PROGRAM 2004 (27 MAJ–24 OKTOBER 2004)
KONST, ARKITEKTUR, DESIGN, KAFÉ

Under hela säsongen 2004 visades John Bocks utomhusinstallation "Video Beam Box". Installationen som tidigare visats på Documenta 11 i Kassel 2002 innehöll på Magasin 3 Projekt ett utvidgat filmprogram med 15 filmer gjorda mellan 2000 och 2004. En central del i Bocks arbete är att hans performanceverk filmas och att dessa filmer blir delar av installationer. Under de senaste åren har många av filmerna utvecklats till att bli helt fristående verk utan att en publik performance har ägt rum.

John Bock är född 1965 i Gribbohm, Tyskland. Han arbetar med performance och är bosatt i Berlin. Hans "aktioner", sker i världar han bygger upp med ett slags enkel arkitektur och med vardagliga objekt som används som rekvisita. Han agerar i de rumsligheter han bygger upp, ibland tillsammans med publik och utvecklar konstant ett eget språk, både i tal och rörelser. Detta resulterar i meningar som "de existentiella makroexistensernas radie bestäms i positivistens snöiga utvidgning av att säga ja". John Bocks arbeten bestod i början av 90-talet till största del av så kallade föreläsningar i vilka han ofta använde marknadsföringens flödesscheman fyllda med nyuppfunna ord och material som aldrig existerat i något företags styrelserum. Det fanns en tydlig koppling till ekonomi vilket delvis kan förklaras av att John Bock har en examen i just detta område.

Hans performance utvecklades senare med större scenbyggen, kostymer och texter som även relaterade till andra områden än ekonomi. Flera performance-verk har helt fokuserat på modevärlden. Även teater har börjat spela en större roll i hans arbete. Sommaren 2003 sattes stycket Zero Hero upp på Bayerns Stadsteater.

År 2001 deltog John Bock i utställningen Free Port på Magasin 3 Stockholm Konsthall med det platsspecifika verket "Im AtomalterzinzKonflikt mit einer EierstockCapitalSaint" som nu är del av Magasin 3 Stockholm Konsthalls samling.

Video Beam Box visades på Documenta 11 i Kassel 2002, men har på Magasin 3 Projekt ett utvidgat filmprogram. För dagsaktuellt filmprogram i Video Beam Box se separat informationsblad i kafét på Magasin 3 Projekt.

Den franska produktdesignern Matali Crasset har formgivit interiören för årets Magasin 3 Projekt. Hon har skapat en plats där man kan ta sig tid att både fika och upptäcka de olika utställningarna. Det hela består av en informell kaffebar möblerad med puffar som påminner om höbalar, gjorda med bilder på sugrör i starka lysande färger. Det är en bar där du kan forma ditt eget utrymme, göra travar av puffarna eller skapa en mysig plats med en soffa längs väggen. "En plats där du kan återskapa stämningen från barndomen, när vi gjorde kojor och tunnlar i ladan på landet."

I Matali Crassets utställning visas föremål och möbler ur hennes produktion. De är utställda som i ett vardagsrum där hon även skapat nya möbler av delar ur själva utställningsrummet. Hon leker med relationen mellan utställning och det vardagliga. Besökaren kan se på de utställda objekten som de vardagliga ting de faktiskt är.

Matali Crasset föddes 1965 i Châlons-en-Champagne på franska landsbygden. Efter det att hon 1991 utexaminerats från designskolan E.N.S.C.I. i Paris, deltog hon i Milano-triennalen med sitt projekt Domestic Trilogy. Det bestod av olika produkter för att sprida värme (viskningar och intimitet), ljus (bilder och minnen) och vatten (doft och virvlar). Hon stannade först i Milano och arbetade för Denis Santachiara med arkitektur och designprojekt. Genom att organisera utställningsprojekt i Paris började hon arbeta med Philippe Starck på Thomson Multimedia. Hon stannade där i fem år och blev chef för Thomsons designcenter, ThimThom. 1998 startade Matali Crasset sin egen designfirma i Paris.

Sedan dess har hon arbetat med flera projekt för bl.a. Artemide, Authentics, Cristal Saint-Louis, DIM, Domeau & Perès, Dornbracht, Edra, LaCie, Orangina och Ricard. Matali Crasset har även arbetat med en rad egna utställningar och utställningsdesign för olika företag. Hon har formgivit en interiör för den Parisbaserade reklambyrån Red Cell och nyligen interiören till hotell Hi i Nice.

Matali Crassets design kan beskrivas som reflektioner över vardagliga och urbana ritualer samt tämjande av teknologin. Observationer och tankar kring användarens förhållande till ting och miljöer inspirerar henne till att skapa objekt, möbler, grafik, inredningar och utställningar. En av hennes mest kända produkter, som tydligt visar på hennes arbetssätt, är Quand Jim monte à Paris (när Jim kommer till Paris). Det är ett övernattnings-kit för oväntade gäster som består av en madrass, en väckarklocka och en läslampa. När det inte används rullas det ihop och bildar en pelare. Tillsammans med lampan bildar det ett funktionellt objekt i sig som dessutom tar liten plats i rummet. Matali Crasset utvecklar ständigt experimentella projekt som detta för att utforska nya riktningar.

http://www.matalicrasset.com

Den holländska designduon Maureen Mooren och Daniel van der Velden har inför säsongen 2004 skapat en helt ny grafisk identitet för Magasin 3 Projekt. Inspirerade av parken som omger Magasin 3 Projekt kretsar denna kring blad, bilder och text. De leker med företeelser som skräppost, informationsöverflöd och spill, såväl som kamouflage och skapar intensiva mönster för att visuellt representera Magasin 3 Projekt.

Magasin 3 Projekt presenterar nu en utställning om den holländska arkitekturtidskriften Archis vilken Maureen Mooren och Daniel van der Velden sedan 2001 formger. Utställningen visar på dessa formgivares arbete inom samtida nyskapande grafisk formgivning och ger en djupare inblick i deras förhållningssätt.

Archis kan vid första anblicken te sig kaotisk, ogripbar och full av svårtydbara visuella referenser. Men denna tidskrift visar på hur grafisk design idag söker sina yttre gränser och medverkar till att en etablerad produkt (i det här fallet en arkitekturtidskrift) kan utvecklas till närapå ett nytt medium. Med ett djärvt angreppsätt har Archis förändrats drastiskt inifrån och ut ­ från hur den redaktionellt skapas och visuellt utformas till hur läsaren kan ta till sig innehållet och "använda" tidskriften. Den grafiska designen har här definitivt tagit steget från att underordna sig och presentera ett innehåll till att aktivt medverka till helheten.

Det är på ett sätt ganska enkelt, förklarar Maureen Mooren och Daniel van der Velden: tidskriften är uppbyggd kring fem olika huvuddelar med bl.a. reportage, längre artiklar, projektpresentationer och recensioner. Samtliga är visuellt åtskilda genom att de inleds med en sida avbildande en kontorsmapp fylld med innehåll. De olika delarna har fått en egen identitet genom att man 'tagit över' andra tidskrifters och tidningars layout. 'Politics' har ibland fått låna utseendet från Time Magazine medan 'Dossier' som presenterar olika arkitekturprojekt i vissa fall har fått sin identitet av den italienska arkitektur- och designtidskriften Domus. Detta redovisas tydligt i innermarginalen tillsammans med uppgifter om rubrik, författare etc. Slutligen är tidskriftens samtliga sidor perforerade på olika sätt. Sidorna kan rivas ut och delar av dem bildar likt flyers separata bärare av information.

På en annan nivå är det naturligvis inte lika enkelt. Tanken bakom att så radikalt förändra tidskriften har varit att Archis inte bara skall stimulera en kulturell debatt utan vara mera aktivt och bokstavligen blir ett verktyg för den. Formgivningen uppmanar till engagemang och interaktivitet bl.a. genom att man skapat ytor för egna anteckningar eller direkta uppmaningar till kontakt med tidskriftens skribenter, t.ex. med en förberedd faxblankett. De perforerade sidorna gör det möjligt att på ett annat sätt ordna och använda informationen. Formgivarna adderar också ett slags visuellt brus av bilder, meddelanden och visuella referenser vid sidan om det faktiska innehållet vilket även detta förändrar sättet att läsa och ta till sig tidskriftens innehåll. De lånade identiteterna bidrar tillsammans med det visuella bruset och de parallellt presenterade lagren av information till tidskriftens egna särpräglade funktion, utryck, atmosfär och identitet.

Formgivningen av Archis är ett ambitiöst försök att utmana uppfattningen om vad grafisk design är och att presentera ett nytt sätt att tänka kring information och formgivningens roll i sammanhanget. Archis är provocerande och krävande men också lockande och engagerande. Det är en tidskrift som inte liknar någon annan och den är definitivt ett exempel på gränsöverskridande och nyskapande design när den är som allra mest intressant.

Maureen Mooren och Daniel van der Velden är verksamma i Amsterdam sedan 1998. De fokuserar på redaktionella interventioner, skrivande och författarskap, interaktivitet och visuell innovation. Den något utopiska agendan bakom deras projekt präglas av viljan att skapa verk som är intressanta för användaren på flera nivåer och som innefattar utlåtanden om informationsöverflödet och vilken roll information har i våra liv.

Arbeten av Maureen Mooren och Daniel van der Velden omfattar bl. a. inbjudningskort till galleriet ROOM i Rotterdam, marknadsföringsmaterial till Marres konstcentrum, nyhetsbrev åt galleri Jan Mot i Bryssel, publikationer för Droog Design och en företagsidentitet till den holländska regeringens tankesmedja Infodrome. Tillsammans med konstnären Manon de Boer formgav och skrev de romanen Oscillations 2000/2001, utgiven av La Lettre Volée i Bryssel. Under 2004 har de gjort tio olika frimärken till åminnelse av EU:s utvidgning den 1 maj, beställda av TPG Post. I år kommer Maureen Mooren och Daniel van der Velden att samarbeta med konstnären Haegue Yang och De Appel, centrum för samtidskonst, i Amsterdam.

Vid sidan om sina beställningsuppdrag inom formgivning skriver Maureen Mooren och Daniel van der Velden om design och kultur, de arrangerar diskussioner och debatter och initierar egna projekt, däribland en nationell identitet till ministaten Principality of Sealand (furstendömet Sealand), utförd i samarbete med ett researchteam för design vid Jan van Eyck Academie, Maastricht.

För identiteten och kommunikationsprogrammet för Magasin 3 Projekt samarbetar Maureen Mooren och Daniel van der Velden med den i Rotterdam verksamme interaktionsdesignern Maurits de Bruijn.

Zoe Smith och Graeme Williamson från Block Architecture i London har inför säsongen 2004 medverkat i omgestaltningen av Magasin 3 Projekt. Genom att utgå från transparens och speglingar har de skapat en tillfällig ny fasad till den gamla byggnaden på Djurgårdsbrunn.

Fasaden utgörs av fyra meter höga, vridbara, vertikala brädor, som likt ett staket löper runt byggnadens utsida. Brädorna är på utsidan klädda med en speglande plåt. Speglarna förvränger och reflekterar bilden av parken och himlen på byggnadens utsida, medan mellanrummet mellan brädorna lämnar byggnadens formmässiga linje intakt. Det övergripande intrycket är att byggnaden dematerialiseras och försvinner in i landskapet.

Magasin 3 Projekt presenterar under oktober månad dessa två unga brittiska arkitekter i serien av utställningar. Med utgångspunkt i tankar kring staden som fenomen och inspirationskälla presenterar de här ett antal projekt som ger en djupare inblick i deras arbete och förhållningssätt.

Block Architectures arbete spänner från ny- och ombyggnader av privatbostäder, barer och restauranger, butiker och andra kommersiella lokaler till egeninitierade experimentella utvecklingsprojekt, utställningar och installationer. De eftersträvar en arkitektur som är direkt och okomplicerad, och de använder kända eller allmänna erfarenheter för att generera lösningar. Referenser till det vardagliga och den urbana kulturen är viktiga beståndsdelar. "Staden präglar ständigt det vi gör, vi lånar från den, omkonstituerar delar, material och objekt samt använder detta på nya eller oväntade sätt för att vitalisera de faktorer som konstruerar vår miljö".

Till grund för deras arbete ligger observationer av platsen och sammanhanget vilket resulterar i en arkitektur som på olika plan alltid har en historia att berätta. Gestaltningen av hårsalongen The Klinik i London utgick från praktiska aspekter men resulterade i en miljö där ett besök hos frisören får en ny dimension. Zoe Smith och Graeme Williamson använde sig av funktioner, material och detaljlösningar som får besökaren att öppna ögonen för en skenbart enkel vardagshändelse. I stället för speglar används övervakningskameror och monitorer tillsammans med en utpräglad sjukhusestetik. I det att man på detta sätt ser sig själv utifrån väcker det tankar om jagets relation till ens yttre. Hårklippningen kan ses som en skönhetsoperation eller kanske som ett besök hos terapeuten.

Privatvåningen Treehouse ligger högst upp i en byggnad och har en helt öppen planlösning. För att behålla öppenheten skapade de en upphöjd sovplattform mitt i lägenheten. Denna erbjöd avskildhet utan att man behövde använda enskilda rum och blev en plats som associerar till barndomens trädkoja: ett gömställe, en hemlig plats för oberoende, enskildhet, lek, kreativitet och kanske den första kyssen. Baren The Grand Central däremot präglas av sitt läge i en livligt trafikerad gatukorsning i östra London. På ett liknande sätt som Block Architecture har arbetat med exteriören på Djurgårdsbrunn har arkitektduon här skapat en interiör där den omgivande stadens rörelse och dynamik bidrar till gestaltningen av rummet. Långtidsexponerade bilder av trafikerade gator har använts för att skapa interiörens väggar i laminerad akrylplast. Belysningen är skapad med ett system av öppet visade elektriska standardkomponenter som liksom ett flödesschema eller en karta över stadens tunnelbanesystem täcker innertaket. Det på fasaden monterade reflexmaterialet speglar utsidans trafikljus och billyktor och bidrar tillsammans med det övriga till att baren interagerar med sin omgivning på ett tankeväckande sätt.

I ett annat projekt, den i Tokyo nyligen färdigställda butiken för modedesignern Hussein Chalayan vidgas Block Architectures användning av referenser till att innefatta även globala och multikulturella aspekter. En plats i butiken, möblerad med gamla cypriotiska stolar, används för filmvisningar och för tankarna till utomhusbio, medan ingångens golv har kaklats i det traditionella brädspelet Backgammons mönster och färger. Här har idén bakom gestaltningen sprungit ur bland annat funderingar kring modeskaparens etniska bakgrund, kulturella förskjutningar, resor och andra förflyttningar.

Zoe Smith och Graeme Williamson anser att arkitektur ska vara tillgänglig och knyta an till vår kultur. Den skall lyssna på och vara begriplig och engagerande för människorna som använder och interagerar med den. Genom att utgå från platsen och använda referenser till historia och urban kultur skapar de arkitektur som alla kan relatera till. Deras angreppssätt är ofta rättframt men resultatet saknar aldrig känsla eller engagemang och det har dessutom ofta en underliggande poetisk eller till och med romantisk dimension.

Block Architecture startades 1997 av Zoe Smith och Graeme Williamson (ursprungligen under namnet 24/seven design). I den långa raden av genomförda projekt kan förutom de redan beskrivna nämnas: ICA Bar, Market Place Bar i London, en vindslägenhet i New York och en ombyggnation av Museum of Modern Art i Oxford. På deras kundlista ingår även: Royal Institute of British Architects, Institute of Contemporary Arts, British Council, BBC, V & A Museum, Virgin, Tomato, Scarlet Projects, Wordsearch, Blueprint magazine, Breakfast Group, Canteloupe Group, Glue London och via Bus Stop (Tokyo). Under de senaste tre åren har de vunnit och kommit på andra plats vid FX International Interior Design Awards i kategorierna "Bästa bar/restaurang", "Bästa bostad" och "Bästa galleri". Deras arbete har fått mycket publicitet i brittiska designtidningar, som Blueprint, Intra, AJ, Building Design och Architects Journal. I övriga Europa har Frame och Interni, såväl som amerikanska Metropolis och Interior Design tagit upp deras arbete. De har även presenterats i olika böcker under denna period, till exempel 10x10.

Parallellt har Block Architectures arbete visats i Europa och mer nyligen i Japan och USA som en del av Space Invaders ­ en utställning med verk av Storbritanniens 15 mest nyskapande och kreativa arkitektkontor. Förra året var de inbjudna att delta i Hometime, en utställning av British Council, som turnerade på olika platser i Kina.

http://www.blockarchitecture.com

Under sommaren visades ett video- och filmprogram med fokus på verk av konstnärer som tidigare ställt ut på Magasin 3 Stockholm Konsthall. Det inkluderade verk av konstnärerna såväl som dokumentärer. Alla medverkande konstnärer finns representerade i Magasin 3 Stockholm Konsthalls samling. Filmprogrammet är kopplat till Magasin 3 Projekt [Djurgårdsbrunns] experimentella karaktär och synliggör Magasin 3 Stockholm Konsthalls målsättning - sedan starten 1987 - att aktivt medverka i det samtida kulturklimatet genom att introducera och presentera konstnärskap och stödja konstnärlig verksamhet. För tredje året i rad visas på Magasin 3 Projekt [Djurgårdsbrunn] konst tillsammans med samtida uttryck inom discipliner som arkitektur, formgivning och musik.

FILMPROGRAM
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Siobhán Hapaska (född 1965, Belfast, Irland)
May Day, 2001, 12 min. 37 sek.
Beställd av direktör Patrick Murphy, Royal Hibernian Academy Gallagher Gallery, för Irlands medverkan under den 49:e Venedigbiennalen, 2001. Courtesy Siobhán Hapaska, tack till Tanya Bonakdar Gallery, N.Y.C.

Både Siobhán Hapaskas väggbaserade och fristående skulpturala verk har märkliga, förvrängda former gjorda i perfekt utformat opakt fiberglas. De verkar komma från en tänkbar framtidsvision. Många av Hapaskas arbeten refererar indirekt till resande och rotlöshet, och antyder en rastlös längtan efter ett obestämbart annanstans. Hennes tidiga införlivande av musik i skulpturala miljöer har på senare tid kompletterats med produktionen av hennes första film, May Day.
Siobhán Hapaska deltog i utställningen Hapaska, Long, Neto på Magasin 3 Stockholm Konsthall: 26 februari - 13 juni 2000.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mona Hatoum (född 1952, Beirut, Libanon)
Measures of Distance, 1988, 15 min. 35 sek.
Produktion: A Western Front Video, Courtesy Mona Hatoum

Hatoum kom till England som student i mitten av 1970-talet. Inbördeskrigets utbrott i Libanon 1975 gjorde hennes återvändo omöjlig. Hatoum arbetar med konfliktfyllda teman som våld, förtryck och voyeurism, ofta i relation till den mänskliga kroppen. Fram till 1988 arbetade Hatoum huvudsakligen med video och performance. Sedan 1989 har hon koncentrerat sig på att göra installationer.
Verket Measures of Distance består av en serie korniga stillbilder på Hatoums mor i duschen. Text ur moderns brev från Beirut skrivna på arabiska ligger ovanpå bilderna. Över ljudet från en konversation mellan Hatoum och hennes mor hörs Hatoums röst när hon läser en översättning av breven på engelska. Verket utforskar identitet och sexualitet mot en bakgrund av traumatisk social brytning, exil och förflyttning.
Magasin 3 Stockholm Konsthall visade en stor utställning med Mona Hatoums verk 9 oktober - 19 december 2004, i samarbete med Hamburger Kunsthalle och Kunstmuseum Bonn.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Chris Burden (född 1946, Boston, USA)
Dokumentation av utvalda verk 1971-1974, 34 min. 38 sek.
Courtesy Chris Burden

Chris Burden började ställa ut 1971. Han nådde omedelbar berömmelse genom performance-verket Shoot där en vän på hans begäran sköt honom i armen. Dokumentationen av denna legendariska performance är del av detta filmprogram, liksom verket Bed Piece (1972) där han stannar i sängen på ett galleri i 22 dagar och den beryktade Through the Night Softly (1973) som visar Burden krälandes över skärvor av glas med naken överkropp och bakbundna armar. Inkluderade är även: 220 (1971), Deadman (1972), Fire Roll (1973), Icarus (1973), B.C. Mexico (1973), TV Ad (1973), Back to You (1974) och Velvet Water (1974). I sitt arbete har han sedan undersökt pengars, maktens, militärens och framförallt teknologins funktion. År 1977 ritade och byggde han en utopisk bil för en passagerare som är del av Magasin 3 Stockholm Konsthalls samling. Sedan 1997 arbetar Burden med Meccano och Erector Set-delar för att konstruera broar.
Chris Burden hade en separatutställning på Magasin 3 Stockholm Konsthall: 6 september - 16 maj 1999.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Gilbert & George
(Gilbert, född 1943, Dolomiterna, Italien, George, född 1942, Devon, England)
Courtesy Hans Ulrich Obrist

Gilbert & George träffades som studenter på St Martin's School of Art i London 1967. Där skapade de sitt gemensamma konstnärs-alter ego. Som en följd av brist på pengar till material under 60-talet, och i protest mot vad de ansåg en egenkär konstvärld som enbart sysselsatte sig med teori istället för att kommunicera med riktiga människor, gick de ut på Londons gator som levande skulpturer, "art-beings" ("konst-varelser"). Efter "levande skulpturer" följde "postala skulpturer" bestående av brev om alldagliga händelser i konstnärernas liv. Temat i Gilbert & Georges arbete är att ständigt använda sig själva som exempel på levande varelser, med avsikt att beskriva grundläggande förutsättningar för den mänskliga existensen som t.ex. det civiliserade samhällets tabun under 1900-talet.
Gilbert & George hade en separatutställning på Magasin 3 Stockholm Konsthall: 6 september - 25 januari, 1998.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Janine Antoni (född 1964, Freeport, Bahamas)
Touch, 2002
Video med ljud, 9 min. 37 sek.
Samling Magasin 3 Stockholm Konsthall

Janine Antoni ser sitt arbete som en pågående process inte olik de dagliga sysslorna som till stor del utgör våra liv. I sitt arbete strävar hon efter att översätta dessa sysslor till skulpturala processer, i vilka hon undersöker kroppens möjligheter att producera betydelse.
Janine Antonis videoverk Touch är en utveckling av hennes installation Moor som gjordes till utställningen Free Port, 2001. Moor består av föremål som vänner och bekanta givit konstnären och som hon bundit samman till ett 78 meter långt rep. Repet slingrade sig genom utställningsrummen och fortsatte utanför byggnaden där det förtöjde en livbåt i hamnen. Efter att ha lärt sig repslagarteknik har Antoni fortsatt att arbeta med utmaningar i relation till rep. Hon har bland annat lärt sig konsten att gå på lina. I videon Touch går hon på lina på en strand med havet som bakgrund. Tidvis verkar det som om hon går på horisonten. Antoni ser horisonten som en plats för begär och önskningar. Hon skriver "... om jag kunde gå var som helst, var skulle jag gå? Och detta ledde mig till horisontlinjen...".
Touch ställdes ut på Magasin 3 Stockholm Konsthall: 2 januari - 28 mars 2004

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Cosima von Bonin (född 1962, Mombasa, Kenya)
Johnson, 2001
Kamera och regi: Tobias Nolte och Attila Saygel; redigering Maiken Pridemann; medverkande Love Enqvist. Courtesy Tobias Nolte

Cosima von Bonin arbetar med både skulptur och fotografi såväl som installationer, film och performanceverk - ofta i samarbete med andra konstnärer. Återkommande är att hon refererar till tidigare utställningar i sina verk. Cosima von Bonin deltog år 2001 i utställningen Free Port på Magasin 3 Stockholm Konsthall. För utställningen gjorde hon en installation bestående av ett antal objekt som delvis relaterade till tankar om hamnar, segling och sjömansuniformer. Hon skapade en skulptur som påminner om en tolv meter lång båt klädd i ett skräddarsytt tyghölje.
Filmen Johnson producerades under installationen av utställningen Free Port: 15 september - 9 december, 2001.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tony Oursler (född 1957, New York, USA)
The Influence Machine - dokumentär från utomhusföreställningen på Magasin 3 Projekt [Djurgårdsbrunn], 2002

Tony Oursler bor och arbetar i New York. Sedan 1970-talet använder han olika tekniker så som måleri, skulptur, video och installation. I hans arbete är intresset för teknologi i relation till psykologi och övernaturliga dimensioner ett återkommande tema. Han har blivit känd för sin blandning av hallucinatoriska och poetiska texter och projektioner på dockor i våldsamma, humoristiska scener.
I The Influence Machine blandar Tony Oursler fragmentariska röster från teknologins historia, bilder av huvuden, en knackande hand projicerad i mörker på moln av rök, träd och omgivande byggnader. Genom att använda ord, bilder och ljud skapade Oursler ett spektakulärt konstverk i en utomhusmiljö. The Influence Machine har tidigare ställts ut i New York och London. I Stockholm gjordes en speciell version delvis på svenska med svenska skådespelare.
The Influence Machine uppfördes på Magasin 3 Projekt [Djurgårdsbrunn] 20 - 22 september, 2002 i samband med en större utställning av Tony Oursler med titeln Station på Magasin 3 Stockholm Konsthall 21 september - 15 december 2002.