Smadar Dreyfus är född 1963 i Tel Aviv, Israel. Sedan mitten av 1990-talet bor och arbetar hon i London. Hon fick stor uppmärksamhet på Istanbulbiennalen 2005 för sitt verk Lifeguards från samma år. Dreyfus verk har visats internationellt och i separatutställningar i Storbritannien och nu senast i Belgien på Extra City Kunsthal Antwerpen där verket Mother’s Day visades första gången (2008). Hösten 2009 deltar Smadar Dreyfus i ArtTLV, konstbiennalen i Tel Aviv som i år uppmärksammar stadens 100-års jubileum.

Ladda ner pdf för fullständig biografi.

Mother’s Day, 2006–08
Längd: 15 min.
3-kanalig HD-videoinstallation med 6-kanalsljud
Regi av Smadar Dreyfus
Producerad av Smadar Dreyfus och Lennaart van Oldenborgh
Detta projekt har möjliggjorts av Extra City Kunsthal Antwerpen, med generöst stöd från The Arts Council of England; The Prince Claus Fund for Culture and Development; Steim Foundation, Amsterdam; deBuren, Brussels.

Utvecklad i samarbete med Extra City Kunsthal Antwerpen
Kamera: Smadar Dreyfus, Lennaart van Oldenborgh
Ljudinspelning: Smadar Dreyfus, Amos och and Dor Zipori
Assistenter på plats: Sameh Amasha, Soli Furdi, Serge Martinoff, Guy Yitzhaki
Produktionsdesign: Sam Collins, Caroline Van Eccelpoel
Ljudmix: Robert van Heumen, Steim Foundation, Amsterdam och Robert Hefter, Stockholm
Färgjustering: Simon Astbury, Clear Cut Pictures, London
Särskilt tack till invånarna i byn Majdal Shams, på de ockuperade Golanhöjderna, Fady Rabah, Nasser Shaer, the Safadi family, Mervat Marey, Wajdy Mahmoud och familj, Saleem Amasha, Ehab Tarabieh, Adnan Abu Saleh, och till IDF Captain Asaad Amar, Or Dovstein på IDF Spokesperson’s office, Hanan Isachar, Ilan Wizgan.

360 degrees, 2007
Längd: 26 min. 43 sek.
Enkanalig HD-video med stereoljud
Regisserad och producerad av Smadar Dreyfus och Lennaart van Oldenborgh
Särskilt tack till Edna Moshenson

UNTITLED (family), 1996
Längd: 5 min. 30 sek.
Enkanalsvideo alternerad med stereoljud
Regisserad och producerad av Smadar Dreyfus

Söndag 20 september kl 14
Intendent Tessa Praun ger en specialvisning av utställningen med Smadar Dreyfus

Tisdag 27 oktober kl 19
Föreläsning av Anne Karpf i relation till utställningen med Smadar Dreyfus.
Bellowed Endearments and Echoes of Resistance: How the Voice Bonds and Unbinds in Smadar Dreyfus’ ”Mother’s Day”

I Dreyfus fängslande installation vägrar rösten att bli låst i en definition. På samma gång ytterst personlig och resolut kollektiv, en markör av intimitet och en plats för motstånd, de ropade utbytena mellan mödrar och barn, separerade av den israelisk-syriska stilleståndslinjen på Golanhöjderna talar både om en specifik kontext – de Drusiska familjerna som är åtskilda på grund av Israels ockupation av området; hur kvinnorna i Mellanöstern använder rösten för att ge uttryck för sin klagan – och mer universellt: rösten som en sammanbindande vävnad mellan mödrar och barn; de många tonlägen som samexisterar i muntliga utbyten. Anonyma röster, osynkroniserade ordväxlingar: Dreyfus formar dem till ett uttrycksfullt verk i gränslandet mellan separation och närhet, mellan tystnaden och det uttalade.

Anne Karpf är författare och sociolog. Hennes böcker inkluderar familjebiografin ”The War After Living: Living with the Holocaust” (Faber Finds) och ”The Human Voice: The Story of a Remarkable Talent” (Bloomsbury). Hon skriver om samhälle och kultur i dagstidningen The Guardian, bidrar regelbundet till BBC’s sändningar och är medredaktör till ”A Time to Speak Out: Israel, Zionism and Jewish Identity” (Verso). Hon undervisar på London Metropolitan University.

Föreläsningen är på engelska.

Utställningen och caféet öppet kl 17-19.
Intendent Tessa Praun introducerar utställningen kl 18.

Torsdag 26 november kl 19
Filmvisning av “The Syrian Bride” i relation till utställningen med smadar dreyfus

Eran Riklis flerfaldigt prisbelönta film “The Syrian Bride” från 2004 utspelar sig i den drusiska byn Majdal Shams där det förbereds för ett bröllop. Det rådande politiska läget i regionen gör att den blivande bruden aldrig mer kommer att kunna återvända till sin hemby på de ockuperade Golanhöjderna då hon korsar gränsen till Syrien för att förenas med sin blivande man. Filmen utvecklas till en tragikomisk och mångbottnad berättelse som visar hur politik, traditioner och historia ständigt formar människors verklighet i Mellanöstern. Liksom rösterna i Smadar Dreyfus verk “Mother’s Day” ropar man i filmen till varandra över gränsen i ett försök att hålla samman de splittrade familjerna. Längd: 97 min. Fri entré till filmvisningen. Utställningarna och caféet har öppet kl 11-19.

Utställningskatalog nr 42
”Smadar Dreyfus”
Producerad av Magasin 3 Stockholm Konsthall, 2009
80 sidor, färg, Rikt illustrerad. Hårt band.
Språk: svenska och engelska
Grafisk form: Sandra Praun, Designstudio S
Pris: 250 kr
ISBN 978-91-976646-6-0
Denna bok är Smadar Dreyfus första publikation.

Innehåll

Prolog av David Neuman, direktör för Magasin 3 Stockholm Konsthall
Intervju med konstnären av Tessa Praun, curator för utställningen och intendent på Magasin 3 Stockholm Konsthall
Texter av Mladen Dolar (slovensk filosof, kulturteoretiker, filmkritiker och expert i psykoanalys) och Anselm Franke (belgisk curator och skribent, direktör för Extra City Kunsthal Antwerpen)

Utdrag från katalogen

Ur ”Samtal mellan curator och konstnär”:

TESSA PRAUN: Du har sagt att det var avgörande för dig att du inte gjorde verket som en dokumentär – på det här sättet behåller verket en viss tvetydighet, rentav mystik, och bilderna i verket fungerar som en paus…

SMADAR DRYFUS: Ja, de här bilderna skapar ett ögonblick av tiden för att tyst kontemplera det man nyss hört. Upplevelsen av en plats eller situation är väldigt annorlunda om man sluter ögonen och bara lyssnar. Motsättningen mellan fullskaligt ljud och en helt tyst bild är viktig för mig, för däremellan finns du, som upplever detta snitt som öppnar för möjligheter till förståelse. Tanken är att försätta dig i en position där du blir delaktig, där du kommer att ha en upplevelse som kommer att överträffa alla mina intentioner med skapandet av detta verk.

Jag minns att du nämnde att bilderna i Mother’s Day inte filmades samtidigt som ljudinspelningen gjordes.

Ett tag var jag nästan förblindad av ljudets känslomässiga drama och kunde inte föreställa mig någon bild alls till det här verket. Först ett år senare lyckades jag filma molnen på samma plats. De ger resonans till rösternas förflyttningar, men betecknande nog blockerar de också bilden och skapar en viss ogenomskinlighet. I slutet av verket ser man sedan tydligt Shouting Hill medan molnen virvlar på himlen ovanför till ljudet av rop och svar; det är ett ögonblick av befrielse.

Ett annat verk som kommer att ingå i utställningen heter 360 degrees. Inte heller det är en dokumentärfilm men det har mer dokumentära drag än Mother’s Day.

Absolut. Det är en panoramavy av en särskild tid och plats. Den filmades en varm fredagskväll om sommaren när folk går ut för att umgås vid havet, mellan Tel Aviv och den gamla staden Jaffa. Jag samarbetade med Lennaart van Oldenborgh, min partner och tekniska producent, som stod bakom kameran. Den 360-gradiga panoreringen har naturligtvis använts i andra konstverk men av andra orsaker. Här är det blicken som långsamt rör sig och låter verkligheten veckla ut sig framför dig i realtid. Det ger en speciell bild av den sociala topografin i detta komplexa offentliga rum. Jag besökte den här stranden en hel del när jag arbetade med Lifeguards. Det var en sådan blandning av människor som använde platsen och jag bestämde mig för att titta närmare på denna kontext av uppenbar samexistens.

Ur ”Vad gör väl rösten?” av Mladen Dolar:

Varifrån kommer rösten? Redan denna enkla fråga om dess uppkomst innehåller en paradox: vi kan se munnen, den kroppsöppning varifrån rösten förmodas strömma ut, ändå kommer den från ett osynligt inre. Den indikerar ett omätligt inre; vi kan aldrig se dess källa. Den delar upp kroppen i ett inre och ett yttre, den är i sig den huvudsakliga operatören av den mest dramatiska uppdelning som finns. Samtidigt som den befinner sig i den avskiljande gränsen som den bidrar till att skapa är den skärningspunkten mellan kropp och språk, den är det som de har gemensamt, den fixerar språket till en kroppslig utströmningspunkt, den binder språket till kroppen. Betecknaren är en varelse utan kropp, en logisk varelse, men med rösten kräver den ett förkroppsligande, en inkarnation, för den kan endast fungera om någon antar den med hans eller hennes egen röst. Rösten är meningsbärare, den pekar mot ett idealtillstånd, den är begripligheten i det begripliga. Men samtidigt omfattar den så mycket mer: den bär på glädje, den vibrerar av känslor, den binder idealtillståndets mening till dess pulserande kroppsliga utströmningspunkt. Men förbindelsen är paradoxal, eftersom rösten inte bara tillhör antingen kroppen eller språket. Den kan inte mätas med lingvistik och den är ingen positiv del av kroppen, den är en missil som utgår från den, den är inte enbart inuti eller utanför, utan den består av själva överföringen.

Ur ”Den moderna gränsens spektrala närvaro” av Anselm Franke:

Mother’s Day är en installation som konstruerar en audio-, visuell och rumslig miljö med respektive omslutande effekter, ett verk som tar tag om sin publik. Redan innan vi ser något av innehållet, verkets bilder, har det hänvisat till en form som introducerades av romantiken, Gesamtkunstwerk, allkonstverket – konstverket som en totalupp levelse, som spelar på hela upplevelseregistret. Jag inleder denna reflektion genom att titta på hur allkonstverket redan som form hanterar problemet med en särskild, immateriell gräns. I sin ursprungliga utformning som synestetisk totalupplevelse uppfattades det som svar på ett oåterkalleligt stigma som karakteriserade konsten: konstens egen fiktionalitet, som skiljer den från verkligheten. Den omtvistade uppfattningen om allkonstverkets roll i modern estetik kretsar kring frågan huruvida det, och hela romantikens estetik som den är sprungen ur, förstärker den inbyggda gränsproblematiken, eller progressivt bidrar till dess lösning. Allkonstverket är ett svar på och ett förkroppsligande av uppdelningens konflikt – det är ett instrument för överskridande.