TONY OURSLER "STATION"
21 SEPTEMBER–15 DECEMBER 2002

Tony Oursler. Född 1957, New York. Bor och arbetar i New York City

Under de senaste tjugofem åren har Tony Ourslers arbete inom video, skulptur, installation, performance och måleri intagit en central position inom konsten.

I verken är hans intresse för teknologi relaterat till psykologi och övernaturliga dimensioner ett återkommande tema.

Utställningen Station omfattar en helt ny grupp verk. Tony Oursler uttryckte i början av vårt samarbete att han, i den här utställningen, sammanfattar idéer han arbetat på sedan The Influence Machine. Det verket visades i sin första version år 2000 i New York City och i London. Med Station tas dessa noggranna efterforskningar av teknikens och särskilt tv-mediets historia vidare, dess parallellitet med gott och ont och närvaron av teknologi i det dagliga livet. Med projektioner, ljud och skulptur iscensätter han teman som sändning och mottagning, tv-studions mekanik, och i förlängningen mediets sociala och fysiska påverkan.

I hans verk visualiseras ljus och rörelse, kraften som förmår energi att förflytta sig från ett medium till nästa. Frekvensspektrum som varje land måste utforma som ett diagram av hur mycket utrymme olika frekvenserna får ta i luften blir en skulptur. Signaler svävar och teknologin genomsyras av fiktion.

I texten till katalogen för utställningen utvecklar Tony Oursler sina tankar kring installationen och de olika element han har byggt den av.

"Jag började som målare när jag var pojke. Måleriet är en grund på vilken jag arbetar. Jag hade ett antal kriser i förhållande till bilder. Jag tror att om en bild existerar, då har den redan förstört möjligheten att skapas av betraktaren. Jag är som killen som går i kyrkan därför att han gillar doften av rökelse. Jag är vilse men jag letar efter det magiska. Jag ska försöka anstränga mig lite mer, jag är nämligen lyckligt vilse. Det handlar bara om tro, annars: glöm det. Det finns redan alltför många bilder där ute. Teckningarna hänger ihop med min research under de senaste åren. Jag är en manisk samlare av bilder, de präglar alla mina installationer. De fungerar också som en abstrakt dagbok för mig. Det finns en spänning mellan mitt grafiska arbete och mina installationer, de kommer från två olika delar av hjärnan. Jag leker med det tvådimensionella verket medan jag gör det, använder det som ett sätt att begrunda det som fascinerar mig och föra det vidare till material. Det är så jag tänker om bilder. De bra bilderna är till för att drömma sig in i - de berättar inte vad du ska drömma.

Antenner är fula. Alla anslutningar formar ett störande nät - vägar, elektricitet, telefoner, kablar. De skär och river horisonten i taggar och linjer som jag börjat uppskatta. Tv-antenner, paraboler, mobiltelefonmaster och sändningstorn, denna hårdvara avslöjar den fula sanna naturen hos det system som den på ett vackert sätt stödjer. Vågornas rörelse synliggörs i antennernas struktur. De sträcker sig efter något bortom deras trista existens: signaler.

Om vi tittar på himlen ser vi den som ett tomt blått skikt men samtidigt vet vi att all världens information finns där uppe i skyn. Den rymmer hela spektrumet. Fördelningen av frekvenser är en kulturell organisatör mellan 3KHz och 3000GHz: privatradio, tidssignaler, radio- och tv-sändningar, satelliter, radioastronomi, rymdforskning, utforskningen av jorden, trådlöst Internet. Så mycket information rör sig från en station till en annan, genom klippor, träd och byggnader. Vi är antenner, allt det där materialet rör sig genom oss."

/ Richard Julin, curator Magasin 3 Stockholm Konsthall. Samtliga citat är hämtade ur utställningens katalog.

INNEHÅLL:

Prolog och inledning av David Neuman och Richard Julin, Magasin 3 Stockholm Konsthall. POP DÖD, BILDER av Tony Oursler
Influence Machine CD soundtrack remix producerad av Tony Oursler och Tony Conrad

Utställningskatalog nr 26. ISBN 91-974236-0-2
Publicerad 2002 av Magasin 3 Stockholm Konsthall.
55 sidor, färg, illustrerad, supplement. Texter på svenska/engelska
Pris: 300 SEK (ca. 31 EUR)

POP DÖD BILDER av Tony Oursler

Vem dödade popkulturen? Först trodde jag att det var grannens telefon som ringde i närheten av fönstret. Det var något underligt med ringsignalen, en lång serie av sammankopplade pulserande toner som tycktes stiga och sjunka. Jag kände igen signalen men samtidigt lät det avlägset främmande. Lurad igen. Det var ett fågelläte. En grå papegoja. Den bor i gränden. Den har orsakat popkulturens död. Jag hör honom sjunga dagen i ända där mellan husen. Han härmar andra fåglar och alla sorters tekniska apparater - personsökare, datorer - och mest av allt härmar han telefonen. Fågeln kan sin sak. Efter ett tag insåg jag att ringsignalen härstammade från en gammal 1980-talstelefon, en av de första billiga modeller som kom ut på marknaden efter att AT&T:s monopol hade upphört. Varför sjöng han en gammal melodi? Det gick upp för mig att grå papegojor kan leva i 150 år och att djuret måste lärt sig sjunga ringsignalen 1980. Fågeln var som en organisk loop över tiden, som sammanlänkade 20 år tillbaka med idag och utplånade allt i dess väg. Vad var det fågeln försökte säga mig, varför ringde den mig från en så avlägsen tid? Signalen var farlig, mäktig och hade uppenbart dödat popkulturen, vad mer begärde den?

The Influence Machine var kulmen på ett omfattande research-projekt. Först ville jag kartlägga den mimetiska historien och virtuella bilders historia, med början i camera obscura och framåt, till den teknologiska utvecklingen av idag. Detta är historiens skuggsida ur den rörliga bildens synvinkel. Tanken var att oerhört exakt fokusera historieskrivningen på teknologi så att folk kunde göra sina egna kulturella associationer. Konsthistorien ur en mediakonstnärs synvinkel. Resultatet, Timestream, är uppbyggd i termer av mörker och ljus, gott och ont, vilka tycks följa all utveckling inom teknologin. Djävulen dök upp med jämna mellanrum. Människor tenderar att polarisera dessa upptäckter; se bara på dagens kloningsdebatt. Timestream blev en webbsida för MOMA och kommer slutligen att bli en bok. Den inspirerade också de flesta av mina verk under ett antal år.

Det slutgiltiga projektet inom undersökningarna var The Influence Machine. Verket kopplades till en trend i den moderna historien att använda teknologi för att kommunicera med de döda med början i andefotografering, sedan telegrafen, radio, television, datorer och slutligen Internet. Detta blev ämnet för verket. I installationen visades och projicerades olika historiska personer i rök: Gaspar Robinson, grundaren av fantasmagorin; Baird, uppfinnaren av den mekaniska tv:n; Farnsworth, uppfinnaren av den elektroniska tv:n; och tonåringen Katie Fox som kunde kommunicera med en död man genom en mystisk knackande kod. Knackandet blev ett nyckelkoncept i verket; en våldsam kraft, som förmår energi att förflytta sig från ett medium till nästa, som resulterar i vibration, ljud och kommunikation med den andra sidan.

(Utdrag ur katalogtexten "POP DÖD, BILDER" av Tony Oursler, 2002.)

VERK I UTSTÄLLNINGEN

"Frequency Spectrum", 2002.
Skulptur i två delar, del 1: trä, färg, 200 x 240 x 113 cm del 2: plexiglas, videoprojektor, DVD-spelare, performance av Tony Oursler, 200 x 265 x 100 cm

"Caricature", 2002.
Plast, färg, videoprojektor, DVD-spelare, performance av Constance DeJong, 116 x 150 x 84 cm

"Antennae", 2002.
Installation med antenner, metallstavar, betong, videoprojektorer, DVD-spelare, performance av Tracy Leipold.

"TV-studio", 2002
Installation med teknisk utrustning inklusive en sändande webcamera samt verken "Feedback (Timestream)", 2002, video och "Nordic Test", teckning.