JIM'S ROOM

Keith Tyson och Ernst Josephson (okt - dec, 2006)
"Feedback", 2004
äldsta verket i Magasin 3 Stockholm Konsthalls samling. Det ställs ut tillsammans med två teckningar med titeln "Accelerator Drawing", 2003 av Keith Tyson, vinnare av det prestigefulla Turnerpriset, 2002.

I Magasin 3 Stockholm Konsthalls samling utgörs en omfattande och viktig del av teckning. De verk som nu visas har tillkommit med över 100 år emellan. De har formella likheter med de snabba och intensiva pennstrecken på papper och innehållsmässigt sett återfinns en fascination för teknologi. Ernst Josephsons teckning avbildar hur de tunna telefonledningarna sträcker sig över hustaken, genom luften och möjliggör kommunikation. För Keith Tyson har intresset för tekniska lösningar och filosofiska teorier lett till att han 1991 konstruerade en 'Art Machine'. Maskinen matas med data för att sedan oförutsägbart och slumpvis ge förslag på konstnärlig utformning som tar bort det autobiografiska. Konstnärerna har haft helt skilda ingångar och verkat i olika sammanhang men samtidigt finns en möjlig dialog om både självbespegling och existensiella frågor.

Keith Tyson, född 1969. Bor och verkar i London.
Ernst Josephson, 1851 - 1906, Stockholm.

Janet Cardiff & George Bures Miller (jan - feb, 2007)
Janet Cardiff är mest känd för sina ljudverk och filmer som hon ofta skapar i samarbete med sin partner George Bures Miller. I hennes ‘promenader’ leds deltagarna genom en byggnad eller en stadsdel av hennes röst på en audioguide. Med detta verktyg som vanligtvis används i museipedagogik skiftar Cardiff mellan det förgångna och nuet, minnet och fakta för att engagera besökaren i hennes platsspecifika rutt. Hennes berättandestruktur sammanför realitet med deltagarens egna erfarenheter och historia.

Installationen "Feedback" (2004) är en förstärkare som aktiveras av publiken. Genom att trampa på pedalen blir besökaren en gitarrist som spelar den amerikanska nationalsången "The Star-Spangled Banner" i Jimi Hendrix anda. Han var känd för att använda rundgång (’feedback’) för att åstadkomma bisarra effekter – gitarrljuden loopades genom att han ändrade avstånd och vinkel till förstärkaren. Liksom Hendrix’ version var ett antikrigsyttrande på 1960-talet kan detta verk länkas till samtida politiska händelser.

Janet Cardiff (1957, Brussels, Canada)
George Bures Miller (1960, Vegreville AB, Canada)

Johan Thurfjell (feb - mars, 2007)

"Ett försök att förstå / An attempt to understand" (2001-2003)

I projektet arbetar Thurfjell med två parallella processer där personliga minnen ur hans liv och ett världshistoriskt förlopp; Palestina - Israelkonflikten, läggs ihop till en gemensam kronologisk karta konstruerad av Post-it lappar. De egna minnena och erfarenheterna blir jämställda med viktiga världspolitiska händelser.

Projektet springer ur en enkel vilja att försöka förstå och hitta ett sammanhang i vart och ett av dessa två saker, samt att lägga in den egna personen i ett politiskt-historiskt förlopp som ett sätt att tydliggöra den personliga referensens betydelse vid historieskrivning.

Verket visas i Jim's Room inför den kommande utställningen "Fleeing away from what bothers you most" som öppnar den 17 mars på Magasin 3 Stockholm Konsthall.

Läs mer: http://www.johanthurfjell.com/

Siobhán Hapaska (mars-maj, 2007)

"Shadow", 1999

Ljudverk av trä, högtalartyg och audio-komponenter.
Samling Magasin 3 Stockholm Konsthall.

"Verket "Shadow" är sprunget ur generella tankar om större konflikter. Jag funderade på människors mentala och kroppsliga reaktioner till tydliga tecken på konflikter, om det så är i vår fysiska närhet eller på nyheterna. Personligen hade jag vid den tiden just haft en påtaglig erfarenhet av det under en vistelse i norra Wales: En tidig morgon satt jag utomhus med en kopp te. Det var en idyllisk plats på landet och väldigt lugnt. Långt borta hörde jag ett muller som gradvis blev starkare. Plötsligt flög ett jaktplan lågt över himlen precis där jag satt. Jag blev som förstenad. Min enda tanke var om landet befann sig i krig och jag var väldigt rädd. Sedan försvann oljudet och min kropp, på en förvånansvärt kort tid, återfann ett slags normalt tillstånd. Senare den dagen fick jag höra att det finns en militärbas för Luftvärnet i det området."
(Ur ett samtal mellan Siobhán Hapaska och Richard Julin, mars 2007)

Siobhán Hapaska uppmärksammades internationellt då hon deltog i Dokumenta X i Kassel 1997. År 2000 deltog hon i grupputställningen "Siobhán Hapaska, Charles Long, Ernesto Neto" på Magasin 3 där bl.a. en version av det här utställda verket "Shadow" visades.
Nedan är utdrag ur en intervju med konstnären av Richard Julin, chefsintendent Magasin 3, publicerad i utställningskatalogen, 2000:

...Om sig själv som skulptör:
"Jag måste kalla mig skulptör eftersom jag gör tredimensionella föremål och jag är faktiskt ganska stolt över det. Tvådimensionella bilder dominerar vår tillvaro så mycket att det förefaller som om vi nu måste skaffa oss information snabbt genom att scanna, processa och kategorisera och göra seendeprocessen så ekonomisk som möjligt."

...Om verkens titlar:
"Jag väljer mina titlar nästan därför att jag inte vill lämna dem utan titel, jag önskar att jag slapp använda språket överhuvudtaget. Jag försöker inte hitta på slående eller finurliga titlar. Någon sade en gång att mina föremål tycks fylla tomrummet där en mening tar slut och nästa börjar, vilket tycker jag var väldigt vackert sagt."

...Om olika material:
"Jag tycker om att använda extrema material, exempelvis mycket hårda ytor tillsammans med mjuka, vatten, ljud, dofter och allt jag kan få plats med i något som åstadkommer en kontrollerad explosion för att motverka att man berövas sina sinnesintryck."

Läs mer om utställningen, 2000 >

Siobhán Hapaska f. 1963, Belfast, Irland, bor och verkar i London.

Ronald Jones (maj-juni, 2007)

Untitled (peace conference table design by North Vietnam and the National Liberation Front of South Vietnam, 1969), 1987
ett bord av amerikanskt körsbärsträ

Untitled (peace conference tables design by the United States and South Vietnam, 1969), 1987
6 bord av amerikanskt körsbärsträ, borden kan installeras stående med ben eller upphängda på vägg
Samling Magasin 3 Stockholm Konsthall

Under Vietnamkriget 1968 inleddes fredsförhandlingar i Paris mellan Nordvietnam, FNL (fr. Front national de libération du Viêt-nam du Sud), Sydvietnam och USA. Formen på det bord som användes vid förhandlingarna var resultatet av flera månaders diskussioner. Det fanns sju förslag på utseende. USA och Sydvietnam stod bakom sex utkast varav alla bord var delade på mitten. Formen skulle understryka de två sidorna av konflikten medan Nordvietnams och FNL:s förslag bestod av ett runt bord som framhöll alla parters lika betydelse. Genom gestaltningen framgick tydligt de olika parternas politik.

I verket från 1987 påminner Ronald Jones om bordens existens och hur form kan vara laddat och fungera som ett historiskt dokument. Även valet av material har en särskild betydelse. Från USA:s sida fanns en önskan att använda körsbärsträ som gick tillbaka på en anekdot från George Washingtons barndom om vikten av att tala sanning kopplad till träslaget. Jones har gestaltat borden i litet format. De är lagom för intima samtal och en hemmamiljö. Den amerikanska curatorn Richard Flood kommenterar skalan i en katalogtext: "Det finns något både betryggande och avskyvärt i skalan på hans sju bord...det finns en beräknande insinuation att mycket farliga spel pågår i vrårna i alla våra vardagsrum."

Kriget inleddes 1957. År 1973 undertecknades ett stilleståndsavtal och USA drog sig tillbaka. Samma år tilldelade Henry Kissinger, som USA:s presidents rådgivare, och Le Duc Tho från Vietnam Nobels fredspris för sin betydelse för förhandlingarna. Den senare avstod från att ta emot utmärkelsen. År 1975 var kriget officiellt slut. Inga av de föreslagna borden kom att användas.

Ronald Jones (1952), Falls Church, Virgina USA. Bor och verkar i Stockholm.

Verket har tidigare presenterats på Magasin 3 i samband med utställningen
"Ronald Jones, Alfredo Jaar" (1989) Läs mer >

Stina Nordenstam (26 jan – 2 mars 2008)
"Tänk dig en människa", 2005

Stina Nordenstam är mest känd för sin musik och har sedan 1991 givit ut sex fullängdsalbum. Hon har även varit verksam inom fotografi, film och radio. "Isens fasor" för radioteatern, musiken till dokumentärfilmen "Jean Claude", och radiodokumentären "Och dom förföljer en" är några exempel.

Ljudinstallationen ”Tänk dig en människa” skapades ursprungligen för Magasin 3 Projekt och visades där sommaren 2005. Nu ingår verket i Magasin 3 Stockholm Konsthalls samling. Det är ett verk om katastrofer, trauman, ufon, kärlek och livet i största allmänhet. Vi hör personer berätta sina historier. Men hur mycket av det de säger är egentligen sant? Dokumentärt berättande blandas med fiktion och nyskriven musik. Verket kretsar kring människans unika förmåga att återhämta sig efter traumatiska upplevelser. Glömska spelar en viktig roll, liksom fantiserande, uppdiktning och lögn. Verket undersöker mänskliga förutsättningar. Stina Nordenstam har valt att använda ett mått av fiktion i närmandet och framställningen, kongenialt med människans förutsättningar. Hjärnan och minnet är kreativa, inte bara dokumenterande. Kanske främst i USA förekommer berättelser om hur personer förts bort av utomjordiska varelser i UFOn. Personerna kan detaljerat återge hur de, ibland i åratal, utsatts för övergrepp.

Musiken i verket är tillkommen parallellt med textarbetet. I texten och musiken finns ett gemensamt anslag som med Stina Nordenstams ord speglar ”den lite sorgkantade glädjen över att vara vid liv, och accepterandet av att det inte varar. Som naturen och tiden kring skolavslutningarna i början av sommaren: bedövande vackert, men utblommad och förbi nästan innan man hinner blinka.”

Det dokumentära som motsats till det fiktiva är något väldigt centralt i Stina Nordenstams konstnärskap. Hon befinner sig mellan dessa två fält, vilket ”Tänkt dig en människa” är ett talande exempel för. En tidigare undersökning av det självbiografiska är hennes skiva ”People are Strange”. Stina Nordenstams ifrågasätter att den ”egna” historien skulle skapa en mer personlig och mer sann konst. För skivan omarbetade hon ett antal välkända melodier tills de blev hennes. Hon menar att vi, oavsett utgångspunkt, måste arbeta oss igenom lager av igenkännande för att nå fram till det autentiska och personliga. Hon tycks intuitivt arbeta med det kanske svåraste en konstnär kan ta sig an: att utmana smakbegreppet genom att ständigt kräva av betraktaren eller lyssnaren att omvärdera det de redan känner till.

Stina Nordenstam, född 1969, bosatt och verksam i Stockholm.

VERK I UTSTÄLLNINGEN

"1st Light", 2005
digital videoprojektion, varierande storlek, 14 min.

"2nd Light", 2005
digital videoprojektion, varierande storlek, 14 min.

"Happiness (Finally) After 35,000 Years of Civilization
(after Henry Darger and Charles Fourier)", 2000-2003
digital projektion, installation, 17.20 min.

"Orgy Before Man and Storm", 2003
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

"To All the Girls I've Drawn Before (After Happiness)", 2002
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

"Buildings as Monuments as Graves 1", 2003
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

"Buildings as Monuments as Graves 2", 2003
arkivbeständig bläckstråleutskrift
112 x 198 cm

ARTIST TALK, MAGASIN 3 STOCKHOLM KONSTHALL

Lördag 21 oktober kl 15
Paul Chan samtalar med Daniel Birnbaum

Paul Chan talar med curator Daniel Birnbaum om utställningen på Magasin 3, den kommande presentationen på Portikus och andra framtida projekt.

Plats: Magasin 3, Språk: engelska. Fri entré.
Konsthallen och caféet håller öppet till kl 17. Under samtalet har serveringen tillfälligt stängt.
Samtalet hålls i anslutning till vernissage av utställningen.

PRESSKLIPP

På tyska: Läs Niklas Maak recension publicerad i Frankfurter Allgemeine Zeitung 2006-10-23
http://www.faz.net/

Läs SVD:s Clemens Poellingers intervju med Paul Chan publicerad i Svenska Dagbladet 2006-10-21
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_13905826.asp