exploration of the unknown and ethereal.

Fredrik Söderberg lives and works in Stockholm. He studied at the University College of Arts, Crafts and Design – Konstfack in 1995-2000, and at the Royal Institute of Art in Stockholm in 2002. His most recent solo exhibition was at the National Historical Museum in Stockholm in 2011. In 2010, he participated in the group exhibition Nordic Delight at the Swedish Institute in Paris, and also at Magasin 3 Stockholm Konsthall. In conjunction with our exhibition, his first book, Paintings 2008-2012, will be published, in association with Edda Förlag and Galleri Riis.

Fredrik Söderberg is currently featured in the solo exhibition At the Feet of the Guru at Galleri Riis, 4 October – 11 November, 2012.read more.

FöreläsningLink to thisLänk till boxen
Olle-Granath

Olle Granath ”Francis Picabia – Jag är ett monster…”

Torsdag 8 november kl 18

I relation till vår pågående utställning med den tyske målaren Anton Henning berättar Olle Granath om den legendariske konstnären Francis Picabia (1879-1953). Picabia var, tillsammans med sin vän Marcel Duchamp, en pionjär inom dada. Francis Picabia är känd för en konstnärlig rastlöshet, att han utmanade den goda smaken och förespråkade konstnärlig frihet. Olle Granath berättar i denna föreläsning om den klassiska utställning med Francis Picabia som gjordes på Moderna Museet 1984 när han var museichef.

FILMVISNING: I pausen visar vi René Clairs klassiska film Entr’acte från 1924 med Francis Picabia.
Visning sker med generös tillåtelse från Dansmuseet. Läs mer om Dansmuseet

Olle Granath är kritiker, författare och en erkänd profil inom svensk konstliv. Han har tidigare varit chef för Moderna Museet (1980-1989), överintendent på Statens konstmuseer och chef för Nationalmuseum (1989-2001), Granath är hedersledamot i Konstakademien sedan 1987 och författare till böcker om svenska och nordiska konstnärer bl.a. Hundens Blick: Strövtåg i samtiden (2008).

Podcast Artist talk<…

Artist talk med Anton Henning.
Intendent Richard Julin i ett samtal med Anton Henning om måleri, smak och konformism. Lyssna här.

Artist talk with Anton Henning.
Curator Richard Julin discusses painting, exhibition making, taste and conformism with Anton Henning. Listen here.

FolderLink to thisLänk till boxen

Information folder to the exhibition at Magasin 3

Informationsfolder till utställningen på Magasin 3

InstallationviewLink to thisLänk till boxen


Installationviews from the exhibition Anton Henning – Too Much Skin, Taste & Turpentine at Magasin 3. Photo: Christian SaltasInstallationsbilder från utställningen Anton Henning – Too Much Skin, Taste & Turpentine på Magasin 3. Foto: Christian Saltas

TextsLink to thisLänk till boxen

Wolfgang Ullrich, professor of art history and media theory, discusses Anton Henning’s oeuvre in light of “bad painting” and “camp aesthetics”. He puts forward a very interesting argument about how “good” and “bad” taste can change over time.

Click here to read Wolfgang Ullrich Article ‘Anton Henning and the Mastery of Bad Painting’.Wolfgang Ullrich, Professor i konsthistoria och mediafilosofi, ser Anton Hennings konstnärskap i ljuset av “dåligt måleri” och “campestetik”.
Han för ett mycket intressant resonemang hur begreppen “god” och “dålig” smak kan utvecklas över tiden.

Klicka här för att läsa Wolfgang Ullrichs artikel ‘Anton Henning and the Mastery of Bad Painting’.

WelcomeVälk…
IMG_5032

Dear Visitor,

Magasin 3 continues its signature tradition of introducing a contemporary master to our public. We are delighted to open our new season with German artist Anton Henning, someone Magasin 3 has followed with great interest for many years. We showed him in mini-format in 2010 as part of an exhibition from the collection titled Thrice Upon a Time, but now the time has come to properly show the breadth and remarkable creativity that Anton Henning possesses.

Discussions regarding the significance of painting usually follow various cycles. Sometimes one hears of a rekindling, other times painting is declared dead. At best, such claims are intellectual games or aberrations. We all know that the main focus of thousands of visual artists is the prepared canvas and that much is told ‘best’ by painting, and Anton Henning is a master of the medium. However, like all significant artists, Anton’s work spans many disciplines. Not only will we be seeing his painting from various periods, but also his sculptures and one of his salons.

With exceptional support from the artist, the exhibition’s curator Richard Julin, studied a comprehensive archive. Richard had access to everything, and it is rare to be given such a free hand. We are extremely grateful for the support provided to us by Anton Henning and his assistants. Our gratitude also extends to several generous lenders and the invaluable contribution of Ingela Toa Henning.

Magasin 3 has chosen to create a gigantic Gesamtkunstwerk—total work of art—where we encounter all the challenges inherent to significant, contemporary visual art.

Welcome!

David Neuman
Museum DirectorKära besökare,

Magasin 3 fortsätter sin unika tradition med att introducera en samtida mästare för vår publik. Med glädje öppnar vi säsongen med den i Tyskland verksamme konstnären Anton Henning. Magasin 3 har följt Antons konstnärskap under en mängd år och har presenterat honom i miniformat i samlingsutställningen Thrice Upon a Time, hösten 2010. Nu är det dags att verkligen visa den bredd och enorma skaparkraft som finns hos Anton Henning.

I olika cykler brukar man diskutera måleriets betydelse. Ibland talar man om en nytändning, ibland förs diskussionen som om måleriet är dött. I bästa fall är dessa uttalanden intellektuella lekar eller förirringar. Vi vet alla att tusentals bildkonstnärer har som huvudfokus att närma sig den preparerade duken och att mycket berättas ”bäst” med måleri. Anton Henning är en av dessa målarmästare. Dock, som hos alla betydande konstnärer, spänner Antons uttryck över många discipliner. Vi kommer inte endast att få se hans måleri från olika perioder, utan även hans skulpturer och ”miljöer”.

Med ett enastående stöd från konstnären har utställningens intendent, Richard Julin, studerat ett omfattande arkiv. Richard har haft tillgång till allt, och det händer ytterst sällan att man får så fria händer. Vi är otroligt tacksamma för det stöd som Anton Henning och hans medarbetare har gett oss. Vår tacksamhet sträcker sig även till flera generösa långivare och den ovärderliga hjälp som vi erhållit från Ingela Toa Henning.

Magasin 3 har velat skapa ett gigantiskt allkonstverk, där vi möter all den utmaning som finns i betydelsefull, samtida bildkonst.

Välkomna!

David Neuman

Museichef

7 sepLink to thisLänk till boxen
Richard och Anton

Artist talk
Friday September 7 at 5pm

Curator Richard Julin talks to Anton Henning about his artistry and the exhibition.Artist talk
Fredag den 7 september

Ett konstnärssamtal mellan curator Richard Julin och Anton Henning kl. 17.00 på Magasin 3.

9 sepLink to thisLänk till boxen
Magasin3_installaton#CD6E07

Curator tour of “Too Much Skin, Taste & Turpentine”
Sunday September 9 at 2pm

Curator Richard Julin guides us through the exhibition “Too much Skin, Taste & Turpentine”.

Intendentvisning av “Too Much Skin, Taste & Turpentine”
Söndag den 9 september

Richard Julin, Chefsintendent och utställningens curator visar oss utställningen kl. 14.00.

Anton Henning, Portrait No. 89, 2006
Oil on canvas, 80 x 70,2 cm

Anton Henning, Interieur No. 379, 2007
Oil on canvas, 80 x 70,2 cm

Anton Henning, Pin-up No. 132, 2009
Oil on canvas, 100 x 70 cm

We have been following Anton’s work for some time now. He is an incredibly skillful painter and has an uninhibited relationship with techniques, styles and motifs. Sparks fly in Anton’s paintings as he balances on the fine line between the permissible and the forbidden, the established and the unconventional, that we call “good taste” and “bad taste”.

Anton playfully juggles with historic and more famous artists, such as Francis Bacon, Picasso, Duchamp and even Matisse. He probes their greatness, borrows at will and adds his lightning-fast twists and scribbles. Anton applies the same artistic methods that George Baselitz called “Remixes.” Although not literally, like Baselitz, Anton does turn things upside down. There is such power and unrestricted joy in everything he does. References are mixed wildly and the politically correct flies out the window. It feels so liberating.

Magasin 3 has acquired three of Anton’s paintings. Two of them Portrait No. 89 (2007), Interieur No. 379 (2007) look like grisaille paintings, nearly monochromatic in shades of grey, as well as an “abstraction” in a work titled Pin-up No. 132 (2009).

Anton’s masterful handling of light and shadow gives Interieur No. 379 an three-dimensional and sculptural look. The interior is fractured into an abstract pattern. The second painting, Portrait No. 89, takes as its subject a famous chair designed by Marcel Breuer. It is a portrait in the shape of a chair. Brilliant! Take a closer look at the painting and see parts of the human anatomy, maybe even a nipple. It is as if the actual matter, the chair, disguises the real portrait. Very clever.

The third painting is also abstract, but painted almost as a monochrome. It is obviously a nude study of a woman, with an overt reference to Francis Picabia, Danse de Saint Guy (Tabac-Rat) from 1919/1949. I first saw Anton’s painting many years ago and it stayed in the back of my mind for a long time. I think it is so vital, full of beauty and joy. It achieves something that can only be created in the painting medium. And what a painting! This painting is not included in the exhibition, but there is a closely related work in the show, which is rather fantastic too…

David Neuman, Museum Director Magasin 3

Anton Henning, Portrait No. 89, 2006
Olja på duk, 80 x 70,2 cm

Anton Henning, Interieur No. 379, 2007
Olja på duk, 80 x 70,2 cm

Anton Henning, Pin-up No. 132, 2009
Olja på duk, 100 x 70 cm

Vi har följt Antons konstnärskap under en lång tid. Han är en otroligt skicklig målare och har ett slags hämningslöst förhållande både till teknik, uttryck och motiv. Det sprakar ofta till i Antons måleri när han balanserar på gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna, det etablerade och det okonventionella, det som kallas ”den goda smaken” och ”den dåliga smaken”.

Anton jonglerar lekfullt med historiska och mer kända konstnärskollegor, såsom Francis Bacon, Picasso, Duchamp eller till och med Matisse. Han undersöker deras storheter, lånar som han vill och adderar sina blixtsnabba vändningar och krumelurer. Anton använder samma konstnärliga metod som George Baselitz skulle kalla “Remixes”. Om inte bokstavligt, såsom Baselitz, så vänder Anton upp och ned på saker och ting. Det finns en sådan kraft och obehindrad glädje i allt han gör. Referenser blandas hej vilt och det som är politiskt korrekt flyger ut genom fönstret. Det känns så befriande.

Magasin 3 äger tre målningar av Anton. Två målningar Portrait No. 89 (2007), Interieur No 379 (2007) ser ut som grisaille-målningar d.v.s. ett måleri i en grå skala samt en “abstraktion” i ett verk som heter Pin-up No. 132 (2009).

På det mästerliga sätt som Anton behandlar ljus och skugga ger Interieur No 379 ett nästintill tredimensionellt och skulpturalt uttryck. Interiören är upplöst i ett abstrakt mönster. Den andra målningen, Portrait No 89, visar ett motiv av en känd stol av Marcel Breuer. Det är ett porträtt som tar gestalt som en stol. Genialt! Tittar man noga på målningen uppfattar man även delar av en mänsklig anatomi, kanske en bröstvårta. Det är som om själva materian, stolen, döljer det egentliga porträttet. Väldigt smart.

Den tredje målningen är även den abstrakt, men nästan målad som en monokrom. Det är ju uppenbart en nakenstudie av en kvinna, med ursprunglig referens till Francis Picabia, Danse de Saint-Guy (Tabac-Rat) från 1919/1949. Antons målning såg jag för många år sedan och den följde med mig under en längre tid. Jag tycker den är så vacker och glad. Den visar på något som bara kan skapas med måleriet som medium. Vilken målning! Denna målning är inte med i utställningen, men dess systermålning kan man se. Den är nästan lika fantastisk…

David Neuman, Museichef Magasin 3

RevealLink to thisLänk till boxen

A film made in the artist’s studio 2011/12 and during the installation of the exhibition by its curator Richard Julin.

En film från konstnären ateljé 2011/12 och under installationen av utställningen gjord av curator Richard Julin.

ImagesBilder

Images of all works in the exhibtion.

Bilder på alla verk i utställningen.

Drawings and collages<…

”Portrait No. 305”, 2010
Charcoal on paper, 82,3 x 68,5 x 4,5 cm

”Untitled”, 1991
Oil on canvas, 102,3 x 81,5 cm

”Picasso Painting”, 1991
Oil on canvas, 102,3 x 81,5 cm

Anton Henning’s inspiration is just as likely to come from a mid-19th century painting as from a contemporary magazine, but his work is not simply a nostalgic repetition of the past. He brings to it a contemporary playfulness, continually experimenting with several techniques in a variety of media, and often revisits drawing and collage.

It is in Henning’s early drawings that we encounter the “Hennling” for the first time. This constantly recurring shape, named after the artist himself, resembles a three-leaf clover. The “Hennling” represents something magical, a sense of something far greater that lies beyond human comprehension.

In Henning’s early work, we also see a keen interest in the human body—its shape and shapelessness. Picasso Painting (1991) depicts Pablo Picasso, a significant role model for Henning, in his unmistakable black-and-white striped shirt. Picasso’s cubist style creates a human body of fractured geometric shapes, a distinguishing style that Anton Henning adopts and develops into his own idiom. The humor of Marcel Duchamp is also found in Henning. In 1919 Duchamp drew a moustache on a postcard of the Mona Lisa and titled the work L.H.O.O.Q., an abbreviation that, when pronounced in French, jokes about her sexual desirability. Henning takes it one step further in his work Untitled (1991) and makes it even more explicit.

”Portrait No. 305”, 2010
Ritkol på papper, 82,3 x 68,5 x 4,5 cm

”Untitled”, 1991
Olja på duk, 102,3 x 81,5 cm

”Picasso Painting”, 1991
Olja på duk, 102,3 x 81,5 cm

Anton Henning hämtar sin inspiration från en målning från mitten av 1800-talet lika gärna som från en samtida tidning. Hennings verk är dock ingen nostalgisk upprepning av det förgångna utan han applicerar en samtida lekfullhet. Han experimenterar ständigt med flera tekniker och återkommer ofta till teckningar och collage.

Det är i Hennings tidiga teckningar som man först möter ”Hennlingen”. Det är en ständigt återkommande form, uppkallad efter konstnären, som ser ut som en treklöver. För honom representerar slingan någonting magiskt, en förnimmelse av någonting som är större än vad man som människa kan förstå.

I Hennings tidiga verk ser man även ett särskilt intresse för den mänskliga kroppen och dess form respektive formlöshet. I Picasso Painting (1991) gestaltas Pablo Picasso, en betydande förebild för Henning, här porträtterad iklädd sin omisskännliga svart- och vitrandiga tröja. Picassos kubistiska stil, där den mänskliga kroppen avbildas uppdelad i geometriska mönster, är ett utmärkande drag som Henning utvecklar till ett eget formspråk. Den skämtsamma lekfullheten som man finner hos Henning ser man även hos Marcel Duchamp. 1919 ritar Duchamp en mustasch på ett vykort med Mona Lisa i verket L.H.O.O.Q., bokstäver som med franskt uttal skämtar om hennes sexuella begär. Henning tar det ytterligare ett steg längre i sitt verk Untitled (1991) och gör det än mer explicit.

InteriorsInt…

”Interieur No. 455”, 2009
Oil on canvas, 222 x 191 x 8 cm

”Interieur No. 502”, 2012
Acrylic and photograph on canvas, 267 x 204 cm
Courtesy: Collection Bastian

”Manker 21.06.2010 II”, 2010
Oil on canvas, 40 x 50 cm

Anton Henning creates a complex interweaving of references in his paintings of interiors. These often depict empty, ordinary rooms, reminiscent of stage sets. Henning shows a strong affinity with Henri Matisse in terms of his composition, perspective, rich patterns and choice of intense colors. Just like Matisse, Henning’s own paintings appear within his canvases. In Interieur No. 502 the central focal point is a photograph of Théodore Géricault’s painting Homme Nu à Mi-Corps from 1820 that is affixed to the canvas. Two paintings hang on either side of the photograph: one is a landscape of Manker near Berlin, the other shows a sculpture. All are earlier works by Henning that can be found in the exhibition.

Henning often lets shapes and architectural lines merge into one another. Sometimes the lines are so intertwined that the interior becomes abstract and appears to be purely decorative patterns. Interieur No. 455 shows an interior in abstract form.

”Interieur No. 455”, 2009
Olja på duk, 222 x 191 x 8 cm

”Interieur No. 502”, 2012
Akryl och fotografi på duk, 267 x 204 cm
Courtesy: Collection Bastian

”Manker 21.06.2010 II”, 2010
Olja på duk, 40 x 50 cm

Anton Henning skapar en komplicerad väv av referenser i sina målningar av interiörer. Målningarna porträtterar ofta vardagliga rum utan människor som påminner om scenografier. Henning visar ett starkt släktskap med Henri Matisse vad gäller komposition, perspektiv, mönsterrikedom och intensitet i sina färgval. Precis som hos Matisse kan man se Hennings egna målningar i målningen. I Interieur No. 502 är den centrala blickpunkten ett fotografi av konstnären Théodore Géricaults målning Homme Nu à Mi-Corps från 1820, som har klistrats fast på duken. På varsin sida om fotografiet hänger två målningar; en landskapsbild som visar Manker nära Berlin, den andra en skulptur. Samtliga är Hennings tidigare verk, som också återfinns i utställningen.

Henning låter ofta former och arkitektoniska linjer gå in i varandra i sina interiörer. Ibland är linjerna så sammanflätade att interiören blir abstrakt och återges för betraktaren som rena dekorativa mönster. Interieur No. 455 visar en interiör upplöst i abstrakt form.

Pin-upsPin-u…

”Komposition mit Pin-ups No. 1”, 2011
Oil on canvas, 181 x 120,2 cm
Courtesy: Collection Horn

”Pin-up No. 59”, 2002
Oil on canvas, 141 x 126 cm

”Pin-up No. 169”, 2012
Oil on canvas, 160 x 130 cm
Courtesy: Anton Henning and Upstairs, Berlin, Germany

Anton Henning constantly challenges “good taste” especially with his numerous nude portraits called “Pin-ups.” Some refer to Germany’s turbulent history and cultural legacy, while others cite the nudist culture that flourished in Germany during the 20s and 30s as part of a health movement which advocated that the naked body should be surrounded by sunshine, water and fresh air to nurture physical activity, a lifestyle closer to nature, in contrast to the increasing industrialization of society. However, versions of the movement and its vision were integrated into the politics of the Nazi party and the resulting propaganda promoted an Aryan ideal and an excessive adoration of the body in combination with a nature-romantic craze. Surprisingly the most popular books under the Third Reich, besides Mein Kampf, were photography books by Kurt Reichert and Hans Surén that showed naked people doing gymnastic exercises in the great outdoors. Presumably, the popular photography books served a more voyeuristic purpose too, something that passed without comment.

Anton Henning reveals this nudist culture with paintings made directly from Kurt Reichert and Hans Surén’s photographs, but he adds subtle details that change the meaning of the painting, a glittering earring, a tattoo in the form of a “Hennling,” or a squiggle on the horizon. In Pin-up No. 59 a sunbathing woman, originally one of Reichert’s photographs from 1939, is portrayed with a pair of sunglasses and headphones. Even in his collages, made from photo-books and magazines of the period, Henning adds humorous titles that reveal the difference between intention and effect.

Henning paints his Pin-ups in varying degrees of abstraction and figuration. Pin-ups from 2012 are depicted more expressively and violently, reminiscent of Francis Bacon’s paintings.

”Komposition mit Pin-ups No. 1”, 2011
Olja på duk, 181 x 120,2 cm
Courtesy: Collection Horn

”Pin-up No. 59”, 2002
Olja på duk, 141 x 126 cm

”Pin-up No. 169”, 2012
Olja på duk, 160 x 130 cm
Courtesy: Anton Henning och Upstairs, Berlin, Tyskland

Anton Henning utmanar ständigt den goda smaken, speciellt med sina många nakenporträtt, så kallade ”Pin-ups”, i vilka han kommenterar Tysklands turbulenta historia bl.a. nakenkulturen som utvecklades i Tyskland under 1920- till 1930-talet. Det var en hälsorörelse där frisksport och sunda levnadsvanor var den bärande idén. Den nakna kroppen skulle omges av sol, vatten och luft för att finna en mer naturnära livsstil, i kontrast till den utbredande industrialiseringen av samhället. Dock förgrenades rörelsen och dess vision integrerades i nationalsocialismens politiska program, som resulterade i propaganda för ett arisk skönhetsideal, en överdriven kroppsdyrkan i kombination med en naturromantisk vurm. 1930-talets mest lästa böcker i Tredje Riket, förutom Mein Kampf, var förvånande nog fotoböcker av Kurt Reichert och Hans Surén med nakna människor som utförde gymnastiska övningar i den fria naturen. De populära fotoböckerna användes förmodligen i ett mer voyeuristiskt syfte, något som passerade utan anmärkning.

Anton Henning synliggör denna nakenkultur med målningar som är direkta avbildningar av Kurt Reicherts och Hans Suréns fotografier. Henning lägger till subtila detaljer som förändrar betydelsen av målningen, exempelvis ett glittrande örhänge, en tatuering i form av en Hennling, eller en krumelur i horisonten. I verket Pin-up No. 59 har den solande kvinnan, ursprungligen ett fotografi av Reichert från 1939, försetts med solglasögon och hörlurar. Även i sina collage, gjorda av fotoböcker och tidningar från den tiden, lägger Henning till humoristiska titlar, som visar klyftan mellan intention och användning.

Henning målar sina Pin-ups i olika grader av abstrakt och figurativt. Pin-ups från 2012, som visas på nedre plan, gestaltas mer expressivt och våldsamt, på ett sätt som för tanken till Francis Bacons målningar.

PortraitsPor…

”Portrait No. 312”, 2011
Oil on canvas, 130,7 x 100,7 cm

”Pin-up No. 124”, 2008
Oil on canvas, 100 x 79,7 cm

”Pin-up No. 141”, 2009
Oil on canvas, 121,5 x 90 cm

Henning’s portraits are an extensive and varied part of his artistic work. The shift between the abstract and the figurative is particularly noticeable as he appropriates many styles: Romantic, Cubist, Dadaist and Surrealist.

Henning’s unorthodox blend of high and low and his claim to artistic freedom is reminiscent of Francis Picabia, the French artist and poet, who together with Marcel Duchamp and Hans Arp, founded Dadaism. Picabia constantly reinvented himself and never stayed with one art movement for any long period of time, just like Henning himself. Picabia also challenged the establishment with kitschy paintings and nude portraits. Francis Picabia is Anton Henning’s constant companion. Just like his predecessor, Henning is an artist who doesn’t follow established tastes. Pin-up No. 124 (2008) is a loving homage to the former master’s Danse de Saint Guy (1919–1920), or as the work was later titled Tabac-Rat (1946–1949). In true Dadaist spirit, Picabia’s ironical work consists of only an empty frame and taut string, while Henning fills in the contours with pink paint on a canvas shaped as a naked woman.

Henning’s abstract portraits in the exhibition are shown together with Pin-up No. 141, a readymade of the painting Woman in a Fur Coat, by the Italian renaissance painter Titian (1488–1576). Titian was called “The Sun Amidst Small Stars” by his contemporaries and his influence on Western art has been enormous. In signing his name on this painting made by a copyist, Henning intends it as an act of veneration, not only towards Titian but also towards Marcel Duchamp.

”Portrait No. 312”, 2011
Olja på duk, 130,7 x 100,7 cm

”Pin-up No. 124”, 2008
Olja på duk, 100 x 79,7 cm

”Pin-up No. 141”, 2009
Olja på duk, 121,5 x 90 cm

Hennings porträtt utgör en omfångsrik och varierande del av hans konstnärliga arbete. Skiftningen mellan det abstrakta och det figurativa är särskilt märkbar bland dessa verk eftersom man möter flera approprierade stilar; den romantiska, kubistiska, dadaistiska och surrealistiska.

Hennings oortodoxa blandning av högt och lågt och hans anspråk på konstnärlig frihet påminner om Francis Picabia, den franske konstnär och poet som tillsammans med Marcel Duchamp och Hans Arp var en av dadaismens grundare. Picabia förnyade sig ständigt och anslöt sig inte till någon konströrelse under någon längre period, precis som Henning själv. Picabia utmanade ideligen etablissemanget med kitschiga målningar och nakenporträtt. Francis Picabia är Anton Hennings ständige följeslagare. Precis som sin föregångare är Henning en konstnär som inte följer den etablerade smaken. Verket Pin-up No. 124 (2008) är en kärleksfull hyllning till den tidigare mästarens verk Danse de Saint Guy (1919–1920), eller som verket senare titulerades Tabac-Rat (1946–1949). Picabias ironiska verk består, i dadaistisk anda, endast av en tom ram med snören uppspända i ramen medan Henning fyller i konturerna i rosa färg på en canvas i form av en naken kvinna.

Hennings abstrakta porträtt visas i utställningen tillsammans med Pin-up No. 141, en ready-made av målningen En kvinna med päls, av den italienske renässansmålaren Tizian (1488–1576). Tizian omnämndes av sina samtida kollegor som ”Solen bland små stjärnor” och har haft ett enormt inflytande på västerländsk konst. När Henning signerar denna målning utförd av en kopist med sitt namn är det menat som akt av vördnad, inte bara till Tizian utan även till Marcel Duchamp.

SculpturesSk…

”Blumenstilleben No. 400”, 2008
Wood, resin, lacquer, bright color, 57 x 76 x 77 cm
White wooden pedestal, 90 x 90 x 55 cm

”Liegende No. 3”, 2007
Bronze, wood, granite, 47 x 177 x 100 cm
Granite slab, 3 x 170 x 80 cm
Wooden pedestal: 110 x 176 x 86 cm

”Portrait No. 224 (mit Juwelen)”, 2007
Wood, resin, lacquer, 187 x 140 x 95,5 cm
Wooden pedestal, 15 cm x 128 x 90 cm

”Stehende No. 3”, 2007
Wood, resin, lacquer, 251,5 x 43 x 37 cm
Wooden pedestal, 20 x 54 x 50 cm

Anton Henning’s sculptures embody line and form. He uses both traditional materials, such as bronze and marble, and contemporary materials including epoxy, lacquer, paper, steel and nickel silver. The sculptures can represent figures, abstract lines or a floral still life. In a suite of sculptures from 2007, Stehende No. 2, Portrait No. 224 (mit Juwelen) and Liegende No. 3, he experiments with new techniques and materials, including those used in the automotive industry, which transform the sculptures into shiny objects. The abstract and minimalist style clashes with the sculptures’ iridescent lacquered surface. The works, that lie or stand, are slightly twisted.

Downstairs, a large number of sculptures are on display, surrounded by paintings hanging frame to frame on the walls. The paintings frame the sculptures, which have a variety of shapes and styles. Together, a sort of sculpture landscape is created, which you can carefully walk through in order to see everything. In this way, the act of seeing is once again in focus and you become aware of your own body’s movements. Clearly, Henning is playing with the respective possibilities and limitations of painting and sculpture. Occasionally, a motif from a painting reappears as a sculpture and vice versa. They coexist and enrich one another.

”Blumenstilleben No. 400”, 2008
Trä, epoxiharts, lack, ljus färg, 57 x 76 x 77 cm
Vitt träpodium,90 x 90 x 55 cm

”Liegende No. 3”, 2007
Brons, trä, granit, 47 x 177 x 100 cm
Granitplatta, 3 x 170 x 80 cm
Träpodium:110 x 176 x 86 cm

”Portrait No. 224 (mit Juwelen)”, 2007
Trä, epoxiharts, lack, 187 x 140 x 95,5 cm
Träpodium, 15 cm x 128 x 90 cm

”Stehende No. 3”, 2007
Trä, epoxiharts, lack, 251,5 x 43 x 37 cm
Träpodium, 20 x 54 x 50 cm

Anton Hennings skulpturer renodlar ofta formen och linjen. Skulpturerna består av en blandning av traditionella material som brons och marmor, och samtida material som epoxi, lack, papper, stål och nysilver. Skulpturerna kan föreställa porträtt av människor, destillerade till en enkel kontur eller snirkliga blomsterstilleben. I en svit skulpturer från 2007, Stehende No. 2, Portrait No. 224 (mit Juwelen) och Liegende No. 3, experimenterar han med nya tekniker och material, bl.a. från bilindustrin, som gör skulpturerna till skinande objekt. Den abstrakta och minimalistiska stilen krockar med skulpturernas lackerade yta. Gestalterna, som ligger eller står, är lätt vridna.

På nedre våningen visas ett stort antal skulpturer, omringade av målningar som hänger ram i ram på väggarna. Målningarna ramar in skulpturerna, som har olika former och stilar. Tillsammans bildar verken ett slags skulpturlandskap, som man försiktigt får kryssa sig igenom, för att kunna se allt. På detta sätt hamnar seendet än en gång i fokus och man blir medveten om sin egen kropps rörelser. Det är tydligt att Henning leker med målningens respektive skulpturens möjligheter och begränsningar. Ibland återkommer motiv ur målningen som en skulptur och vice versa. De samexisterar och berikar varandra.

Still lifesS…

”Portrait No. 309”, 2011
Oil on canvas, 119,8 x 99,8 cm

”Blumenstilleben No. 175”, 2004
Oil on canvas, 220,5 x 188 cm
Courtesy: Private Collection, Berlin, Germany

”Blumenstilleben No. 397”, 2008
Wood, resin, paper, shellac, 90 x 78 x 90 cm
Wooden pedestal, 60 x 80 x 60 cm

The still life genre has a vast tradition in art history. Since the artist had more time when painting a still life than a portrait, for example, it was expected to show greater skill and painterly use of light and shadow. The composition and choice of objects often carry a religious or allegorical message and depicted objects were usually symbolic of life, beauty and desire, as well as the contrary: decay and death. Since the 17th century, still lifes were very popular in Flanders, the Netherlands and Germany and therefore are close at hand for Henning. The genre was also explored by 20th century avant-garde artists such as Picasso, Braque, Matisse, and their predecessors Cézanne, Monet, Gauguin, Manet and van Gogh.

A large number of Henning’s paintings are various flower arrangements aptly titled Blumenstilleben. Entire bouquets of flowers are portrayed with swirls of bright colors à la Henning. He also portrays a variety of fruit, oranges and lemons—traditional symbols of mortality—and more explicit vanitas motifs, such as a skull in cubist style. Most contemporary artists avoid the still life, but Anton Henning embraces even this forgotten genre.

”Portrait No. 309”, 2011
Olja på duk, 119,8 x 99,8 cm

”Blumenstilleben No. 175”, 2004
Olja på duk, 220,5 x 188 cm
Courtesy: Private Collection, Berlin, Tyskland

”Blumenstilleben No. 397”, 2008
Trä, epoxiharts, papper, schellack, 90 x 78 x 90 cm
Träpodium, 60 x 80 x 60 cm

Stilleben har en lång tradition inom konsthistorien. Eftersom stillebenmåleriet gav konstnären mer tid att måla än exempelvis porträtt förväntade man sig därmed större skicklighet i hantverket och i målarens hantering av ljus och skugga. Konstnärens utvalda komposition av föremål var betydelsefull. Stillebenmålningar hade ofta en religiös eller allegorisk innebörd och var inte sällan avbildningar av föremål som betonade liv, fägring och begär men även dess motsats; förgänglighet och död. Stillebenmåleriet har sedan 1600-talet haft ett starkt fäste i Flandern, Nederländerna och Tyskland och ligger därför nära till hands för Henning. Det var även ett motiv som fångade 1900-talets avantgardister såsom Picasso, Braque, Matisse, samt deras föregångare Cézanne, Monet, Gauguin, Manet och van Gogh.

En stor del av Hennings målningar kallas Blumenstilleben och föreställer olika blomsterarrangemang. Blomsterbuketterna gestaltas förstås som en snirklig och färgrik slinga à la Henning. Han porträtterar även olika frukter, apelsiner och citroner, som är traditionella symboler för förgänglighet. Han skildrar också mer explicita vanitasmotiv, som en dödskalle i kubistisk stil. Stilleben är ett motiv som de flesta samtida konstnärer undviker. Anton Henning omfamnar även denna bortglömda genre i måleriet.

MASTERdote AntiSINGER, 2010
Installation view Haunch of Venison, London
Courtesy the artist/ Haunch of Venison, London

Oktogon für Herford, 2005
Installation view MARTa Herford, Herford
Courtesy the artist/ MARTa Herford

Anton Henning makes the two-dimensional interiors in his paintings materialize in the form of an architectonic space—the salon. It is installed facing the window paintings, where one can discover the exhibition’s title: Too Much Skin, Taste & Turpentine. The salon is part of a carefully orchestrated experience with furniture of his design and his paintings adorning the walls. Just as in Henning’s painted interiors, his interest for meta-perspective is evident here. In Henning’s world, the salon is a stage where you can see and be seen, by both the paintings and other visitors. In so doing Henning animates his exhibition and creates a situation that poses questions about the viewing of art and treads the line between representation and reality. Voyeurism is a consistent theme in his work.

Downstairs Henning alludes to the traditional 19th century Salon, where paintings were tightly hung frame-to-frame, floor to ceiling. The Salon was a forum full of heated debates and intrigues where artists and society figures discussed art and culture. It influenced society and public opinion, and was an important place for the development of modernist avant-garde. The seminal moment for modernism was in 1863, when the jury refused work from an unusually large number of artists, including Manet, Renoir, Sisley, Cézanne, Pissarro and Courbet. In reaction to protests, an alternative salon Le Salon de Refusés, was quickly approved by Napoleon III. Held simultaneously, it made an immediate impact by displaying art that sharply contrasted the officially sanctioned academic painting. It became the artists’ own arena and a significant stage for revolutionary and innovative modernist movements.

Anton Henning poses similar questions about art in relation to established conventions and pushes the boundaries of “what you can do” concerning both presentation and content. In many ways, Henning goes against the stream – just like the artists of former times.

MASTERdote AntiSINGER, 2010
Installationsvy Haunch of Venison, London
Courtesy the artist/ Haunch of Venison, London

Oktogon für Herford, 2005
Installationsvy MARTa Herford, Herford
Courtesy the artist/ MARTa Herford

Anton Henning förverkligar den tvådimensionella interiören i utställningen i form av en arkitektonisk rumslighet – salongen. Installerad mitt emot fönstermålningarna kan man skönja utställningens titel: Too Much Skin, Taste & Turpentine. Salongen är en del av en orkestrerad helhetsupplevelse, möblerad med egendesignade möbler och på väggarna hänger verk av konstnären. Precis som i Hennings interiörer blir hans förkärlek för metaperspektiv påtaglig. Salongen blir i Hennings värld en skådeplats där man kan betrakta och låta sig bli betraktad, både av målningarna och andra besökare.  På så vis animerar Henning sina verk och skapar en situation som väcker frågor om betraktandet av konst; i skiljelinjen mellan representation och verklighet. Voyeurism är ett genomgående tema hos Anton Henning.

Henning refererar till den traditionella konstsalongen på 1800-talet, där målningarna hängde ram i ram och från golv till tak. Konstsalongen var ett forum fullt av hetsiga debatter och intriger där konstnärer och societeten samtalade om konst och kultur. Den hade ett stort inflytande på samhällsutvecklingen och den allmänna opinionen och var en viktig plats för det modernistiska avantgardet. Startskottet för modernismen var 1863, när juryn för den årliga konstsalongen refuserade ovanligt många konstnärer, däribland Manet, Renoir, Sisley, Cézanne, Pisarro och Courbet. Som en reaktion på protesterna godkände Napoleon III snabbt den så kallade Le Salon de Refusés, De refuserades salong, som visades samtidigt. Den hade en omedelbar genomslagskraft eftersom att den visade konst som stod i skarp kontrast till det officiella sanktionerade akademiska måleriet. Salongen blev därefter konstnärernas egen arena och en betydande scen för revolutionerande och nydanande modernistiska rörelser.

Anton Henning ställer liknande frågor om konst i relation till etablerade konventioner och tänjer på gränserna för ”vad man kan göra” både i fråga om presentation och innehåll. På många sätt går Henning mot strömmen – precis som dåtidens konstnärer gjorde.

Anton Henning, Interieur No. 299, Oil on canvas, 251 x 220 cm, 2005Anton Henning, Interieur No. 299, Olja på duk, 251 x 220 cm, 2005