Gabriela Pichler. Foto: Johan Lundborg

SAMTAL
Tessa Praun möter Gabriela Pichler
2 maj kl 18-19 på Magasin 3

Fri entré, ingen föranmälan, var i god tid.

Om man vill något mer än Äta, Sova, Dö…
I vår samhällsdebatt är ordet ”arbete” ett nyckelbegrepp och återkommer ständigt i politiska diskussioner, nyhetsmedia och samhällsprogram.

I kvällens program samtalar intendent Tessa Praun med regissör Gabriela Pichler om detta angelägna ämne. Här möts konsten och filmen för att undersöka hur arbete skildras idag över olika konstarter. Varför är det ett sådant brännhett ämne? Hur ser dagens samhällsdebatt kring arbete ut? Hur skildras arbete i konstnären Mika Rottenbergs bildvärld och i Gabriela Pichlers kritikerrosade långfilmsdebut Äta, Sova, Dö?

Gabriela Pichler lever och verkar i Göteborg och är filmregissör. Äta Sova Dö (2012) är Pichlers första långfilm. Den har sedan premiärvisningen på Filmfestivalen i Venedig sommaren 2012 där den vann publikens pris, hyllats och belönats med flera svenska och internationella priser bl.a. fyra guldbaggar: bästa film, regi, manus och kvinnliga huvudroll. Gabriela Pichler räknas som en av Sveriges mest intressanta, nya filmskapare med sitt säregna berättarsätt och sin okonventionella arbetsmetod med huvudsakligen amatörer framför kameran.

Om filmen: Äta Sova Dö handlar om den kaxiga 20-åriga pojkflickan Raša (Nermina Lukač) med rötter på Balkan men med hjärtat i nordvästra Skåne. Hon bor med sin pappa och jobbar på byns lokala grönsaksfabrik. Men fabriken varslar och Raša blir av med jobbet – och hamnar mitt i svenskt arbetslöshetsträsk.Gabriela Pichler in conversation with Tessa Praun
May 2, 6-7 pm, at Magasin 3

Free admission. No pre-registration necessary, but seating is limited.

If you want more out of life than just to eat, sleep, die…
The term ‘work’ has become a buzzword that is frequently cited in the Swedish media, politics and current affairs.

Curator Tessa Praun discusses this important topic with film director Gabriela Pichler. Through art and film they examine the different ways in which ‘work’ is depicted across contemporary art forms. Why is it such a heated subject? How does the concept of ‘work’ differ in artist Mika Rottenberg’s imagery and Gabriela Pichler’s critically acclaimed feature film Eat Sleep Die (2012)?

Gabriela Pichler lives and works in Gothenburg, Sweden. Her first feature film Eat Sleep Die premiered at the Venice Film Festival in 2012, where it won the Audience Award. The film has since received several international awards including four Swedish Guldbagge awards for Best Film, Best Direction, Best Screenplay and Best Actress. Pichler is considered one of Sweden’s most interesting new filmmakers, celebrated for both her distinctive storytelling and an unconventional method of working with mostly amateur actors.

About the film: Eat Sleep Die tells the story of the brazen 20-year-old tomboy Raša (Nermina Lukač). A Balkan immigrant, Raša lives with her father in Skåne and works at the local vegetable processing plant. When the factory makes cutbacks, Raša loses her job and is forced to navigate the ineffective Swedish unemployment system.

Artist talk Mika Rottenberg

ARTIST TALK MIKA ROTTENBERG
FREDAG 8 FEBRUARI 2013

I denna podcast samtalar Mika Rottenberg med intendent Tessa Praun om processen bakom utställningen Sneeze to Squeeze och hennes konstnärskap. Mika Rottenberg berättar hur olika signifikativa verk bl.a. Tropical Breeze, Dough, Squeeze, and Cheese växte fram från idé till genomförande och presentation på Magasin 3.

Mika Rottenberg delar med sig av sina olika inspirationskällor bl.a. Karl Marx arbetsideologi, den mångfacetterade staden New York och farmen på landsbygden i Florida. Vidare pratar hon om hur fabriksproduktionerna i hennes verk gestaltar egna slutna ekonomiska strukturer som enligt henne är lika häpnadsväckande som verkligheten är absurd.

Samtalet berör spännande frågor kring hur värde skapas, rummets betydelse för kroppen, det symbiotiska förhållandet mellan exhibitionism och voyeurism, om alkemisk förvandling, den mystik som omger vissa produkter samt hur det är att delta på en hårkonvention med Long Hair Club.

Språk: engelska
Längd: 54:59 min

Ladda ned podcasten här

Artist talk Mika Rottenberg

ARTIST TALK MIKA ROTTENBERG
FRIDAY, FEBRUARY 8, 2013

In this podcast Mika Rottenberg discusses her art and the process of putting together the exhibition Sneeze to Squeeze with curator Tessa Praun. Mika Rottenberg explains how various works evolved, including Tropical Breeze, Dough, Squeeze, and Cheese, tracing from conception through execution and finally to the presentation at Magasin 3.


Mika Rottenberg reveals various sources of inspiration, including Karl Marx’s labor theory, the multifaceted nature of New York City, and a farm in rural Florida. She describes how the factories in her artworks portray closed economic structures that she considers no more peculiar than our absurd reality.

The talk also touches upon intriguing questions of how value is created, the effect of different spaces on the body, the symbiotic relationship between exhibitionism and voyeurism, alchemical transformation, the mystique surrounding certain products and what it is like to participate in a hair convention with the Long Hair Club.

Language: English

Length: 54:59 min

Download the podcast here

Infinite EarthLink to thisLänk till boxen

Infinite#2

Infinite Earth är en ideell organisation som grundades 2008 av konstnärerna Mika Rottenberg och Alona Harpaz m.fl. Dess uppdrag är att skapa lokala, kooperativt styrda föreningar för samhällen i nöd över hela världen, med särskild hänsyn till behoven hos kvinnor och barn. Det syftar till att ge kvinnor verktyg för att tjäna sitt eget levebröd genom att hjälpa dem att etablera workshops, fabriker, små företag och resurscentra. Dessa satsningar får stöd genom försäljning av konstverk: multiplar eller printar skapade av konstnärer för att stödja särskilda initiativ.

Läs mer
Infinite Earth, is a non-profit organization founded in 2008 by artists Mika Rottenberg and Alona Harpaz, and others. Its mission is to create local, cooperatively run centers of production for communities in need throughout the world, paying particular attention to the needs of women and children. It seeks to provide women with the tools to earn their own livelihood by helping them to establish workshops, manufacturing plants, small businesses and resource centers. These ventures are being supported through the sale of artwork: multiples or prints created by artists in support of specific initiatives.

Read more

Intervju med Mika Rottenberg <…

Screenshot, The Believer
I denna intervju från The Believer Magazine (2010) pratar Mika Rottenberg om distinktionen mellan konstfilm och spelfilm och beskriver sin relation till de kvinnor som medverkar i hennes filmer.
Ladda ner PDFScreenshot, The Believer
In this interview from The Believer Magazine (2010), Mika Rottenberg speaks about the distinction between art film and cinema, and describes her relationship with the women featuring in her films.
Download PDF

Demo: Flying Ponytail Matchbox…


Demo: Flying Ponytail Matchbox (2013)

Mika Rottenberg har för Magasin 3 skapat en edition med titeln Flying Ponytail Matchbox, 2013 (upplaga: 25). Den handmålade och signerade editionen finns till försäljning på Magasin 3 under våren. Denna korta film visar Mika Rottenbergs demonstration av sin edition av Flying Ponytail Matchbox, filmad av intendent Tessa Praun, under ett besök i konstnärens ateljé i New York.


Demo: Flying Ponytail Matchbox (2013)

Mika Rottenberg has created Flying Ponytail Matchbox (2013), a special hand painted and signed edition of 25. The edition will be for sale at Magasin 3 for the duration of the exhibition. This clip shows Mika Rottenberg’s demonstration of her edition Flying Ponytail Matchbox, filmed by curator Tessa Praun during a visit to the artist’s studio in New York.

Mika bild artist book
Artist Book
Mika Rottenberg



Förord av Ann Demeester
Texter av Linda Williams, Hsuan L. Hsu och Efrat Mishori
Intervjuer av Mika Rottenberg
Publicerad av Gregory R. Miller & Co med de Appel Arts Centre

Denna artist book publicerades i samband med Mika Rottenbergs retrospektiva utställning på de Appel Arts Centre, Amsterdam (2011). Det är den första publikation som presenterar den uppmärksammade konstnären och ger en omfattande översikt av hennes arbete. Den innehåller rikt material om alla Rottenbergs stora videoinstallationer fram till ”Squeeze” (2010). Stillbilder, diagram, ritningar och tidigare opublicerat källmaterial varvas med essäer som undersöker Rottenbergs konstnärskap från politiska, filosofiska och historiska perspektiv.

Klicka här för att se fler illustrationer av Mika Rottenbergs artist book.

Artist Book
Mika Rottenberg



Foreword by Ann Demeester

Texts by Linda Williams, Hsuan L. Hsu, and Efrat Mishori

Interviews by Mika Rottenberg

Published by Gregory R. Miller & Co with de Appel Arts Centre

Published on the occasion of Mika Rottenberg’s retrospective exhibition at de Appel Arts Centre, Amsterdam, this first publication on the acclaimed young artist presents a comprehensive overview of her work to date. It includes extensive sections on all of Rottenberg’s major video installations, culminating with “Squeeze” (2010). Video stills, diagrams, drawings and previously unpublished source material are interwoven with essays investigating the work from political, philosophical and historical perspectives

Click here to see more illustrations of Mika Rottenberg’s artist book.

http://projectprojects.com/mika-rottenberg/

david-1585
Bildtext: David Neuman, museichef Magasin 3. Fotograf: Christian Saltas

Kära besökare,

Återigen något otroligt spännande – den här säsongen fortsätter vi vår tradition och introducerar ett helt nytt konstnärskap till Norden. Inför öppningen har man i våra salar arbetat med omfattande byggnation för att skapa en miljö som ska passa specifika önskemål av den i New York boende och verksamma konstnären Mika Rottenberg. Den sortens förberedelse är för oss alltid höjdpunkten i arbetet kring en utställning. Månader av planering, flera resor till New York av curatorn Tessa Praun, Mikas besök hos oss, hundratals e-mails, nya verk, inlån från andra museer, stor hjälp av Mikas gallerier, ritningar, snickeriarbete, leta efter lämpliga projektorer, dussintals assistenter… listan på moment i en utställningsproduktion är hur lång som helst.

Mika Rottenberg tillhör en ny generation av konstnärer som på ett högst personligt, rentav finurligt vis rör sig både i uttryck och innehåll över en mängd ämnesområden. Det allra mesta bottnar i ett närmande kring företeelser som har att göra med hur kroppslig arbetsinsats kan transformeras till fysiska objekt. Det är även helt möjligt att ta sig an Mika Rottenbergs bildvärld från ett rent ”klassiskt” perspektiv, att dyka in i det surrealistiska och låta sig tas med på ytterst märkliga och fantasieggande resor.

Många har varit engagerade – det är dock några som jag vill rikta ett extra tack till: Mika, som genom sin underbara närvaro varit en sann inspiration; våra vänner på Andrea Rosen Gallery, i synnerhet Andrea Rosen, Andrea Cashman och Teneille Haggard; Nicole Klagsbrun Gallery och Natalie Campbell; samt Julia Stoschek Foundation i Düsseldorf för generösa lån.
Nu är det bara att kliva in i Mikas värld, varmt välkomna!

David Neuman, museichef
Dear visitor,

Once again, something wonderfully exciting is happening – this season we pursue our tradition of introducing an entirely new oeuvre to the Nordic countries. Prior to the opening, our galleries have been substantially rebuilt in order to match the specific requirements of the New York-based artist Mika Rottenberg. This kind of groundwork is always a definite highlight when working on an exhibition. Months of planning, numerous trips to New York by curator Tessa Praun, Mika’s visit to us here at Magasin 3, hundreds of e-mails, new works, loans from other museums, great help from Mika’s galleries, carpentry, searching for suitable projectors, dozens of assistants… the list of things involved in producing an exhibition is endless.
Mika Rottenberg belongs to a new generation of artists who apply a highly personal, not to say quirky, approach both in style and content to a vast field of subjects. Most of her work relates to the exploration of how physical efforts can be transformed into material objects. It is also entirely possible to look at Mika Rottenberg’s imagery from a purely “classical” point of view, immersing oneself in its surrealism and being carried away on exceedingly strange and evocative journeys.

Many people have been involved – but there are some whom I wish to thank more specifically: Mika, who with her extraordinary presence has been a true inspiration; our friends at Andrea Rosen Gallery, especially Andrea Rosen, Andrea Cashman and Teneille Haggard; Nicole Klagsbrun Gallery and Natalie Campbell; and Julia Stoschek Foundation in Düsseldorf for generously lending us works.

Now, we welcome you into Mika’s world!

David Neuman, Director


En film från konstnären ateljé 2012/13 och under installationen av utställningen gjord av curator Tessa Praun.
A film made in the artist’s studio 2012/13 and during the installation of the exhibition by its curator Tessa Praun.

InstallationsvyLink to thisLänk till boxen

KartaMapLink to thisLänk till boxen

Program: How Women Work. Link to thisLänk till boxen

MR - Barbara from Mary's Cherries HIGHRES PRINT
Program: How Women Work. En serie föreläsningar och seminarier som diskuterar frågeställningar kring arbete och värde i konst och kritik från Mika Rottenbergs utställning på Nottingham Contemporary 2012.

MR - Barbara from Mary's Cherries HIGHRES PRINT
A series of talks on questions of labor and value in art and criticism, held on the occasion of Mika Rottenberg’s exhibition at Nottingham Contemporary in 2012.

Verket CheeseLink to thisLänk till boxen

Sutherland-Sister-A3
Verket Cheese (2008) är löst baserad på en sann historia om de sju systrarna Sutherland som var bosatta i New York på slutet av 1800-talet och producerade och sålde deras egen hårprodukt, The Lucky Number 7 – Seven Sutherland Sisters’ Hair Grower. Läs mer om systrarna Sutherland i artikeln från The American Weekly, 16 November, 1947.

Sutherland-Sister-A3
The work Cheese (2008) is loosely based on the true story of the seven Sutherland sisters, who in New York in the late nineteenth century manufactured and sold their own hair product, The Lucky Number 7 – Seven Sutherland Sisters’ Hair Grower. Read more about the Sutherland sisters in and article from The American Weekly, November 16, 1947.

Video

http://www.youtube.com/watch?v=2wnOpDWSbyw
Mika Rottenbergs verk Sneeze (2012) inspirerades av en av de första filmerna som någonsin har gjorts: Thomas Edisons studie i rörelser Kinetoscopic Record of a Sneeze (1894).

http://www.youtube.com/watch?v=2wnOpDWSbyw
Mika Rottenberg’s work Sneeze (2012) was inspired by one of the first films ever made; Thomas Edison’s motion study Kinetoscopic Record of a Sneeze (1894).

Video

http://www.youtube.com/watch?v=MFZrbY7y64w

En titt bakom kulisserna på Mika Rottenbergs performativa fotografier för tidningen W Magazines konst nummer 2008.

Video

http://www.youtube.com/watch?v=jQjZ-nZeWcE

Mika Rottenberg pratar om processen bakom Cheese (2008) och andra verk i hennes ateljé i Harlem.
http://www.youtube.com/watch?v=jQjZ-nZeWcE

Mika Rottenberg, in her Harlem studio, talking about the making of Cheese (2008) and other works-

BiografiBiog…

rottenberg-1704Mika Rottenberg på Magasin 3, Foto: Christian Saltas

Mika Rottenberg är född 1976 i Buenos Aires, Argentina. Hon är uppvuxen och utbildad i Israel. För tio år sedan flyttade hon till New York, USA, där hon nu bor och arbetar. Hennes verk visades senast på Nottingham Contemporary och FRAC Languedoc-Roussillon, Montpellier (2012), M-Museum Leuven, Belgien (2011), De Appel, Amsterdam (2011), och San Francisco Museum of Modern Art (2010). Mika Rottenberg var representerad på Whitneybiennalen, New York (2008), och har även ställts ut på Guggenheim Bilbao, Spanien (2008), och Tate Modern, London (2007). Under 2005 ställdes verk av henne ut på MoMA PS 1, New York, och som del av utställningen Uncertain States of America (2006), som visades på Astrup Fearnley Museet, Oslo; Serpentine Gallery, London, och Bard College Center of Curatorial Studies, Annandale-on-Hudson, New York, samt andra institutioner i Europa och Asien.

Hennes verk finns representerade i museisamlingar såsom Astrup Fearnley Museet, Oslo (NO); Fonds régional d’art contemporain (FRAC), Languedoc-Roussillon (FR); The Solomon R. Guggenheim Foundation (USA); La Maison Rouge, Paris (FR); Museum of Modern Art, New York (USA); Julia Stoschek Foundation, Düsseldorf (DE), och San Francisco Museum of Modern Art (USA).
rottenberg-1704
Mika Rottenberg at Magasin 3, Foto: Christian Saltas

Mika Rottenberg was born in 1976 in Buenos Aires, Argentina. Raised and educated in Israel, she relocated to New York ten years ago, where she now lives and works. Her work has recently been shown at Nottingham Contemporary, Nottingham, and FRAC Languedoc- Roussillon, Montpellier (2012), M-Museum Leuven, Belgium (2011), De Appel, Amsterdam (2011), and San Francisco Museum of Modern Art, San Francisco (2010). Her work was also exhibited at the Whitney Biennal, New York (2008), Guggenheim Bilbao, Spain (2008), Tate Modern, London (2007) and MoMA PS1, New York (2005). In 2006 she took part in the exhibition Uncertain States of America at Astrup Fearnley Museum of Modern Art, Oslo, which toured to Serpentine Gallery, London, Bard College Center of Curatorial Studies, Annandale-on-Hudson and other venues in Europe and Asia.

Her work is held in the collections of museums such as Astrup Fearnley Museum of Modern Art, Oslo (NO); Fonds régional d’art contemporain (FRAC), Languedoc-Roussillon (FR); The Solomon R. Guggenheim Foundation (USA); La Maison Rouge, Paris (FR); Museum of Modern Art, New York (USA); Julia Stoschek Foundation, Düsseldorf (DE), and San Francisco Museum of Modern Art (USA).

rottenberg-1726

Sneeze to Squeeze
Introduktion

Ben trampar, händer knådar, muskler spänns, svetten droppar, tårar rinner; det bankas, stönas, pyser och dunstar. Det arbetas frenetiskt och till synes utan paus i Mika Rottenbergs filmverk. I surrealistiska scenarier arbetar kvinnor med att skapa banala föremål i utdragna processer som liknar fabriksmontering på löpande band. Rollen som arbetare ger hon ofta till kvinnor som livnär sig på att de har utmärkande kroppsutseenden, såsom extrem fetma, muskulatur, längd eller ovanligt långa naglar eller hår. Det är kvinnor som är trygga i sitt annorlundaskap med en utpräglad självmedvetenhet vad gäller utseendet. Mika Rottenberg kallar dem för talanger och arbetar med kvinnorna utifrån deras specifika dimensioner som storlek och former. I klaustrofobiska inramningar producerar karaktärerna maraschinokörsbär, deg, smink och våtservetter på de mest häpnadsväckande sätt.

I verket Squeeze (2010) är det någon sorts magisk kraft som sätter processen i rörelse. Den fabriksliknande trånga strukturen producerar rosa smink och verkar ha direktkontakt med ett salladsfält någonstans på den amerikanska kontinenten och en kautschukplantage i Indien. Olika individer och grupper av kvinnliga arbetare utför specifika handlingar. Deras kläder och attiraljer har lånat sin estetik från snabbmatskedjornas servitriser och skönhetssalongernas terapeuter. Som del i maskineriet sticker rumpor, händer, tungor och läppar ut ur väggarna; de fuktas och görs omsorgsfullt mjuka. Kvinnorna är beroende av varandra och del av ett ständigt pågående kretslopp där isbergssallad, kautschuk och smink blandas till en märklig massa och slutligen formas till en kub utan synbart värde. I Mika Rottenbergs värld är kvinnorna varken särskilt engagerade eller direkt uttråkade utan stretar på och upprepar sina uppgifter i ett konstant flöde. Det är ett visuellt och konceptuellt fyrverkeri som tar oss genom besynnerliga processer vars logik känns lika svårfångad som absurt självklar.

Verken har ett framträdande ljud som förstärker upplevelsen: ansträngda kroppar i rörelse, naglar som trummas, maskiner som surrar, mjölk som strilar; man kan nästan känna vinden, lukten, fukten, hur kroppar sväller, hur kroppar pressas. Mika Rottenbergs arbetsprocess börjar ofta med att hon attraheras av just ett ljud eller en lukt, ett material, en textur. Kring sådana förnimmelser utvecklas sedan karaktärer, scenarier och produktionsprocesser i en sorts storyboardliknande teckningar, som på Magasin 3 kan ses i affischformat i caféet. Berättelserna tar vidare form i samarbete med rollbesättning, tekniker och hantverkare när de alla arbetar med att skapa strukturerna som filmerna spelas in i. I dessa minifabriker blir maskiner och människor tydligt sammanlänkade då arkitektur och apparater anpassas efter varje individs kroppsform och förmåga. Det är elaborerade filmkulisser som är ömsom konkreta och fantasifulla, och tillsammans med produktionsförloppen blir de metaforer för konsumtionssamhällets globala system.

Mika Rottenberg ser sina verk som skulpturer där den rörliga bilden är en av flera delar. Hon låter detaljer från filmerna, som nedsänkt tak, trånga utrymmen, kartonger och väggar klädda i den numera för henne typiska gipsstrukturen, sträcka sig in i utställningsrummet och skapar därigenom verkspecifika inramningar. För utställningen på Magasin 3 har Mika Rottenberg för första gången arbetat renodlat objektbaserat. De sex skulpturerna på nedervåningen ter sig som om man ryckt loss väggstycken från hennes filmkulisser. Där är väggarna klädda i gipsputs pålagd på varierande sätt som ger olika grova ytor. Skulpturerna är avgjutningar i plast av den sortens ytor i ljust rosa, gult, grått och turkost, och står i utställningen lutade mot väggen. Mika Rottenberg tänker oftare på hur något känns fysiskt än hur det ter sig visuellt. Med skulpturerna aktiverar hon andra sinnen än enbart seendet och för oss närmre en taktil upplevelse. På övervåningen har hon adderat en sorts platsspecifik scenografi bestående av en väggstruktur och en snurrande takfläkt som kan ses genom en öppning i en vägg. Den är inte ett verk i sig utan blir del av berättelsen och förstärker ytterligare atmosfären från filmerna. Hon vill tydligt inkludera oss i sina verk, få oss att vara medvetna om vår egen kropp i relation till omgivningen när vi bokstavligen kliver in i hennes värld.

Istället för att fokusera på produkten är det arbetsprocessen som är Mika Rottenbergs främsta intresse och hur våra kroppars arbetsinsats kan förvandlas till fysiska objekt. Hon ställer vår uppfattning om föremål och dess kommersiella gångbarhet på ända och låter kvinnorna producera banala och till synes onödiga produkter. I Squeeze upphöjer hon dessutom slutprodukten, avfallskuben, till ett konstverk till salu. Ägarandelen för kuben är uppdelad i sju lika delar som medföljer förvärvet av filminstallationen. Kuben är idag i säkert förvar på Caymanöarna som ett objekt som ska magasineras i evighet. Den är utom räckhåll till och med för dess ägare. Genom att sälja andelar i ett oåtkomligt, oattraktivt och troligtvis förgängligt föremål leker hon med etablerade föreställningar om vad ett konstföremål kan eller bör vara.

Mika Rottenberg har den sällsynta förmågan att kommentera rådande sociala tillstånd på ett visuellt förförande och fantasieggande rumsligt vis. Vardagens estetik får ny betydelse när produktions- och konsumtionskedjan som omger oss blir både välbekant och intuitivt oroväckande, samtidigt som dagens skeva kroppskultur får sig en rejäl känga. Verken kan generellt ses utifrån ett feministiskt perspektiv, ett vidare sådant som även innefattar sådana aspekter som dagens kroppsfixering och ett poetiskt förhållningssätt till Marx arbetsideologi. Med en helt egen, lättsam, absurd berättarteknik gör Mika Rottenberg konst som är både allvarsam, tankeväckande och befriande rolig.

Tessa Praun, intendent
Sneeze to Squeeze
Introduction

Legs stamping, hands kneading, muscles flexing, sweat dripping, tears running; there is pounding, groaning, sizzling and evaporating. Frantic and apparently ceaseless work is going on in Mika Rottenberg’s film installations. In surreal scenes, women are engaged in creating banal objects in protracted processes resembling factory assembly lines. The workers in Rottenberg’s videos are often played by women who earn their living on their distinctive physical features, such as extreme obesity, muscularity, height or unusually long nails or hair. These are women who feel confident in their bodies, and who are exceedingly self-aware. Mika Rottenberg sees them as “talents”, and works with them according to their specific physical attributes. In claustrophobic settings, her characters produce maraschino cherries, dough, make-up and wet-wipes in the most astonishing ways.

In the work Squeeze (2010), some sort of magical powers set the process in motion. The factory-like, narrow structure produces pink make-up and appears to be directly connected to a lettuce field somewhere on the North American continent, and to a rubber plantation in India. Different individuals and groups of female workers perform specific tasks. Their clothes and accessories are inspired by fast food chain waitresses and beauty salon technicians. As part of the machinery, bottoms, hands, tongues and lips protrude from the walls; they are dampened and scrupulously softened. The women are mutually dependent and part of a continuous cycle, where iceberg lettuce, rubber and make-up are mixed into a strange substance and finally molded into a cube of no obvious value. In Mika Rottenberg’s world, the women are neither enthusiastic nor particularly bored, but keep on working, repeating their tasks in a continuous flow. This is a visual and conceptual fireworks display, that takes us through strange processes with a logic as elusive as it is absurdly evident. The works are accompanied by distinct soundscapes that enhance the experience: Hard-working bodies in motion, drumming nails, whirring machines, trickling milk, we can almost feel the wind, the smell, the humidity, bodies swelling, bodies being squeezed. Rottenberg’s working process is often triggered by a particular sound or smell, a material or a texture. The characters, scenarios and production processes are then developed around these sensory perceptions, in a form of storyboard drawings, which are on view in poster format in the cafe at Magasin 3. The narrative further takes shape in collaboration with the actors, technicians and carpenters as they work together, creating the structures in which the films are shot. In these mini-factories, machines and humans become distinctly connected as the architecture and equipment adapts to the physical shape and ability of each individual. The elaborate film sets are alternately concrete and imaginative, and together with the production processes they become metaphors for the global consumerist system.

Mika Rottenberg sees her works as sculptures, where the moving image is one of several components. She uses details from the films, such as lowered ceilings, narrow spaces, cardboard boxes and walls covered in the by now for her emblematic plaster texture, and extend these into the exhibition space, thereby creating work specific settings. For the exhibition at Magasin 3, Mika Rottenberg has, for the first time, produced works that are solely object-based. The six sculptures on the lower floor appear to be wall sections torn from one of her film sets. Here the walls are covered in plaster applied in different ways to obtain a variety of rough surfaces. The sculptures are plastic casts of these surfaces in pale pink, yellow, grey and turquoise, and have, in the exhibition, been propped up against the wall. Mika Rottenberg reflects more often on what something feels like, than on what it looks like. With these sculptures, she activates senses other than seeing, as she brings us closer to a tactile experience. On the upper level she has added a site-specific set consisting of a wall structure and a rotating ceiling fan that is visible through a small opening in the wall. This is not a work in itself, but becomes part of the overreaching narrative. Her intention is to include us in her work, to make us aware of our own bodies in relation to the surroundings when we literally step into her world.

It is the production process in itself that is the primary target of Mika Rottenberg’s attention, and instead of focusing on the product, we see how the labor of our bodies can be transformed into physical objects. She complicates our perception of objects and their commercial potential, by letting the women produce trivial and apparently useless things. In Squeeze, moreover, she upgrades the end product, the cube of waste, into a work of art that is for sale. The ownership of the cube is divided into seven equal shares, which accompany the purchase of the film installation. Today, the cube is in safe storage on the Cayman Islands, as an object to be preserved eternally. It is beyond the reach even of its owners. By selling shares in an unattainable, unattractive and presumably perishable object, she is playing with established notions of what a work of art is or should be.

Mika Rottenberg has the rare ability to comment on prevailing social conditions in an evocative and visually seductive way. Quotidian aesthetics are imbued with new meaning as she shows us a prevailing production and consumer chain that is both familiar and intuitively disturbing, whilst also aiming a sharp blow at our contemporary warped body culture. The works can be interpreted in general from a broader feminist perspective that incorporates aspects such as the contemporary body fixation and a poetic approach to Marx’ theories on labor. With her unique, lighthearted, absurd narratives, Mika Rottenberg creates art that is both serious and thought-provoking, and also liberatingly funny.

Tessa Praun, Curator

Här kan du se intervjufilmer med tre av de kvinnor som Mika Rottenberg engagerat i sina verk; Heather Foster från Tropical Breeze, Raqui från Dough (2005–2006) och Squeeze (2010), Long Haired Diva Leona från Cheeze (2008). Intervjuerna gjordes via Skype av Curator Abi Spinks, Nottingham Contemporary. Copyright 2012 Nottingham Contemporary. Filmerna finns att se i entrén samt i vårt digitala läsrum på vår hemsida. Copyright Nottingham Contemporary

Tropical B cropped
Skiss, Tropical Breeze (2004) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

dough_cropped (kopia)
Skiss, Dough (2005-2006) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

Cheese cropped
Skiss, Cheese (2008) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

Squeeze_cropped
Skiss, Squeeze (2010) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York. Tropical B cropped
Preparatory drawings for: Tropical Breeze (2004) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

dough_cropped
Preparatory drawings for: Dough (2005-2006) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

Cheese cropped
Preparatory drawings for: Cheese (2008) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

Squeeze_cropped
Preparatory drawings for: Squeeze (2010) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

8 febLink to thisLänk till boxen
artist-talk-mika-rottenberg

Artist talk & boksignering på Magasin 3 med Mika Rottenberg
Fredag 8 februari kl 16 – 17

Intendent Tessa Praun samtalar med Mika Rottenberg om hennes konstnärskap och om utställningen Sneeze to Squeeze. Efter samtalet signerar Mika Rottenberg sin nya katalog. Katalogen finns att köpa i entrén. På engelska.

Artist talk & book signing at Magasin 3 with Mika Rottenberg
Friday February 8 at 4pm

Curator Tessa Praun talks with Mika Rottenberg about her art and the exhibition Sneeze to Squeeze. Afterwards, Mika Rottenberg is available to sign her new catalogue. In English.