PAUL CHAN
21 OKTOBER–17 DECEMBER 2006

Paul Chan är född 1973 i Hongkong. Han bor och arbetar i New York.

Paul Chan arbetar med film, animation och teckning i verk som innehåller referenser till Goya likaväl som japansk pornografi, Bibeln och Beckett. År 2002 utexaminerades han från Bard College och sedan dess har han fått stor uppmärksamhet för sitt konstnärskap och sina aktioner som politisk aktivist.

I utställningen på Magasin 3 ser vi likt flyktiga skuggspel på marken, föremål som trotsar tyngdlagen. Solglasögon, bilar, människor - allt faller mot en bakgrund som växlar färg. Det som påminner om enkla skuggor är digitala animationer projicerade på golvet - ett återkommande inslag i Paul Chans pågående serie "The 7 Lights". I Paul Chans första utställningsrum visas "1st och 2nd Light". Verken ingår i en serie. Konstnären har avslutat fyra stycken men planerar sju. Verken är 14 minuter långa. I 1st Light ser vi föremål falla uppåt såväl som ner, gravitationen tycks vara satt ur spel. Ibland ser vi bara färgfält. Färgfälten indikerar nattetid och när vi ser siluetter eller skuggor är det dagtid. Bland de föremål som faller förekommer också människor som störtar neråt. Det är en bild man inte kan undgå att koppla samman med New York - 11 september. Men framförallt skildrar verket en annan tidsupplevelse. Paul Chan är intresserad av andra uppfattningar av tid än den kronologiska, av att få den linjära förståelsen av tid att kollapsa. Om "The 7 Lights" säger Paul Chan att det är "ett verk om ljus och ljus som har blivit "avskärmat" (skuggor). "De överstrukna verktitlarna tar fasta på det och kan läsas som både ljus och frånvaron av ljus. Utställningens curator Daniel Birnbaum lägger till i sin katalogtext om "The 7 Lights": "Det är också - detta måste vara uppenbart även för en betraktare som är ointresserad av messiansk tid - en meditation över en sönderfallande värld. Vår värld?"

Även Portikus, Frankfurt am Main öppnar en utställning med Paul Chan i oktober 2006. De visar det tredje verket i serien - "3rd Light". Det inkluderar ett skulpturalt element, en tredimensionell replik av bordet i Leonardo da Vincis "Den sista måltiden".

När Paul Chan påbörjade arbetet med "The 7 Lights" ville han arbeta med en reducerad bildvärld. Han hade då avslutat två tecknade videor som innehåller en oerhörd detaljrikedom, "My birds...trash...the future", 2004 och "Happiness (Finally) After 35,000 Years of Civilization (after Henry Darger and Charles Fourier)", 2000-2003 och ville arbeta på ett nytt sätt. Den senare är en del av utställningen. Paul Chan har skapat en berättelse baserad på två källor: Henry Darger (1892-1973) och Charles Fourier (1772-1837). Enstöringen Henry Darger skrev och illustrerade en berättelse som omfattar 15 000 sidor med den långa titeln "The Story of the Vivian Girls, in What is Known as the Realms of the Unreal, of the Glandeco-Angelinnian War Storm, as caused by the Child Slave Rebellion". Superhjältarna Vivianflickorna kämpar på barnens sida mot barnslaveri. Ett våldsamt krig utkämpas. Darger redogör noggrant för krigets fasor i sina bilder och skildrar en vildsint natur. Hans bildvärld kan läsas som en flykt undan en vuxenvärld, ett barnens rike.

Handlingen i "Happiness (...)" är en dramatisering av hur en bättre värld kan uppnås baserat på den socialistiska ideologen Charles Fouriers tankar. Han hade en teori om hur de sociala och ekonomiska förhållandena kunde struktureras för att åstadkomma en bättre värld. Om vi ändrar på hur samhället är strukturerat och hur vi lever skulle vi kunna uppnå ett tillstånd som han benämnde Harmoni. Paul Chan säger att han har animerat så som han tror att Darger skulle göra om han levde idag, hade tillgång till internet och kunskap om samtida konst och fotografi. De två excentriska personernas idéer om en annan tillvaro smälter samman i ett verk som innehåller både ohämmad fest och förödande krig mot en bakgrund av ett grönskande landskap.

Tidigare i år har Paul Chan medverkat i Whitneybiennalen, New York och haft separatutställning på Blanton Museum of Art, Texas. Han har även ställt ut på ICA, Boston; Lyonbiennalen; PS1, NY (samtliga 2005) och Carnegie International, Pittsburgh (2004). Till utställningarna görs en gemensam katalog som ett samarbete mellan de båda institutionerna med texter av utställningens curatorer: Daniel Birnbaum och Elisabeth Millqvist.

PDF >

Relaterade länkar:

Paul Chan: http://www.nationalphilistine.com/

Portikus Frankfurt am Main: http://www.portikus.de/

Henry Darger, utställning på Magasin 3 (2003): http://www.magasin3.com/sv/utstallningar/darger.html

INNEHÅLL:
Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 och Daniel Birnbaum, direktör Portikus
The 7 Lights av Daniel Birnbaum, associerad curator och direktör Portikus
En kritisk feberdröm av Elisabeth Millqvist, assisterande intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall

Utställningskatalog nr 35 64 sidor, färg, rikt illustrerad.
Texter på svenska/tyska/engelska. Publicerad 2006 av Magasin 3 Stockholm Konsthall och Portikus Frankfurt am Main.
Pris: 180 SEK (ca 18 EUR)

En kritisk feberdröm av Elisabeth Millqvist

"Jag föredrar att vara för mig själv", var Paul Chans första kommentar när vi träffades i Stockholm i april. Det är något han delar med Henry Darger och Charles Fourier, de två personerna vars verk han baserat sitt verk på - "Happiness (Finally) After 35,000 Years of Civilization (after Henry Darger and Charles Fourier)". En animerad video med ett myller av detaljer och enorm färgrikedom som projiceras på en avlång ramad duk som hänger fritt i rummet.

HENRY DARGER (1892 - 1973) var en isolerad enstöring som ägnade enorm möda åt ett bild- och textverk av ofattbar omfattning. Hans teckningar upptäcktes vid hans död, de var troligen inte avsedda för någon utomstående. Bundna omfattar de 12 volymer, sammanlagt 15 000 sidor. Han skrev också en 5000-sidig berättelse om sitt eget liv som framförallt handlar om en annalkande tornado samt en väderdagbok som han förde under 10-års tid. Berättelsen på 15 000 sidor som Darger både skrev och illustrerade har den långa titeln The Story of the Vivian Girls, in What is Known as the Realms of the Unreal, of the Glandeco-Angelinnian War Storm, as caused by the Child Slave Rebellion. Superhjältarna Vivianflickorna kämpar på barnens sida mot barnslaveri. Ett våldsamt krig utkämpas. Likt den spanska konstnären Goyas redogörelse av krigets fasor, redogör Darger detaljerat för övergrepp, hur barn blir upphängda, strypta och ibland sprättas upp. Förutom fienden, glandelianerna, är det alltid flickor vi ser. De är alltid barn, ibland utan kläder och i de fallen avbildade med penisar. Vädret är uppseväckande i Dargers teckningar, orkaner och jordbävningar drabbar karaktärerna. Teckningarna är avlånga och ger en filmisk känsla. Figurerna är ritade efter förlagor från foton, reklam och veckotidningar och sedan återanvända upprepade gånger. Även delar av texten är hämtad från existerande litterära källor. Dargers arbetssätt har paralleller hos en mängd konstnärer idag som arbetar med sampling, detaljerade bildvärldar och narrativa inslag.

CHARLES FOURIER (1772 - 1837) hade en teori om hur de sociala och ekonomiska förhållandena kunde struktureras för att åstadkomma en bättre värld. Fourier såg sig som upptäckaren av en lag om hur vi ska leva tillsammans, en iakttagelse han jämställde med Newtons upptäckt av gravitationslagarna. Han kritiserade samhället där fattigdom existerade, där familjebildning är norm, produktionsenheterna småskaliga och filosofernas teorier om människan för reduktionistiska. Fourier ville uppmuntra känslorna, passionerna och instinkternas rätt till utveckling. Ingen lust är fel och förtryckt lust kommer att kräva utlopp på något annat sätt. Hans idealsamhälle som han benämnde falangstär planerades för upp till 2000 personer. Han skildrar ett kollektiv där arbetet blir lustbetonat genom arbetsfördelning utifrån respektive individs förutsättningar och intressen. Den ekonomiska strukturen liknar ett aktiebolag. Falangstären skulle vara ett icke fördömande samhälle. Utvidgning av kvinnans rättigheter ansågs som en nödvändighet för sociala framsteg och samtliga medlemmar skulle garanteras ett socialt såväl som erotiskt minimum för ett drägligt liv (det senare skulle inte begränsas av monogami). I skriften Théorie des quatre mouvements et des destinées générales, 1808 (Teori om de fyra rörelserna) gör Fourier en indelning av historien, samtiden och framtiden i fyra faser, indelade i samhällsperioder som i sin tur indelats. Av historiens åtta epoker räknade Fourier ut att hans samtid befann sig i nummer fem, civilisationen. Ifrån civilisationen skulle vi kunna ta språnget till stadium åtta - Harmoni. Strukturen i falangstären var metoden och även målet för att uppnå Harmoni.

Fourier framstår som en visionär som tänker bortom etablerad praktik men som undergräver det han har skrivit genom utvikningar och ständig strävan efter att klassificera och namnge. Han vill omfatta allt från personlighetstyper till sexuella böjelser och presenterar specifika kalkyler med oklara premisser. Han beskriver hur barnen uppfostrar sig själva och stjärnorna kopulerar i en evig kärleksakt. Han menar att krig är omodernt och aggression bör få utlopp i matlagningstävlingar. Han har omhuldats av olika skolor som bland annat velat se honom som en föregångare till Marx, Freud och surrealisterna. I en av de mest omfattande publikationerna om Fouriers verk ställer författaren Jonathan Beecher frågan om Fourier verkligen ville bli läst. Beecher menar att Fourier gör det så svårt för läsaren, typografiskt och innehållsligt, som om han ville att hans text skulle vara ogenomtränglig.

PAUL CHAN skildrar i sin video en idyllisk värld med absurda inslag. Bland grönska och flugor, obesvärade av varandras närvaro, uträttar personerna sina behov, äter blommor och tillfredställer sig själva. När vi introduceras till hans verk Happiness är himlen klarblå och grönskan breder ut sig framför den öppna horisonten. Prästkragar och orkidéer växer upp framför våra ögon, vi hör fniss, skratt och fågelkvitter och enbart kvinnor i flickaktiga klänningar syns till. Efter att ha bekantat oss med den grönskande idyllen får vi se en uppsluppen fest. Borden är uppdukade, ny mat bärs ständigt in och någon svingar sig i lampkronan till rytmen av Big Pimpin'. Det är en låt av den amerikanske hip-hop stjärnan Jay-Z. Under orgien som följer på festen förekommer en ringlek där poserna är hämtade från Matisse målning Dansen (1909) medan musiken är Bachs Minuet G. När mörkret lagt sig invaderar militärer, akademiker med amerikansk fyrkantig hattbeklädnad och kostymklädda män kvinnornas tillvaro och sätter hus i brand. Bland de tillfångatagna kvinnorna finns figurer som är tecknade varianter av konstnären Hans Bellmers dockor. En figur har två par ben som sticker ut från det gemensamma magpartiet. De svårbegripliga, stympade kropparna smälter in i persongalleriet med sin blandning av manligt och kvinnligt, oskyldigt och pornografiskt. Ur ett brinnande hus springer en naken flicka med vietnamesiska Phan Thi Kim Phuc som förlaga. Flickan som sprang undan napalmbomningarna och som blivit en antikrigssymbol. På längre avstånd ses alla hus i dalen brinna. Ett kluster av byggnader tornar upp sig, det är ett Babels torn, en bild av mänsklig synd med arkitekturen hämtad från den nederländska målaren Pieter Brueghels målning med samma namn. Andra byggnader som förekommer skulle kunna vara hämtade ur en amerikansk katalog med prefabricerade hus. Efter den fruktansvärda sammandrabbningen mellan kvinnorna och de invaderande männen infinner sig stillhet. I sista sekvensen av verket ser vi ett ensamt träd i full blom. Flickor utan kläder springer förbi, himlen färgas orange-lila av solnedgången - ett nytt paradisiskt tillstånd har inträtt.

I intervjuer citerar Chan ofta andra som ingång till en diskussion, som svar på frågor eller som reflektion. På liknande sätt citerar han genom att använda förlagor till sina animationer. Han gör inte skillnad på år 1563, 1972 och 2004, på fantasi eller verklighet. Oberoende av sin kontext smälter elementen samman. Till ett soundtrack av referenser låter Chan dessa originella tänkare, med egendomliga och euforiska idéer illustrera och komplettera varandra. Det repitativa och maniska komprimeras till ett 17 minuter och 20 sekunder långt förlopp. Kombinationen med Fourier innebär helt nya tolkningsmöjligheter för Dargers illustrerade epos: de samplade bildcollagen blir en science fictionhistoria. En kombinerad utopi och dystopi som utspelas på en annan planet. Darger tagen på allvar är gränslös och hans förbryllande tvåkönade flickor kan lika gärna vara en perspektivskapande tankemodell. I Chans version går Dargers figurers otydliga könstillhörighet att applicera på läsning av kön som en kulturell konstruktion. Flickorna har vuxit upp och uppdaterats till etnisk mångfald och illustrerar Fouriers tanke om att för jämvikt krävs olikhet. Stödd på Fouriers kalkyl skapar Chan inte Harmoni utan Happiness - ett ord som klingar än mer lustbetonat.

Engels har sagt att Fouriers utopi var framtidsmusik spelad på en barntrumpet. Chan säger att Happiness är en hallucinatorisk läsning av Fouriers tabeller, en feberdröm. I drömmen blandar vi in våra erfarenheter och för att forma en utopi krävs en motpol. Fourier skisserade sitt idealsamhälle och poängterade möjligheten att skapa ett fritt samhälle med fredliga medel på frivillig väg - en vision skapad i förhållande till franska revolutionen. Darger skapade sig en egen verklighet, ett rike för barn fjärran vuxenvärlden. När Chan återger och förstärker dessa desperata önskningar om en förändrad tillvaro, blir berättelsen bland blommor, solhattar och hämningslöst hångel också en berättelse om vår tid. I filmens krig förstörs hus, människor stympas och dör, vi känner igen det från mediernas rapporteringar - det som sker i krig sker. I animerad form kommenterar Chan det egna samhällets ofullkomlighet.

Elisabeth Millqvist, assisterande intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall

(Text ur katalogen Paul Chan, publicerad i samband med utställningarna på Magasin 3 och Portikus Frankfurt am Main, 2006.)

VERK I UTSTÄLLNINGEN

"1st Light", 2005
digital videoprojektion, varierande storlek, 14 min.

"2nd Light", 2005
digital videoprojektion, varierande storlek, 14 min.

"Happiness (Finally) After 35,000 Years of Civilization
(after Henry Darger and Charles Fourier)", 2000-2003
digital projektion, installation, 17.20 min.

"Orgy Before Man and Storm", 2003
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

"To All the Girls I've Drawn Before (After Happiness)", 2002
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

"Buildings as Monuments as Graves 1", 2003
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

"Buildings as Monuments as Graves 2", 2003
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

ARTIST TALK, MAGASIN 3 STOCKHOLM KONSTHALL

Lördag 21 oktober kl 15
Paul Chan samtalar med Daniel Birnbaum

Paul Chan talar med curator Daniel Birnbaum om utställningen på Magasin 3, den kommande presentationen på Portikus och andra framtida projekt.

Plats: Magasin 3, Språk: engelska. Fri entré.
Konsthallen och caféet håller öppet till kl 17. Under samtalet har serveringen tillfälligt stängt.
Samtalet hålls i anslutning till vernissage av utställningen.

FILMVISNING

I samband med Paul Chans utställning visas en film om Henry Darger av Jessica Yu:
"In the Realms of the Unreal", 2004 (83 min)
Torsdag 23 november kl 17.30 samt torsdag 30 november kl 17.30.
På engelska. Fri entré. Konsthallen och caféet håller öppet till kl 19.

I filmen berättar den Oscarsbelönade dokumentärfilmaren Jessica Yu tre historier parallellt: Henry Dargers egen historia genom hans 5 000 sidor långa självbiografi, intervjuer med de mycket få grannar och bekanta från kyrkan som var i kontakt med honom. Och framför allt - Henry Dargers livsverk om Vivianflickorna och deras kamp mot de onda glandelinianerna - berättelsen som har varit en av Paul Chans utgångspunkter i verket "Happiness (Finally) After 35,000 Years of Civilization (After Henry Darger and Charles Fourier)", 2000-2003 som nu visas på Magasin 3. I motsats till Paul Chan - som har arbetat fritt efter hur han tror att Darger skulle ha tecknat om han levde idag - har Jessica Yu animerat Henry Dargers egna blyertsteckningar.

PRESSKLIPP

Läs Ingela Linds recension publicerad i Dagens Nyheter 2006-10-28
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=584701

Läs Anders Olofssons recension publicerad på Konsten.net 2006-10-26
http://www.konsten.net/arkivet/chan.html

På tyska: Läs Niklas Maak recension publicerad i Frankfurter Allgemeine Zeitung 2006-10-23
http://www.faz.net/

Läs SVD:s Clemens Poellingers intervju med Paul Chan publicerad i Svenska Dagbladet 2006-10-21
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_13905826.asp