Absalon, Felix Gonzalez-Torres, Mona Hatoum, Bruce Nauman och Rémy Zaugg
Från pressmeddelandet, 2001: I PASSAGE sätts en grupp verk samman där konstnärerna med en påfallande tydlighet visar den kraft som krävs för att skapa både ett mentalt och ett fysiskt rum för att bearbeta aktuella frågor - den passage som krävs både inom konstnärskapet och inför betraktaren. Publiken får möjligheten att återse verk som visats i tidigare utställningar samt se centrala verk av konstnärer som tidigare ej visats på Magasin 3. PASSAGEs curator är David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall.
PASSAGE kommer att inviga Magasin 3s nya utställningssal. De sammanlagda ytorna för utställningar utökas därmed med 400 m2 vilket gör Magasin 3 till Stockholms största utställningshall för temporära utställningar, med en total utställningsyta på 2500 m2.
PASSAGE - verk ur samlingen, Nr. 1, 2001
ABSALON
FELIX GONZALEZ-TORRES
MONA HATOUM
BRUCE NAUMAN
RÉMY ZAUGG
"Jag gjorde urvalet till denna utställning för många månader sedan, långt tidigare än den katastrof som drabbade världen den 11 september i år. Konstnärerna som deltar i Passage arbetar alla med den mörkare sidan av vår existens. De visar var och en för sig med en påfallande tydlighet den kraft som krävs för att skapa både ett mentalt och ett fysiskt rum för att bearbeta aktuella och i många fall universella frågor - den öppning/passage som krävs inom konstnärskapet och inför betraktaren. Dessa magnifika verk representerar styrka och ett fält av hopp". David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall
Magasin 3 Stockholm Konsthall öppnar lördagen den 20 oktober utställningen PASSAGE med verk av konstnärerna Absalon, Felix Gonzalez-Torres, Mona Hatoum, Bruce Nauman samt Remy Zaugg. I PASSAGE sätts en grupp verk samman där konstnärerna med en påfallande tydlighet visar den kraft som krävs för att skapa både ett mentalt och ett fysiskt rum för att bearbeta aktuella frågor - den passage som krävs både inom konstnärskapet och inför betraktaren. För första gången i Sverige visas ett verk av den israeliske konstnären Absalon (1964-1993) Cellule No. 6, samt ett centralt verk, Quarters, av den i Beirut-födda konstnärinnan Mona Hatoum. Untitled (For Stockholm) av den kubansk-födde Felix Gonzalez-Torres (1957-1996) visas för första gången med alla sina komponenter. Dessutom ingår, Untitled (Suspended Chair, Vertical III), av den amerikanske konstnären Bruce Nauman samt ett för Magasin 3 speciellt utfört verk av den schweiziske konstnären Rémy Zaugg.
Utställningen PASSAGE är den första i en serie av utställningar som kommer att exponera olika sidor av Magasin 3s samling. Samlingen består idag av nästan 500 samtida konstverk. Fokus i samlingen är de individuella konstnärskapen som presenterats i Magasin 3s utställ-ningar sedan 1987.
Den nya serien av utställningar kommer i framtiden skapas av inbjudna personer med vari-erande bakgrund. Deras uppdrag blir att analysera olika aspekter av samlingen för att sedan sätta ihop en utställning baserad på deras personliga urval.
Publiken får möjligheten att återse verk som visats i tidigare utställningar samt se centrala verk av konstnärer som tidigare ej visats på Magasin 3. PASSAGEs curator är konsthalls-chef David Neuman.
Invigning av ny utställningssal
PASSAGE kommer att inviga Magasin 3's nya utställningssal. De sammanlagda ytorna för utställningar utökas därmed med 400 m2 vilket gör Magasin 3 till Stockholms största utställ-ningshall för temporära utställningar, med en total utställningsyta på 2500 m2.
INNEHÅLL:
Om verken - citat av konstnärerna och utdrag ur texter om konstverken.
Folder nr 2.
4 sidor, sv/v, inte illustrerad. Texter på svenska/engelska.
Publicerad 2001 av Magasin 3 Stockholm Konsthall.
"Jag gjorde urvalet till denna utställning för många månader sedan, långt tidigare än den katastrof som drabbade världen den 11 september i år. Konstnärerna som deltar i Passage arbetar alla med den mörkare sidan av vår existens. De visar var och en för sig med en påfallande tydlighet den kraft som krävs för att skapa både ett mentalt och ett fysiskt rum för att bearbeta aktuella och i många fall universella frågor - den passage som krävs inom konstnärskapet och inför betraktaren. Dessa magnifika verk representerar styrka och ett fält av hopp".
David Neuman, Direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall
ABSALON
Volymerna är konstruerade på så sätt att jag inte kommer att lida brist på utrymme trots de relativt små storlekarna. I sina kvaliteter är dessa Celler mer mentala än fysiska platser. Som speglar av mitt inre liv kommer de att bli välkända för mig.
Projektets nödvändighet kommer ur de tvång som åläggs mitt vardagsliv av ett estetiskt universum inom vilket saker och ting är standardiserade, genomsnittliga. Det här projektet speglar det lugn som jag behöver. Jag känner att förverkligandet av det är väsentligt. Jag skulle vilja göra dessa Celler till mitt hem, där jag definierar mina känslor, odlar mina beteenden. Dessa hem kommer att vara motståndsmedel mot ett samhälle som förhindrar mig från att bli det som jag måste bli. Alla beslut som hänger samman med deras konstruktion grundas på olika val. Jag kommer att glädja mig åt att leva ut dessa val.
(Béatrice Parent & Angeline Scherf, Absalon, Cellules, Musee d'Art Moderne de la ville de Paris, 1993)
FELIX GONZALEZ-TORRES
Gonzalez-Torres beskriver dessa verk som utsmyckningar till en fest som ingen kom till och som källor till vitalisering.
Dessa verk består av slingor med vanliga glödlampor som ägaren kan installera på vilket sätt som helst. Samtidigt som ljuset skapar en feststämning eller andlig närvaro är de också sköra och flyktiga.
Jag försöker diskutera min position... Och slutligen, framför allt, handlar det om att lämna spår efter min existens: jag var här... jag hade en idé och jag hade ett gott syfte och det var därför jag skapade konst.
(Pamphlet, The Museum of Contemporary Art, Los Angeles, CA, "Traveling", organiserad av Amada Cruz, Ann Goldstein och Suzanne Ghez, 1994)
MONA HATOUM
Jag valde titeln Quarters därför att ordet inbegriper en del av en stad, som är befolkad av eller anvisad en särskild sorts människor (som latinamerikanska eller kinesiska kvarter i en stad) -ett slags ghetto där bostäderna är mycket enkla. Det inbegriper också officiella eller institutionella logement, som militärförläggningar eller fängelseanläggningar. Och dessutom finns uttrycket "drawn and quarted" uppsprättad och styckad- som refererar till en medeltida tortyrform.
Det finns också en arkitektonisk sida av det här verket: femvåningssängarna till varje enhet- som liknar hyllor eller ställningar- handlar om känslan av människor som lever i lager ovanpå varandra i urbana miljöer. Miljöer där bostäderna utgörs av en likformig, lådliknande och organiserad arkitektur.
Det här verket, liksom många andra gjorda mellan 1992 och 1996, tar upp frågor om inneslutande och om gränser genom användandet av upprepade enheter och gallerstrukturer, för att skapa mycket stränga och ordnade miljöer. I många av dessa verk finns en fascination för gallret, en ordnad och rationell verklighet, men den har drivits till sådan ytterlighet att den blir avhumaniserad och nästan fascistisk. Det handlar om viljan att ordna, en ordning som på sätt och vis är påtvingad av den del av samhället som ger order och vill forma människor till begränsade, kontrollerade enheter.
(Mona Hatoum, Stockholm, sommaren 2001)
BRUCE NAUMAN
Naumans hängande skulpturer är medvetet handfasta och refererar till världen utanför ateljén. De är genomsyrade av metaforer, dominerade som de är av upp och nedvända stolar, som tjänar som uttryckliga surrogat för mänskliga offer. [...] dessa skulpturer utgör en omisskännlig kritik av totalitära regimer [...]
Trots att Nauman tidigare hade arbetat med stolen som abstrakt form [...] hade han nu i tankarna bilder av elektriska stolar eller stolar i vilka misstänkta brottslingar placeras under förhör.
"Jag tänkte använda en stol som på något sätt blir till en gestalt: torterandet av en stol och hänga den eller spänna fast den."
(Ed. Joan Simon, Bruce Nauman, utställningskatalog och 'catalogue raisonne', Walker Art Center, Minneapolis, 1994)
RÉMY ZAUGG
Zaugg: Jag är övertygad om att man under medeltiden hade ett annat medvetande om bilden än idag. Idag har vi helt andra upplevelser av bilder. TV-bilder är något helt annat än Grünewaldaltaret. Vi skådar i fjärran, vi tar en whiskey... Nu ställer jag er inför uppgiften att beskriva en viss bild som ni såg igår. Förmodligen blev ingen bild kvar från hela kvällen igår framför TV-n, förutom kanske en bild av dig själv eller av din partner, hur han eller hon satt eller låg på soffan. Jag tror att var och en under medeltiden som såg en bild i en kyrka bar den med sig under lång tid. Vi måste än en gång tänka igenom vår definition av bilden.
Publik: Det är lätt att göra om man sätter sig i bildens ställe, om man postulerar ett bildens "jag". Vilket inte går i fallet med TV-bilden...
Zaugg: Det är viktigt att vi lär oss göra distinktioner. Vi har detta allmänbegrepp "bilder". Under allmänbegreppet "bio" kan vi inordna såväl Hollywood som Godard. Allt är bio, men det finns film och det finns film. En kioskroman och ett stycke av Beckett är två olika saker för mig, även om båda kan kallas litteratur. Även begreppet "bild" betydde något annat på medeltiden eller under 1600-talet än vad det gör idag. Vi använder fortfarande samma ord, även om världen är en annan. Därför vet vi inte längre vad vi talar om när vi talar om bilder. Talar vi om tavlor, om fotografier, om TV-bilder, videobilder, grafik, elektroniska bilder? Och vad innebär det om vi nu måste fastställa att en bild idag innebär något annat?
Publik: Inom konstvetenskapen heter det idag att allt i grund och botten är bilder. TV-bilderna återspeglar hela bildhistorien, de är komponerade, etc. Man säger till och med att de bilder som skapats av konstnärer förlorat sin speciella status. De äkta bilderna är de demokratiska TV-bilderna.
Zaugg: Vad ska jag säga om det? TV-bilden förhåller sig till en Mondrian som Blick till Max Frisch. TV-bilden är till och med än mer demonisk. Dag in och dag ut degraderar den filmer till en godtycklig kravlöshet. Just det. Det samtida bildflödet är ett kravlöst flöde. Föreställ er att Blick eller Bild-Zeitung skulle trycka en roman av Beckett med inskjuten reklam för blomkål, köttfärs eller massagesalonger. Och föreställ er vidare att ni under frukosten, då ni samtalar med er vän eller väninna, eller under lunch, då ni diskuterar med era kollegor och äter sallad och spaghetti, sporadiskt kastar en blick på denna Beckett-text. Det är inte helt enkelt inte TV-mediets funktion att förmedla en bild till oss. Dess avsikt är inte att prägla in en bild i vardagskonsumenten. TV vill informerna och underhålla: informationen arbetar med ordet, underhållningen med bildanekdoten och ett ord som åtföljer det. Men varför egentligen tala om TV? TV har ingenting med bilder att göra. Absolut ingenting. I mitt bildmässiga uttryck räknas varje element, ty vart och ett är nödvändigt. Om ett av dem ändras blir också uttrycket något annat. Kanske inte något helt annat, men trots allt något annat. Och det uttryck jag vill sätta till värden förfalskas. Låt oss ta ett exempel. I konsten är kanterna av avgörande betydelse. Varje bildproduktion är ett problem angående kanten. Man måste arbeta med kanten om man vill att bilden inte ska bli ett fragment, utan en i sig sluten värld. Varje monitor visar emellertid ett annat utsnitt av en och samma grundbild: ibland beskär man mer, ibland mindre. Därför slutade jag att arbete med video. Jag arbetade med millimeterprecision, och när såg samma band på en annan monitor hade min bild amputerats med två eller tre centimeter. Jag gav helt upp detta. Godtycklighet, kravlöshet, det är inte min sak. I mina bilder räknar jag med nödvändighet, ansvar och engagemang. Den värld där "det kan vara både på det ena och det andra sättet" är inte min värld.
Publik: Alltså vore TV-bilden, som rör sig snabbt och är fragmentarisk, bildens motsats. Och bilden skulle därmed ha med permanens att göra?
Zaugg: Vi talar hela tiden runt om ämnet - på ett lärt, upphöjt, hövligt, civiliserat och raffinerat språk. Det får vara slut på det. En bild, vad är det? Du öppnar köksdörren i det föräldrahem och din far ligger på ryggen på golvet, han är död. Du kommer att bära med dig denna bild resten av livet. Det som ni bär med er, det är vad jag kallar en bild. Nu kan ni själva tänka er vad jag menar med en bild. Låt mig ge ännu ett exempel. Chocken, den affektiva brutaliteten, det trauma jag upplevde inför bilden Day Before One. Jag vet fortfarande i vilket rum den hängde, vad som fanns bredvid, hur väggen och golvet såg ut. Jag bär fortfarande med mig denna upplevelse. Den har inte bleknat bort. Den har inte förlorat i skärpa. Den har förblivit just så, som den plötsligt kom till mig.
(Bernhard Fibicher, Rémy Zaugg: Reflexionen von und über Rémy Zaugg, Kunsthalle Bern und Verlag für Moderne Kunst, Nürnberg, 2000)
ABSALON "CELLULE NR. 6", 1992
Inomhusprototyp, trä, kartong, vit färg , 300 x 220 x 220 cm
FELIX GONZALEZ-TORRES "UNTITLED (FOR STOCKHOLM)", 1992
Storleken varierar beroende på installation, 12 slingor, var och en 12.8 m, 504 15 watts glödlampor, 6 m förlängningssladd, porslinsfattningar
MONA HATOUM "QUARTERS", 1996
Stål, 4 delar, 275.5 x 517 x 517 cm. Dimension per enhet: 275.5 x 80.8 x 183 cm
BRUCE NAUMAN "UNTITLED (SUSPENDED CHAIR, VERTICAL III)", 1987
Svetsat stål och stålkabel , 91.4 x 43.2 x 43.2 cm, varierande installationsmått
RÉMY ZAUGG:
"MEN JAG/ VÄRLDEN/ JAG SER DIG", 1994-96
Lack på trä, 230 x 205.2 cm
"ETT SJÄLVPORTRÄTT", 1992-96
Lack på trä, 235 x 210 cm
"OCH OM/ NÄR JAG TALAR/ VÄRLDEN/ INTE LÄNGRE/ FUNNES", 1996
Lack på trä, 184.5 x 164.7 cm
"AND IF/ THE WORLD/ AS I START TO SPEAK/WOULD NOT/EXIST ANYMORE", 1996
Lack på trä, 233.2 x 208.2 cm
Absalon "Cellule nr. 6", 1992 |
Bruce Nauman "Untitled (Suspended chair, vertical III", 1987 |
Installationsvy: |
Mona Hatoum "Quarters", 1996 |
Rémy Zaugg "Och om när jag talar världen inte längre funnes", "And if the world as I start to speak would not exist anymore", 1996. |
Felix Gonzalez-Torres "Untitled (for Stockholm)", 1992 |
Den nya utställningshallen (nedre vån.) Magasin 3 Stockholm Konsthall, 400 m2 |