David Neuman, konsthallschef, 2007.
Janine Antoni
Janine Antoni är född 1964 i Freeport, Bahamas. Hon lever och verkar i New
York. Janine Antoni ser på sin konst som en pågående process i likhet med de
dagliga sysslor våra liv - till stor del - består av. Hon arbetar med att översätta
dessa sysslor till skulpturala processer där hon undersöker kroppens möjligheter att skapa mening. Janine Antoni har bland annat haft separatutställningar
på Whitney Museum of American Art, New York (1998), Site Santa Fe, New
Mexico (2003), Institute of International Visual Arts, London (2005). Hon har
även ställt ut på Guggenheim Museum i New York (2007) samt medverkat i
biennaler som Venedig (1993), Istanbul (1997) och Johannesburg (1995).
Barry X Ball
Barry X Ball är född 1955 i Kalifornien och bor sedan 1978 i New York. Hans konst
är inspirerad av samtida formalistiska begrepp och ett analytiskt förhållningssätt till
konstbegreppet. Alla beslut som rör konstskapandet är viktiga för dess betydelse
som helhet: form, material och lådan i vilken konsten transporteras. Barry X Ball
har ställt ut på bland annat på Galerie Nationale du Jeu de Paume i Paris (1995),
P.S.1 MoMA, New York (2004) och Site Santa Fe, New Mexico (2007).
John Bock
John Bock är född 1965 i Gribbohm, Tyskland, och bor och verkar i Berlin.
Bock har haft utställningar och genomfört aktioner på bland annat Museum
of Modern Art, New York (1999), Venedigbiennalen (1999), Documenta XI,
Kassel (2002), Manifesta 5, San Sebastian (2004) och på Museum für Moderne
Kunst, Frankfurt, sommaren 2007.
Cosima von Bonin
Cosima von Bonin är född 1962 i Mombasa, Kenya, men lever och verkar sedan
1990-talet i Köln, Tyskland. Hon är en av de mest inflytelserika och produktiva
konstnärerna i Tyskland idag. Hennes konst låter sig inte inordnas i någon specifik
genre, utan omfattar skulptur, fotografi, installationer, film och performance. von
Bonin arbetar ofta tillsammans med andra konstnärer, har ett skivbolag och är
verksam som DJ. Hon har bland annat ställt ut på American Fine Arts, New York
(1993), Museu de Arte Contemporanea, São Paulo (1997), Kunstverein Hamburg
(2001), The Museum of Contemporary Art, Los Angeles (2007). Cosima von
Bonin är under sommaren och hösten 2007 aktuell på Documenta XII i Kassel.
Chris Burden
Chris Burden är född 1946 i Boston, USA. Han har varit aktuell på konstscenen
sedan tidigt 70-tal då han upprörde många med sina nu legendariska performanceverk. Dessa utfördes under flera dagar, i slutna sällskap, men ryktet
spreds vida omkring. Den personliga säkerheten var ofta satt ur spel och som
exempel kan nämnas Trans-fixed, då Chris Burden lät sig korsfästas bakpå en
bil samt Shoot, där han gav en vän i uppdrag att skjuta honom i armen. Efter
fem år som performancekonstnär övergick Burden till att arbeta med skulptur
och installationer där han återkommande tacklade teknologin på ett respektlöst
sätt och ställde politiska frågor med besökarna som deltagare. Chris Burden har
ställt ut på bland annat Whitney Museum of Modern Art i New York (1977),
Centre Pompidou, Paris (1994, 2006), Tate Gallery, London (1999), 21st
Century Museum of Contemporary Art, Kanazawa, Japan (2004) och senast
på Ronald Feldman Fine Arts Inc. i New York (2007).
Pedro Cabrita Reis
Pedro Cabrita Reis är född 1956 i Lissabon, Portugal, där han bor och arbetar. Han uppmärksammades första gången internationellt när han deltog
i Documenta IX i Kassel 1992. Han representerade Portugal på São Paulo-
biennalen 1994 samt 2007 och deltog i Venedigbiennalen 2003. Andra viktiga
utställningar på senare år har varit i Centre d'Art Contemporain Saint Nazaire
(2005), New Center for Contemporary Arts, Moskva (2006), och på Paesaggi
Urbani nell'Arte Contemporanea, Turin (2006).
Leonard Forslund
Leonard Forslund är född i Landskrona 1959, och utbildade sig under 80-talet vid
Konglige Kunstakademiet i Köpenhamn där han fortfarande bor och är verksam.
Forslund arbetar med måleri, ofta i teatralt iscensatta utställningsrum. Illusionism och
skuggspel är återkommande tekniker. Forslund strävar efter att föra samman inne-
hållsliga och måleriska perspektiv och han ställer existentiella frågor om integritet,
förtryck och orättvisor. Forslund har ställt ut på Lunds Konsthall (2003), Museet for
Samtidskunst, Roskilde (2005) och Charlottenborg, Köpenhamn (2006).
Felix Gonzalez-Torres
Felix Gonzalez-Torres föddes 1957 i Guaimaro på Kuba. Han växte upp i
Puerto Rico innan han flyttade till New York där han var verksam innan han
gick bort i AIDS 1996. Gonzalez-Torres kombinerade flera olika konstnärliga
traditioner såsom minimalism, konceptuell konst och politisk aktivism. Han
producerade ett flertal "demokratiska konstverk" där han använde sig av det
offentliga rummet (annonspelare och affischer) och enkelt reproducerbara
konstverk. Gonzalez-Torres konst är också en undersökning av hans egen
splittrade vardag och gränsen mellan kärlek och sorg, lust och förlust, offentligt och privat. Hans verk har bland annat visats på separatutställningar
på Guggenheim, New York (1995), Sprengel Museum, Hannover (1997) och
på Serpentine Gallery, London (2000). Felix Gonzalez-Torres representerade
postumt USA på Venedigbiennalen 2007.
Katharina Grosse
Katharina Grosse är född 1961 och bor och arbetar i Düsseldorf och Berlin,
Tyskland. Katharina Grosse har uppmärksammats för sitt måleri sedan 90-talet.
Efter att ha arbetat med en mer traditionell teknik med pensel på duk, har hon
allt mer övergått till att använda spraypistol och måla större ytor. Grosse förhåller sig till den konsthistoriska måleritraditionen och hennes verk för tankarna till
det amerikanska färgfältsmåleriet (colour-field painting). Förutom att använda
rumsliga miljöer har hon bland annat använt en stor affischtavla som utgångspunkt för en utställning i Auckland 2001 och år 2002 målade hon fasaden på
Birmingham Central Library. Grosse har bland annat haft separatutställningar
på Kunstverein Heilbronn (1998), White Cube i London (2001), Palais de Tokyo, Paris (2005), de Appel, Amsterdam (2006) samt deltog i Tapeibiennalen
i Taiwan 2006.
Fabrice Gygi
Fabrice Gygi är född 1965 i Genève, Schweiz, där han även är verksam idag. Det
formella arvet från 1960-talets minimalism är starkt i Gygis verk. Det blir tydligt i
verkens storlek och form, de industriella materialen och verkens relation till betraktarens kropp. I Gygis konstnärskap får minimalismens reserverade hållning och
slutenhet ge efter för objekt som är genomsyrade med ett starkt socialt och politiskt
innehåll. Gygi har ställt ut på bland annat São Paulo-biennalen (2002), MAMCO,
Genève (2004), Kunstmuseum St. Gallen (2005) och COMA i Berlin (2007).
Mona Hatoum
Mona Hatoum är palestinier och född 1952 i Libanon. Hon bor och arbetar i
London och Berlin. I sina verk förenar hon sitt intresse för estetik med ämnen
av såväl politisk som social karaktär. Hon är idag en av de mest ansedda
konstnärerna i sin generation. Efter studier vid Byam Shaw School of Art och
Slade School of Art i London skapade hon sig under 80-talet ett namn genom
en rad uppmärksammade performance- och videoverk. Hennes arbeten fokuserar på konfliktfyllda teman som våld, förtryck och voyeurism, ofta i relation
till den mänskliga kroppen. Mona Hatoum har haft omfattande utställningar i
Europa, USA och Kanada. 1995 tilldelades hon Turner-priset. Hon har ställt
ut på Centre Pompidou i Paris (1994) och på White Cube i London (1995).
Samma år var hon respresenterad i den italienska paviljongen under Venedigbiennalen. Konstnären har även på senare år haft separatutställningar på
Museo de Arte Contemporáneo de Oaxaca (2003) och Hamburger Kunsthalle
(2004). För den svenska publiken är Mona Hatoum uppmärksammad som
IASPIS-stipendiat (2001, 2002).
Alfredo Jaar
Alfredo Jaar är född 1956 i Santiago, Chile. Han växte upp både där och
på Martinique, men lever idag i New York där han är verksam som konstnär,
arkitekt och filmmakare. Han kallar sin konst för "socio-kritiska" installationer,
och utgår från sin egen identitet för att redogöra för ojämlika maktförhållanden. Jaar vill inte rikta sig mot ett specifikt land, utan snarare mot det alltjämt
växande tomrum mellan världens olika samhällen. Alfredo Jaar har deltagit i
ett flertal biennaler världen runt; Venedig (1986), São Paulo (1987), Johannesburg (1997), Sydney (1990), Istanbul (1995) samt i Kwangju (1995).
Viktiga utställningar har även varit på Museum of Contemporary Art, New
York (1992), White Chapel, London (1992) och de senaste åren på Museum
Fine Arts, Houston (2005) och MAMCO, Genève (2006).
Matti Kallioinen
Matti Kallioinen är född 1974 i Uppsala. Han bor och arbetar för tillfället i
Berlin. Kallioinen utbildades på Konstfack och har visats på Sparwasser HQ,
Berlin (2002), Sjokolade-Fabriken, Oslo (2005) samt på Modernautställningen
(2006) på Moderna Museet i Stockholm. Kallioinens konst är drömlik, burlesk
och bisarr. Den behandlar ofta relationen mellan verklighet och fiktion och
utspelar sig i uppbyggda världar som består av video, ljus, musik och kartong.
Högt och lågt, barnlek, allvar och mystik blandas vilt. Tillsammans med sin bror
har konstnären musikbandet Kallioinia som spelar electronica.
Matts Leiderstam
Matts Leiderstam är född 1956 i Göteborg och bor och arbetar i Stockholm.
Leiderstam började med att arbeta som drejarlärling vid Rörstrands Porslins-
fabriker innan han utbildade sig vidare på Konstfack och Valands Konsthögskola. 1992 och 1996-1997 var Leiderstam IASPIS-stipendiat i Montreal och
London. Matts Leiderstam har ställt ut på Malmö Konstmuseum (1995), Nordic
Art Center, Helsingfors (1996), Rooseum, Malmö (2002). Efter presentationen
på Magasin 3 har Grand Tour visats på DCA - Dundee Contemporary Arts
(2005), Göteborgs Konsthall (2005) och på Kunstmuseum Liechtenstein (2006).
Under hösten 2007 visas stora delar av verket på Badischer Kunstverein i
Karlsruhe, Tyskland.
Charles Long
Charles Long är född 1958 i New Jersey, USA. Han bor och arbetar i Los
Angeles, Kalifornien. Han har arbetat med såväl keramik och måleri som
performance, installationer och skulptur, och hans verk befinner sig ofta i
brytningen mellan abstrakt och figurativt. På 90-talet var han pionjär då konst,
design och musik allt oftare sågs samverka i offentliga miljöer. Long har haft
separatutställningar på Fundação Cultural do Distrito Federal, Brasilia (1998),
Sperone, Milano (1998), Orange County Museum of Art (2002) och Appex
Art, New York (2003).
Ernesto Neto
Ernesto Neto är född 1964 i Rio de Janeiro, där han också bor och är verksam.
Neto räknas till en av Brasiliens främsta samtidskonstnärer. Den brasilianska
neo-konkretismen som på 60-talet tog avstånd från minimalismen med dess
idéer om abstraktion och ville bjuda in besökarna och göra dem till medaktörer,
har varit en viktig inspirationskälla. Neto har haft en lång rad utställningar runt
om i världen: Århus Kunstbygning (2002), Hirschhorn Museum and Sculpture
Garden (2003), Centro Cultural São Paolo (2004), Freud Museum, Wien
(2005) och Malmö Konsthall (2006). Neto har även representerat Brasilien
på biennaler i São Paolo (1998), Sydney (1998) och Venedig (2002). 2007
skapade Neto ett monumentalt verk, specifikt för Paris Panthéon.
Lars Nilsson
Lars Nilsson är född 1956 och är uppvuxen och verksam i Stockholm. Hans
konstnärliga verksamhet inbegriper måleri, skulptur, video och installationer.
Från 1994 och framåt har Lars Nilsson bedrivit en skoningslös undersökning
av manlig sexualitet, i en märklig symbios mellan privatliv och konst. Michel
Foucaults maktanalys - där övervakning och kontroll riktas mot kroppen - har
fungerat som en vägvisare, liksom radikalfeministen Catharine MacKinnons
teorier. Lars Nilsson har varit professor i bildkonst vid Konsthögskolan i Malmö.
Hans konst har visats i utställningar på bl.a. P.S.1 MoMA, New York (1993),
Moderna Museet, Stockholm (1998, 2000, 2004), Palazzo delle Papesse,
Siena (2001) och på Palais de Tokyo, Paris (2003).
Georg Oddner
Georg Oddner är född 1923 i Stockholm. Han bor och verkar i Malmö. Efter att
ha varit jazztrumslagare började Georg Oddner som fotograf på 50-talet. 1958
var han med att grunda vad som skulle bli Tiofoto, en svensk motsvarighet till
bildbyrån Magnum. Med avstamp i New York och praktik hos den amerikanske
fotografen Richard Avedon tog hans karriär fart. Georg Oddner är en av de
svenska fotografer som nått världsrykte. Hans bilder är rikt representerade i
bokform och i utställningar och har bland annat visats på Louisiana Museum
for Moderne Kunst, Köpenhamn (1995), Hasselblad Center, Göteborg (1996),
Lunds Konsthall (2003), Kulturhuset, Stockholm (2003) och Nationalmuseum,
Stockholm (2006).
Tony Oursler
Tony Oursler är född 1957 i New York där han också bor och arbetar. Under
de senaste tjugofem åren har Tony Oursler arbetat med video, skulpturer,
installationer, performance och måleri. Han har en central position inom den
samtida konsten. Ett återkommande tema i hans verk är intresset för teknologi
relaterad till psykologi och övernaturliga dimensioner. Han har blivit känd för
sin blandning av hallucinatoriska, poetiska texter och projektioner på dockor i
våldsamma och humoristiska scener. Tony Oursler har haft separatutställningar
på bland annat Museum of Modern Art, New York (1981), Musee d'Art Contemporain de Bordeaux (1997), Kunstverein Hannover (1998), Tel Aviv Museum
of Art (1999), Galerie National du Jeu de Paume, Paris (2005), Los Angeles
Museum of Contemporary Art (2000) och Metro Pictures, New York (2006).
Fred Sandback
Fred Sandback föddes i Bronxville, New York, 1943. Han studerade filosofi och
sedan skulptur tillsammans med Donald Judd och Robert Morris. Tillsammans
med dem anammade han den aggressivt uttalade ambitionen att bryta med
den moderna skulpturens formella rum, och vända upp och ner på det traditionella förhållandet mellan betraktare och föremål. Hans första utställning ägde
rum 1968 på Galerie Konrad Fischer i Düsseldorf och han ställde ut världen
över fram till sin död 2003. Dia Art Foundation initierade The Fred Sandback
Museum (1981-1996) i Winchelson, Massachusetts.
Lara Schnitger
Lara Schnitger är född 1969 i Haarlem, Nederländerna. Hon bor och arbetar i
Los Angeles, USA. Schnitger arbetar med textil och hennes skulpturer och installationer kombinerar en urban känsla med det hemgjorda, det hantverksmässiga.
På ett högst personligt sätt behandlar hon politik, humor och erotik i sina arbeten.
Hon har på senare år ställt ut bland annat på Kunst-Werke, Berlin (2000), Statement, Basel (2001) och P.S.1 MoMA, New York (2002). Schnitger har tilldelats
stipendium från Mondriaan Stichting och The Pollock-Krasner Foundation.
Nahum Tevet
Nahum Tevet är född 1946 på Kibbutz Mesilot i Israel. Sedan 1973 bor och
arbetar han i Tel Aviv och är professor på Bezalel Academy of Art and Design
i Jerusalem. I över trettio år har Tevet varit verksam som skulptör. Genom att
förhålla sig till de avantgardistiska rörelserna inom arkitektur och skulptur - i
synnerhet minimalismen och postminimalismen - har Tevet utarbetat ett specifikt formspråk. Han för ut måleriet i rummet och ger det en extra dimension.
Samtidigt som hans skulpturer uppvisar ett noggrant strukturerat system av
geometriska konfigurationer, löses de upp i kaos och slumpmässiga former
när man börjar röra sig i rummet. Tevet har ställt ut på Documenta VIII, Kassel
(1987), São Paulo-biennalen (1994), Carnegie International, Pittsburg (1999)
och Venedigbiennalen (2003). 2005 ställde Tevet ut på DCA - Dundee Contemporary Arts och 2007 på Israel Museum i Jerusalem.
James Turrell
James Turrell föddes i Los Angeles 1943. Han studerade psykologi och matematik men har även ett förflutet som pilot vilket, enligt honom själv, inspirerat till
vidare konstnärliga studier kring ljus och rymd. Hans första separatutställning
ägde rum 1976 på Stedelijk Museum, Amsterdam, och har sedan följts av en
stor mängd utställningar världen över. Sedan 1970-talet har Turrell arbetat med
ett av den samtida konstens mest storskaliga projekt, Roden Crater i Arizona.
Konstnären har byggt upp ett observatorium på en slocknad vulkan där kosmologiska fenomen, såsom månljus och stjärnor, är de enda ljuskällorna. Turrells
platsspecifika konstverk förstärker skådespelet.
Uglycute
Uglycute består av en grupp arkitekter, designers och konstnärer (Markus
Degerman, Andreas Nobel, Jonas Nobel och Fredrik Stenberg). Uglycute är
kända för sin respektlösa användning av olika material som kombineras egensinnigt i inredningar, möbler och utställningar. Deras samarbete har pågått i sex
år, och de värdesätter det teoretiska arbetet lika mycket som det praktiska. De
senaste åren har Uglycute haft projekt med Tokyo Style (2005), ROM for kunst
og arkitektur, Oslo (2006) och med Schweiziska Institutet i New York (2006).
De deltog i Venedigbiennalen 2003.
Rémy Zaugg
Rémy Zaugg föddes 1943 i Courgenay, Schweiz, och dog 2005. Zaugg spelade
en viktig roll i Europas kulturella liv, som konstnär och kritiker. Hans konst befinner sig i en såväl konceptuell som minimalistisk tradition, och Zaugg använde
sig ofta av prefabricerade objekt. Rémy Zaugg ställde bland annat ut på Centre
Pompidou, Paris (1995), Kräller-Müller Museum, Otterlo (1996), Kunsthalle
Basel (1999) och Museum für Moderne Kunst, Frankfurt/Main (2002).
VERK I UTSTÄLLNINGEN
Läs även konstnärernas egna kommentarer till sina verk,
ladda ned utställningens texthäfte här > (PDF 3MB)
JANINE ANTONI
"Moor", 2001
78 meter + 8 meter tillägg
Rep tillverkat av material given till konstnären av vänner och familj.
För mer information, se utställningen "Free Port", 2001 samt boken "Moor" av Janine Antoni, utgiven av Magasin 3 Stockholm Konsthall och SITE Santa Fe (2004).
Inför utställningen "Free Port" (2001) bad intendent Richard Julin de deltagande
konstnärerna att fritt förhålla sig till Frihamnen. Utställningen undersökte Magasin 3
ur ett historiskt och platsspecifikt perspektiv. Janine Antoni reste till sin födelseort
Freeport i Bahamas, också den en frihamn. Hon samlade material från familj och
vänner, och med alltifrån katthår till spetsar, skosnören och chipspåsar tillverkade
konstnären ett 78 meter långt rep fyllt av minnen och historier. Varje bidragande
person har skrivit ned anekdoter och associationer vilka Janine Antoni sparat.
Dessa finns publicerade i boken Moor som Magasin 3 samproducerade med Site
Santa Fe. Ena hälften av repet fortsatte under utställningen utanför konsthallen
och förtöjde en livbåt i hamnen. "Moor" är ett konstverk i ständig förändring - inför
varje gång repet ställs ut förlängs det ytterligare med nya bidrag av ihopvävda
livsfragment. Det senaste tillskottet är 15 meter.
BARRY X BALL
"Fleur-de-lys", 1992-93
83,8 x 37,5 x 18,4 cm
'Composite construction', 21,5K guld (89,5% guld, 10,5% silver) 22K guld (91,5% guld, 8,5% silver), kobolt violett pigment (PV14), 83,8 x 37,5 x 18,4 cm.
"Tableau Mourant" 1992-93
83,8 x 57,8 x 18,4 cm
'Composite construction', palladium, 21,8K guld (91% guld, 5% palladium, 2% platinum, 2% silver), perylene (Stealth) svart pigment (PB1k31 0084), 83,8 x 57,8 x 18,4 cm.
Båda verken producerade i samband med konstnärens separatutställning, 1993 >
Barry X Ball ställde ut sina ikonliknande skulpturer i en separatutställning 1993
på Magasin 3. Konstnären blandar oväntade referenspunkter, såsom medeltida
och samtida teknologi, vetenskap, konst och filosofi. Konstnärens intresse för
konstskapandets religiösa sammanhang och i synnerhet för medeltida ikoner präglas bland annat av hans strängt religiösa uppfostran. På 1970-talet, efter att han flyttat till New York och kunde studera mästerverk i museisamlingar samt
efter ett flertal resor till Italien, stimulerades hans intresse ytterligare. I Italien fick
han möjlighet att ta del av utsmyckade kyrkor på nära håll, och direktupplevelsen gjorde att han kom att uppfatta dessa konstverk som typexempel på en
genomarbetad stil och världsbild med en egen uppsättning lärosatser. Det finns
en ritualisering kring Barry X Balls konstnärskap och ibland visas även - likt
relikskrin - de specialkonstruerade lådor som verken transporterats i.
JOHN BOCK
"Im AtomeiterzinsKonflikt mit einer EierstockCapitalSaint", 2001
Performance (video) / installation, ursprungligen uppförd 13 september, 2001.
Producerad i samband med grupputställningen "Free Port" >
I utställningen "Free Port" (2001) visades en installation av John Bock baserad på en
performance som han genomförde inne i konsthallen på öppningsdagen. Bock tog
bland annat fasta på de silos med säd som finns bakom Magasin 3. "Historien"
som utspelar sig i skuggteatern handlar om en mjölnare och hans hustru.
John Bocks "aktioner" sker i världar han själv bygger upp, enkla scenografier
med vardagliga objekt som rekvisita. Han agerar i sina installationer, ibland
tillsammans med publiken. Bock utvecklar ett eget språk, både i tal och rörelser.
Ofta används marknadsföringens flödesscheman, fyllda med nyfunna ord. Det
finns en tydlig koppling till ekonomi, ett område inom vilket John Bock har en
universitetsexamen. Hans spektakulära performance är en undersökning av
konsten som kommunikationsmedel och hämtar inspiration från såväl konceptuell konst som dada, Wieneraktivisterna, Fluxus och Bauhausteatern.
COSIMA VON BONIN
"Item", 2001
1100 x 120 x 128 cm
Fiber-glasstärkt plast, plywood, två-komponent acryl emalj, aluminium, shellac, bomull, silke, polyester, linne
Producerad i samband med utställningen "Free Port", 2001 >
Cosima von Bonin hade redan innan hon blev inbjuden till utställningen Free
Port (2001) ett intresse för sjöfart. När hon kom till Stockholm tillbringade hon
några dagar med att besöka och undersöka Frihamnen, Sjöhistoriska museet
och Vasamuseet. Under processen som ledde fram till verket Item, intresserade
hon sig för de arbetskläder, ritualer och myter som finns inom sjöfarten. Båten,
en elva meter lång roddbåt, är klädd i en dräkt som kan tas på och av.
CHRIS BURDEN
"1/4 Ton Bridge" 1997
32,4 x 17,8 x 84 cm
800 delar av Meccano och Erector Set
"The Mexican Bridge", 1998-1999
35 000 delar
283,2 cm x 457 x 94 cm
Båda verken producerade i samband med konstnärens separatutställning, 1999 >
Det var inför en utställning 1999 på Magasin 3 som Chris Burden påbörjade sitt
arbete med broar. Verken, "B-car", "The Bridges" och "The Speed of Light Machine",
relaterade alla till ingenjörskonst och möjligheten att med teknologins hjälp
förflytta människor. Broarna är byggda med stora mängder leksaksbyggdelar,
Meccano. Såväl gamla som nya bitar användes i bygget och några av de äldsta
bitarna är över hundra år gamla.
"The Mexican Bridge" är 2,83 meter hög och 4,57 meter lång. Bron är en modell
av en 310 meter lång trevalvsbro som ritades för den mexikanska järnvägen
under mitten av 1800-talet, som dock aldrig byggdes. Att Burden återskapat just
denna bro förklarar han med att den är en arketyp för 1900-talets stålingenjörskonst och symboliserar den optimism som då genomsyrade samhället och
tron på teknologin. "1/4 Ton Bridge" planerades och byggdes så att den skulle
vara stark nog att bära konstnären, men det visade sig att den kunde hålla
upp till ett halvt ton. Burden bytte då namn på skulpturen från den planerade
titeln "The Stand on Bridge" till "1/4 Ton Bridge".
PEDRO CABRITA REIS
"True Gardens #2 (Stockholm)", 2001
Varierande installationsmått
MDF, fluorescerande lampor, laminerat glas, emalj
Producerad i samband med konstnärens separatutställning "The Silence Within", 2001 >
Pedro Cabrita Reis ställde ut 2001 på Magasin 3. Måleriet var hans utgångspunkt,
men hans förmåga att tänja detta medium ledde till att han närmade sig arkitekturen. "True Gardens #2 (Stockholm)" är en utopisk trädgård där blomsterrabatterna
ersatts av ljusrör under vitmålade glasskivor. Verken har tillkommit i en process där
material och byggnadselement har bearbetats och formats för sitt nya ändamål.
I katalogens samtal med den franska konstkritikern Doris von Drathen förklarar
konstnären hur han försökt vända blicken neråt, bort från maktgester och Gud i
höjden, ner mot det gudomliga i människan själv.
LEONARD FORSLUND
"Subjekt och dedikation M C M X C", 1989-1990
250 x 2980 cm
Olja, akryl, på linneduk och extruderad aluminium
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 1990 >
Utställningen med Leonard Forslund 1990 presenterade ett unikt projekt,
eftersom "Subjekt och dedikation M C M X C" var ett beställningsverk som
konstnären arbetat med under mer än ett år. Målningen är trettio meter lång,
och har delats upp i tolv sektioner baserade på en demografisk struktur över
världens befolkningsutveckling. Det västerländska samhällets överkonsumtion
symboliseras i en mängd små tecken målade i trompe l'oeil-teknik. Konstnären
relaterar till konsthistorien och samhällssfären i stort samt anspelar på det möte
som uppstår mellan verk och betraktare.
FELIX GONZALEZ-TORRES
"Untitled (for Stockholm)", 1992
Varierande installationsmått
12 ljusslingor, 15 watt glödlampor
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 1992 >
Verket - som gjordes för Magasin 3 Stockholm Konsthall 1992 - består av
12 ljusgirlander med 500 glödlampor. Konstkritikern David Deitcher skriver
i utställningskatalogen: "ljusgirlander utarbetades av 1800-talets industri och
deras ursprungliga syfte var uppenbart: att vara ett tecken på fest och dra
kunder till platser där det tillhandahölls populär och kommersiell underhållning.
Emellertid inspirerar dessa föremål också till mer intima tankar och känslor, som
kan spåras tillbaka till den cykliska vardaglighetens tidvattensrytm; till fester förknippade med årstiderna, till det svindlade nöjet att förändra sin egen identitet
och ta fel på andras i maskerader, till förlustelser bland stora folkmassor, till
minnet av oförutsedda erotiska äventyr; kort sagt, till en känsla av oinskränkta
och oförstörda möjligheter förutan vilka det hade varit svårt, kanske rent av
omöjligt, att uthärda de umbäranden som vardagen utsätter oss för."
KATHARINA GROSSE
"Untitled (Infinite Logic Conference)", 2004
300 x 715 cm
Akryl på duk
Del av konstnärens platsspecifika utställning "Infinite Logic Conference", 2004 >
Katharina Grosses målningar förhåller sig direkt till den arkitektur hon befinner
sig i. Iförd skyddsdräkt och ansiktsmask sprutmålar hon direkt på väggar, golv
och uppspända dukar (som är det enda som finns kvar efter utställningens slut).
Under utställningen Infinite Logic Conference på Magasin 3 2004 gjorde hon
om två av utställningssalarna till ett abstrakt färginferno. För första gången lät
hon utplacerade objekt ingå i verket - en säng, böcker och kläder blev en del
av installationen medan måleriet växte fram fläckvis, närmast organiskt.
FABRICE GYGI
"Chèvre", 2006
15 x 300 x 200 cm
lackerat stål, gummi
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 2005 >>
Fabrice Gygi som år 2006 ställde ut på Magasin 3 arbetar med att kraftfullt
uppmärksamma maktens arkitektur i stadsmiljöer. De skulpturala objekt som Gygi
gjort till en del av sin pågående utforskning av teman som auktoritet, makt och
kropp, kan delas in i tre kategorier: beskydd, aggression och användbarhet. Gygi
kritiserar auktoritära system i vår kultur genom att studera vardaglig arkitektur och
vanliga objekt. Han liknar konstnärsrollen vid en observatörs som har möjlighet
att ställa sig utanför samhället för att se, reflektera över och kommentera det som
sker. Chèvre består av en ställning och en stålkorg. Resultatet är oroväckande
oklart - är det ett redskap för tortyr, sport eller bara något lekfullt?
MONA HATOUM
"Undercurrent", 2004
Diameter 950 cm
Elektrisk kabel, glödlampor, datoriserad dimmerenhet
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 2004 >
"Undercurrent" gjordes i samband med den stora retrospektiva utställningen som
konstnären hade på Magasin 3 2004. Det är en rytmisk, hypnotiserande och
pulserande väv av elektriska kablar och glödlampor. Hatoum ville med "Undercurrent" referera bland annat till Magasin 3:s samling och Felix Gonzalez-Torres
"Untitled (For Stockholm)".
ALFREDO JAAR
"Reflections", 1988
143 x 195,6 x 195,6 cm
Upphängd ljuslåda med svartvita diabilder, nio glasbassänger, träbas.
Producerad i samband med utställningen "Alfredo Jaar, Ronald Jones", 1988 >
I en utställning tillsammans med Ronald Jones 1989 ställde Magasin 3 ut den
latinamerikanske konstnären Alfredo Jaar. Konstnärerna utgick båda från
premissen att konst kan spela en social roll i samhället. "Reflections" består av en
upphängd ljuslåda, svartvita diabilder och nio glasbassänger. Jaar använder
sig ofta av fotografier, ljuslådor och speglingar för att försvåra för och utmana
besökaren. Genom att besökaren kommer verket nära och speglas i vattenytan
vill Jaar ställa frågor om betraktarens egen medvetenhet och medskyldighet i
världspolitiska frågor.
MATTI KALLIOINEN
"The Beautiful Robot", 2007
Trä, eloxerad aluminium, videoprojektion
Matti Kallioinens verk "The Beautiful Robot" som möter besökaren utanför
Magasin 3 är nyproducerat för utställningen "To be continued...".
MATTS LEIDERSTAM
"Grand Tour", 1997-2007
Installation med en målning och två kikare
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 2005 >
Verket "Grand Tour" visades i sin tidigaste version i samband med Venedigbiennalen 1997 och har sedan kontinuerligt utökats till ett gediget arkiv som
visades på Magasin 3 2005. Verkets titel anknyter till den stora bildningsresan
Grand Tour som var ett måste för den europeiska överklassen och konstnärerna
från 1600-talet fram till 1800-talets mitt. Matts Leiderstam erbjuder med sitt
verk en alternativ tolkning av konsthistorien genom att spegla den i en nutida
homoerotisk kontext. I sin konst antar Leiderstam både rollen som konstnär
och betraktare. Hans verk synliggör dolda strukturer och förbisedda detaljer.
Leiderstam uppmanar även besökaren att reflektera kring seendet som sådant
och sin egen roll som betraktare.
I sin helhet består "Grand Tour" av målningar, böcker, bildspel, diabilder, dataskärmar, ljuslådor, kikare och förstoringsglas. Inför "To be continued..." har
Matts Leiderstam valt en målning ur sitt arkiv och riktat två kikare ut ur rummet.
Genom portarna till lagret som står på glänt och en utsikt från konsthallen ges
betraktaren möjlighet att se bortom de invanda utställningsytorna och dyka ner
i Leiderstams mångfacetterade bildvärld.
CHARLES LONG OCH STEREOLAB
"Unity, Purity, Occasional", 2000
213,5 x 213,5 x 213,5 cm
Glas, stål, ljudutrustning, antibakteriell handkräm, fläktar
Producerad i samband med utställningen med Charles Long, Ernesto Neto, Siobhán Hapaska, 2001 >
Charles Longs "Unity Purity Occasional" (UPO) ställdes ut första gången tillsammans med verk av Ernesto Neto och Siobhán Hapaska år 2000 på Magasin 3.
Gemensamt för de olika verken var taktiliteten; de innehöll ljud, dofter och
påtagligt interaktiva element. Verkets titel kom till slumpmässigt, snarare ur
en känsla än ett försök till förklaring. UPO är en amorf skulptur där man kan
pumpa ut antibakteriell handkräm till tonerna av en - för verket - nyskriven låt
av gruppen Stereolab. Charles Long beskriver sin föreställning om ett nav där
människor samlas och renar sig tillsammans, och därmed också samverkar,
som en drivkraft. Verkets futuristiska utformning refererar till en scen i en av
konstnärens favoritfilmer, "A Clockwork Orange" (Stanley Kubrick; 1971), där
huvudpersonen dricker mjölk ur bröstvårtorna på skulpterade nakna kvinnor,
med skillnaden att istället för bröstvårtor och mjölk erbjuder UPO pumpar och
antiseptisk gel.
ERNESTO NETO
"Oinhomoland 'ameioba, scapeiode 'plaiasmioic", 2000
Varierande dimensioner
Polyamid, polystyrene
Producerad i samband med utställningen med Charles Long, Ernesto Neto, Siobhán Hapaska, 2001 >
Ernesto Neto ställde ut på Magasin 3 tillsammans med Charles Long och Siobhán Hapaska 2000. Ernesto Netos enorma amöba låg, då som nu, likt en manet
och slingrade sig organiskt runt pelarna. För Ernesto Neto var "Oinhomoland
'ameioba, scapeiode 'plaiasmioc" en milstolpe, något nytt och oprövat: "Det
här verket kommer att bli något helt nytt i min produktion. Jag har aldrig gjort
något liknande tidigare, det kommer att kännas väldigt fräscht", berättade han
i ett samtal inför utställningen. Neto menar att han inte är intresserad av att
framställa kroppen konkret, utan att han utgår från en känsla där han föreställer
sig kroppen och vill framställa denna relation på ett abstrakt, skulpturalt sätt.
LARS NILSSON
"Vid mitten av vår levnadsbana fann jag mig i en mörk skog...", 2002
Projektions yta: 530 x 310 cm.
Video installation producerad i samband med konstnärens separatutställning, 2002 >
"Vid mitten av vår levnadsbana..." var ett nyproducerat verk för konstnärens utställning 2002, som var den första retrospektiv Magasin 3 gjorde över en svensk
konstnär. Ett dimmigt och mörkt skogslandskap spelas upp, och en masturberande
kvinna ligger bland löven. Den mystiska skogen pockar på vår uppmärksamhet,
tvingar betraktaren att stanna upp och, mot sin vilja, bli till en voyeur.
GEORG ODDNER
"Genomresa", 2002
7 delar, totalt 156 x 1100 cm
Fotocollage på kartong, inramad bakom plexi
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 2002 >
Magasin 3 visade en exposé över Georg Oddners omfattande produktion 2003.
Den inbegrep pressbilder, reseskildringar, porträtt och stilleben. Verket "Genomresa" presenterades som ett personligt kabinett och fick belysa hans arbetssätt. I
det visade konstnären bland annat en sammanställning av ofärdigt existerande
material.
TONY OURSLER
"Antennae", 2002
Varierande dimensioner
Installation med antenner, metallstavar, betong, videoprojektorer, DVD-spelare, performance av Tracy Leipold.
"Caricature", 2002
116 x 150 x 84 cm
Plast, färg, videoprojektor, DVD-spelare, performance av Constance DeJong
"Frequency Spectrum", 2002
Del 2/2: 200 x 265 x 100 cm
Plexiglas, videoprojektor, DVD-spelare, performance av Tony Oursler
Samtliga verk producerade i samband med konstnärens separatutställning "Station", 2002 >
De långtgående efterforskningarna kring teknik och tv-mediets historia, som
under en längre period intresserat konstnären Tony Oursler, gestaltades i en rad
nya verk i den omfattande utställningen Station (2002) på Magasin 3. Oursler
ville också undersöka den moderna mytologin som omger dagens teknik och
människans längtan efter det oförklarliga, exempelvis att radiovågor skulle kunna
vara ett potentiellt medel för andar och spöken att kommunicera med oss.
I Tony Ourslers verk visualiseras ofta ljus och rörelse, kraft och energi. Det frekvensspektrum som varje land måste utforma får i "Frequency Spectrum" en skulptural
gestaltning. I ett system av plexiglasboxar möter vi rörliga, projicerade ansikten. Röster stiger och faller osammanhängande; man hör endast några få ord
emellanåt. Rösterna talar om "the hum", ett oförklarligt lågfrekvent ljud som
uppstår på olika platser i världen.
"Antennae" uppmärksammar alla antenner som omger oss i vårt dagliga liv samt
de vågor och frekvenser som skapar ett osynligt nät på himlen. Oursler säger i
katalogen som producerades i samband med utställningen att antennerna och
kablarna är fula, störande, att de skär och river sönder horisonten, men att
de tillsammans skapar en vacker infrastruktur som tillåter kommunikation och
kunskapsöverföring. Oursler ser även Kaknästornet - som syns genom fönstret
på Magasin 3 - som en del av verket.
Tony Oursler jobbar ofta med att animera döda ytor med hjälp av projektio-
ner. Ibland är det ansiktslösa dockor eller - som i verket "Caricature" - en stor
tredimensionell form. Tekniken är enkel och tillsammans med ljudbandet blir
resultatet oväntat burleskt. Verket lockar, viskar och flörtar med besökaren med
blinkningar och kuttrande ljud.
FRED SANDBACK
"Untitled", 1991
Triangulär form, basen 884 cm
Platsspecifik installation av garn
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 1991 >
Fred Sandback ställde ut på Magasin 3 år 1991. Genom att spänna upp linjer
av garn i rummet utgick verket Untitled, då som nu, från konsthallens befintliga
storlek och gestaltar därmed andra inneboende former och volymer. Det en
gång mjuka garnet blir påträngande när det skär genom luften. Sasha M.
Newman skriver i sin essä i katalogen att valet av material och tillvägagångssätt
ställer frågor om konstverk, dess autenticitet, och om samlandet och ägandet i
sig: "Inom loppet av några sekunder kan snörena dras ner från tak till golv och
stoppas ner i väskan. En sådan skulptur, som är otillgänglig för både betraktaren, samlaren och museet, som kan erövras bara via minnet eller fotografier
men inte som ett separat konstverk man vill äga eller besitta, förnekar kategoriskt
sin egen föremålslighet. Genom sitt generationstypiska ifrågasättande av våra
mest grundläggande utgångspunkter, våra mest dolda övertygelser beträffande
perception och auktoritära strukturer, avslöjar Sandbacks konst den borgliga
drömmens fördomar."
LARA SCHNITGER
"Gridlock", 2005
Varierande installationsmått, total längd 108,3 m
Bomull, band
Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 2005 >
Lara Schnitger har rest mycket och har på ett eklektiskt vis inspirerats av såväl
vardagliga uttryck som vägskyltar, dekaler, t-shirttryck, slogans och lapptäcken,
som buddhistiska tempel och tibetanska böneflaggor. Verket är ett slags vimpeldraperi som tillkom under uppbyggnaden av hennes separatutställning
"My Other Car is a Broom" (2005). Verket hade då en praktisk funktion och
fungerade som en avgränsning, en avspärrning mellan den redan pågående
utställningen och Schnitgers, vilken tog form på andra sidan. Besökarna kunde
ta del av de ihopsydda tygbitarna med tryckta slogans om religion, politik,
natur och feminism. När utställningen sedan öppnade bytte draperiet skepnad,
integrerades i rummet och slingrades runt en pelare.
NAHUM TEVET
"Untitled" 1995-1996
200 x 650 x 800 cm
Trä, målat
Producerad i samband med utställningen "Måleri - det utvidgade fältet", 1996 >
"Untitled" visades i samband med "Måleri - det utvidgade fältet" 1996. Tevet leker
med och förhåller sig till konventioner inom minimalismen, konstruktivismen,
kubismen och Bauhausrörelsen. Han försöker avkodifiera objekten, och till
skillnad från minimalisternas stränga återanvändning av befintliga element,
tycks Tevet vara mer lekfull och ge plats åt fantasifulla tolkningar. Sarit Shapira,
som är en av Magasin 3:s associerade curatorer, säger följande om Tevets
konstnärskap: "Tevets verk riktar in betraktarens blick så att man vill se något
slags rutmönster i verken - men i det ögonblick när hjärnan börjar undra vad
det är för form som organiserar dessa föremål på deras platser, kan den inte
förknippa den formen med någon strukturerad ordning - inte den kosmiska
(som i klassikerna), inte den ideala eller metakonstnärliga (som i högmodernismen), inte den mekanistiska (som i postmodernismen). Trots verkens ansenliga
storlek, användningen av minimalistiska och postminimalistiska element och
deras 'installationslika' utseende, låtsas Tevets verk bara lyda konventionerna
för platsspecifik konst."
JAMES TURRELL
"Dawning", 1992
3 x 5.20 x 12,80 m
Permanent ljusinstallation. Producerad i samband med konstnärens separatutställning, 1994 >>
"Dawning" är det enda verk från samlingen som alltid visas på Magasin 3. Det
installerades 1994 i samband med en separatutställning med James Turrell och
är konstnärens enda permanent installerade verk i Norden. Turrell arbetar med
att utforska ljus och rymd, och vill nå betraktaren intuitivt. Hans konst inbjuder
till upplevelse, samtidigt som det tillåter oss att aktivt uppfatta - och förhålla oss
till - vårt eget seende. Turrells bakgrund inom kväkarrörelsen i USA, med idéer
om det inre ljuset samt det Sublima och dess koppling till Gud, kan ge verket en
andlig dimension. Dawning är ett verk i Turrells serie av så kallade "apertures",
i den dubbla betydelsen av bländaren på en kamera men också en öppning, en
glugg i en vägg. Han utforskar ett optiskt fenomen som kallas för "Ganzfeld" där
djup, yta, tid, färg och ljus blir olika faktorer som duperar seendet.
UGLYCUTE
Möbler för Magasin 3 Projekt, 2002 >
Inför starten av Magasin 3 Projekt Djurgårdsbrunn, konsthallens projektverksamhet i Djurgårdsbrunns före detta värdshus (2002-2005), engagerades
designgruppen Uglycute. I den befintliga byggnaden skapade de en experimentell arbetsplats där inredning, mat och film kunde mötas. Uglycute - vilket
namnet antyder - bygger till stor del sitt arbete på idéer om kontraster och
kollisioner. "Respect by ignoring" blev mottot som drev fram en interiör som
ville utmana våra idéer om trivsel och stilkrockar. Materialen som användes var
bland annat spånskiva och MDF och formerna präglades av enkelhet.
RÉMY ZAUGG
"Ett självporträtt / A self-portrait", 1992-1996
1. "MEN JAG / VÄRLDEN /JAG SER DIG", 1994-1996
230 x 205,2 cm
2. "ETT SJÄLVPORTRÄTT / A SELFPORTRAIT", 1992-1996
235,3 x 210,1 cm
3. "OCH OM, / NÄR JAG TALAR / VÄRLDEN / INTE LÄNGRE / FUNNES", 1996
184,5 x 164,7 cm
4. "AND IF / THE WORLD / AS I START TO SPEAK / WOULD NOT / EXIST ANYMORE", 1996
233,2 x208,2 cm
Samtliga lack på trä
Producerade i samband med grupputställningen "Måleri - det utvidgade fältet", 1996 >
Rémy Zauggs verk skapades för utställningen "Måleri - det utvidgade fältet" år
1996 som behandlade utvidgningen av måleriet som praktik. Zaugg placerade målningarna på Magasin 3 genom att referera till platsen och utsikten.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
AUDIO GUIDE
Publiceras i oktober, 2007.
(Ladda ned programmet här eller låna en audioguide på Magasin 3 utan kostnad och lyssna på samtalet i caféet eller i utställningen.)
FÖRELÄSNINGAR & PROGRAM I SAMBAND MED UTSTÄLLNINGEN
I samarbete med de deltagande konstnärerna och inbjudna gäster förbereds ett fullspäckat program med föreläsningar, filmvisningar och performance.
Första programpunkt: "Previously at Magasin 3..."
Daniel Birnbaum (rektor vid Städelschule i Frankfurt och associate curator på Magasin 3) samtalar med medverkande konstnärer och curatorer.
Teman: reflektioner kring processer, produktioner, samlande, mm.
Tid: Torsdag 6 september kl. 15
Plats: Magasin 2 vid Tallinnterminalen, bottenplan.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev för information om kommande aktiviteter >
