OCH DÄR STÅR DU - en kväll med dans, film och musik
17 september, kl. 18 - 01 på Magasin 3 Projekt och Judiska Teatern. Bar och DJ Paola. Fri entré.
Program: Anna Koch, LUDD (Ida Lundén & Lise-Lotte Norelius).
Filmprogram: Len Lye, Nancy Holt & Robert Smithson, Oskar Fischinger, Gary Beydler, Maya Deren, Marcel Duchamp.
Koreografen Anna Koch och 14 dansare intar trädgården på Magasin 3 Projekt och scenrummet på Judiska Teatern, tvärs över gatan. Under en kväll sammanfattar Anna Koch koreografin Projekt Djurgårdsbrunn, ett verk som pågått och utvecklats under hela säsongen på Magasin 3 Projekt. Ludd är ett samarbete mellan de båda musikerna och kompositörerna Lise-Lotte Norelius och Ida Lunden. Med hjälp av syntar, slagverk, dator och objekt skapar de improviserad elektroakustisk musik. Som en fristående parallell till Anna Kochs koreografi tar de fasta på små detaljer och tillstånd och låter dem utvecklas till ett för kvällen unikt verk. Samma kväll presenteras, både inomhus och ute i trädgården, ett filmprogram med historisk vinkling som anknyter till performance och dans.
"Och där står du" arrangeras av Magasin 3 Projekt i samarbete med Judiska Teatern. Programmet är sammanställt av Magnus Ericson och Richard Julin, Magasin 3 Stockholm Konsthall. Filmprogrammet har satts samman av Richard Julin i samarbete med Filmform.
När Anna Koch summerar koreografin Projekt Djurgårdsbrunn flyttas de rörelser, observationer och erfarenheter som genererats till teaterns scenrum. Där återskapas och utvecklas teman och instruktioner som varit utgångspunkter i projektet. En ny utmaning är att publiken kan röra sig fritt mellan pågående koreografiska aktioner och även deltaga. Sammanfattningen presenteras inför publik endast denna kväll!
Projekt Djurgårdsbrunn är en koreografi som påbörjades i maj och som ett stort antal dansare och koreografer bjudits in att medverka till. Utifrån de objekt och instruktioner som tillsammans med platsen bildat projektets ram har de inbjudna bidragit med egna processer. De har på helt skilda sätt förhållit sig till uppgiften och platsen Magasin 3 Projekt som de vistats på ett par dagar var. Målsättningen har varit att generera nya idéer och möten och låta projektet bli en plattform för en öppen utvecklingsprocess. Besökare på Magasin 3 Projekt har under sommaren tagit del av dessa både små och stora dansanta koreografiska händelser. Man har kunnat observera till synes ovanliga skeenden när de medverkande gjort undersökningar: någon har snurrat tills den trillat omkull, promenerat knäböjande och fått betraktare på fall, balanserat en kaffekopp eller kanske har man vågat följa instruktioner, tolkat och utfört rörelser själv.
Medverkande dansare och koreografer: Emilie Strömberg, Mattias Ekholm, Anne Külper, Emilie Jonsson, Marcus Doverud, Sybrig Dokter, Ulrika Höglin, Jukka Korpi, Anna Eriksson, Sanna Söderholm, Suzie Davies, Alexandra Jordansson, Lotta Melin, Audrey Littman, Anders Jacobson, Staffan Eek och Anja Arnquist. Ljud av Andreas Karperyd.
Ludd är ett samarbete mellan de båda musikerna och kompositörerna Lise-Lotte Norelius och Ida Lunden. Med hjälp av syntar, slagverk, dator och olika objekt skapar de improviserad elektroakustisk musik som är på samma gång hård och brutal, drömsk och vek.
I sitt framförande på Judiska Teatern utgår de från platsen, rummet och sammanhanget för att söka efter ett slags tillstånd. De beskriver processen som att de "med till synes meningslösa sysselsättningar gör ett aktivt försök att leva i andlig overksamhet". Som en fristående parallell till Anna Kochs koreografi tar de fasta på små detaljer och tillstånd och låter dem utvecklas till ett för kvällen unikt verk med titeln Ludd vegeterar.
Ida Lunden (f 1971) är musiker och kompositör inom experimentell elektroakustisk musik och samtida kammarmusik. Hon lägger ofta tyngdpunkten på undersökande av ljud och speltekniker. Ida Lunden samarbetar med andra musiker, konstnärer, koreografer och filmskapare samt medverkar i olika grupper och konstellationer såsom bl.a. Ludd, saralunden och Rock out. Dessa samarbeten är en plattform för experimenterande med nya idéer, teknik och elektronik som utmärker hennes skapande.
Lise-Lotte Norelius (f 1961)är även hon musiker och kompositör med inriktning på slagverk och elektronisk musik. Hon har utvecklat en egen ljudvärld med en kombination av akustiska slagverk med elektronisk bearbetning, samplade ljud och live-elektronik. Genom åren har Lise-Lotte Norelius arbetat som musiker i otaliga konstellationer, framför allt i Anitas Livs men även VFO (Välfärdsorkestern med Sören Runolf), Ludd, UNSK (Ulher, Norelius, Strid, Küchen) m.fl. Hon har komponerat verk för såväl band som musiker och elektronik samt gjort musik till video, dansföreställningar och teater.
Ett filmprogram med historisk vinkling och anknytning till performance och koreografi.
Len Lye - Rainbow Dance, 1936 16mm färg/color ljud/sound 24ips 5'00
Nancy Holt & Robert Smithson - SWAMP, 1971 16mm färg/color ljud/sound 24ips 6'00
Oskar Fischinger - München-Berlin Wanderung, 1927 16mm svartvit/ b&w stum/sil 18ips 5'00
Gary Beydler - Hand Held Day, 1974 16mm färg/color stum/sil 24ips 6'00
Maya Deren - A study in choreography, 1945 16mm svartvit/ b&w stum/sil 24ips 3'00
Marcel Duchamp - Anemic Cinema, 1925-26 16mm svartvit/ b&w stum/sil 18ips 7'00
Totalt 32 min.
Len Lye
Rainbow Dance, 1936
Filmen Rainbow Dance hade premiär på filmfestivalen i Venedig 1936. Formspråket var banbrytande och har imiterats otaliga gånger. Dansaren Rupert Doone ses i siluett, han utför ett antal olika rörelser mot stiliserade bakgrunder. Filmen som spelades in i svartvitt manipulerades senare i laboratoriet för att få färg. Len Lye såg själv tekniken som en möjlighet att transformera realism till en slags "färg-hieroglyfer". Len Lye (1901-1980), från Nya Zeeland, var främst experimentfilmare, men även skulptör.
Nancy Holt & Roberts Smithson
SWAMP, 1971
Skulptörerna Nancy Holt och Robert Smithson, båda kända för sina Earth Works, gjorde tillsammans filmen SWAMP. Den är resultatet av en enkel övning, utförd i en sumpmark i New Jersey, USA. Nancy Holt rör sig genom sumpen. Hon ser endast genom linsen på sin Bolexkamera. Robert Smithson guidar henne genom att berätta hur hon ska gå. Smithson har uttryckt att filmen handlar om "avsiktlig blockering och kalkylerad planlöshet". Nancy Holt (född 1938) är kanske mest känd för sitt monumentala verk Sun Tunnels (1973-76) i Lucin, Utah, USA och Robert Smithson (1938-1973) i sin tur för Spiral Jetty (1970), Rozel Point, Great Salt Lake, Utah, USA.
Oskar Fischinger
München- Berlin Wanderung, 1927
I München våren 1927 försvann Oscar Fischingers affärspartner spårlöst med de pengar som deras lilla animationstudio hade. Tyngd av skulder i ett Tyskland präglat av kris och inflation beslöt han sig för att flytta till Berlin . Då han inte hade pengar beslöt han sig för att göra resan dit till fots. Under den tre veckor långa vandringen filmade han korta sekvenser och enstaka bilder. Oscar Fischinger (1900-1967) gjorde ett trettiotal filmer i Tyskland, både experimentella animationer och kommersiellt arbete. När nazisterna kom till makten och förbjöd abstrakt konst var Fischinger tvungen att fly och han kom till USA. Där var han bland annat verksam i Hollywood på Disneys Fantasia. Under hela sitt liv arbetade han med experimentell animation och gjorde ett antal banbrytande filmer. På 1950-talet uppfann Fischinger "lumigrafen", en maskin som spelade både ljus och färger, med vilken han turnerade i USA.
Gary Beydler
Hand Held Day, 1974
Gary Beydler, konstnär från Kalifornien, gjorde totalt tre filmer, alla under samma år : Mirror, Hand Held Day, och Pasadena Freeway Stills. Filmerna bygger på idéer om enkla, repetitiva rörelser kopplade till en specifik del av filmkameran. Det slutliga resultatet blir en slags rytmiska rörelser där filmskapandets materialitet har en viktig roll. Hand Held Day är en studie av moln som rör sig över ett bergslandskap i sydvästra USA.
Maya Deren
A study in choreography, 1945
Maya Derens filmer kallades för "choreocinema" av John Martin, New York Times ledande danskritiker på 1930- och -40 talet. För Maya Deren var film en möjlighet att frigöra dansen från scenen och att göra det "osynliga synligt". Dansaren Talley Beatty utför i filmen en kontinuerlig dans koreograferad för olika platser och tidsintervaller. Filmen innehåller slowmotion och accelererande av tiden samt rör sig mellan natur och urbana miljöer. Maya Deren (1917-1961) var dansare, koreograf, poet, författare och filmare. Hennes mest kända film är Meshes of the afternoon (1943). Tillsammans med Marcel Duchamp påbörjade hon arbetet med filmen Witch's Cradle, även den en studie i rörelser, utförda av Duchamp. Filmen slutfördes aldrig. 1947 vann Deren Filmfestivalen i Cannes Grand Prix Internationale. Samma år tilldelades hon Guggenheim Foundation Fellowship för att påbörja sina studier av voodoo på Haiti. Detta resulterade senare i ett antal skivor med musik från Haiti, en bok och filmen Divine Horsemen: the Living Gods of Haiti.
Marcel Duchamp
Anemic Cinema, 1925-26
Filmen är ett samarbete mellan Duchamp, Man Ray och filmaren Marc Allegret. Den gjordes i ett antal versioner under 1920-talets början, där Duchamp och Man Ray experimenterade med filmande av text satt i spiralform på nio runda skivor. Texterna är franska ordlekar skrivna av Duchamps alter ego Rrose Sélavy (det i sig en lek med meningen "Eros, c'est la vie"). Även filmens titel, Anemic Cinema är en enkel ordlek, där anemic (nästan) är ett anagram av cinema. I filmen förekommer även tio skivor utan text med mönster. Dessa återkommer senare i Duchamps verk som Rotoreliefs, en uppsättning av sex skivor med tryck på båda sidor. De var designade för att kunna fästas på en skivspelare och skapa optiska illusioner. Duchamp registrerade namnet "Rotorelief" som produktnamn, ägt av Rrose Sélavy. 1935 hyrde han ett stånd på "Salon des inventions" i Paris, möjligen för att finna en tillverkare för produkten. Ett av Marcel Duchamps (1887-1968) mest kända verk är "Det stora glaset" eller Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med (1915-1923) som det finns en version av på Moderna Museet i Stockholm.
Judiska Teatern startade sin permanenta teaterverksamhet 1997 i Kägelbanan vid Djurgårdsbrunn i Stockholm. Huset uppfördes ursprungligen 1887 för det vid denna tiden populära nöjet kägelspel.
1999 genomfördes en omfattande ombyggnad för att möta teaterns behov av flexibilitet och nyskapande scenrum. Repertoaren inkluderar nyskriven dramatik, konserter, dans och film. De senaste åren har uppsättningar som "Vi Faller inte" av Kerstin Perski, "Spoonface Steinberg" av Lee Hall, "Stilla Vatten" av Lars Norén och "Kristallvägen" av Katarina Frostenson producerats.
Läs mer på hemsidan www.judiskateatern.se
Anna Koch, Judiska Teatern
Foto: Magnus Ericson |
Ur föreställningen
|
|
|
|
|
|
|
LUDD
|
|