LARS NILSSON
16 MARS –9 JUNI 2002

Lars Nilsson är född 1956, uppvuxen i Stockholm och verksam i Malmö och London.

Utställningen är en retrospektiv med verk av Lars Nilsson från perioden 1987-2002. Det är första gången som Lars Nilssons konstnärskap får en djupgående och över-gripande presentation. Utställningen, som omfattar nio större installationer, två grupper av målningar samt en nyproducerad videoinstallation, visas både i de övre utställningshallarna samt i den nyligen öppnade hallen på nedervåningen. I samband med utställningen publiceras en rikt illustrerad katalog med texter av David Neuman, Gertrud Sandqvist samt ett samtal mellan konstnären och Jérôme Sans.

Lars Nilsson är född 1956, uppvuxen i Stockholm och verksam i Malmö och London. Hans konstnärliga verksamhet inbegriper måleri, skulptur och video såväl som installationer. Sedan 1995 är han professor i bildkonst vid Malmö konsthögskola, Lunds universitet, vilket han kombinerar med ett aktivt, internationellt konstnärskap. Lars Nilssons konst har visats i utställningar, bl.a. på PS1 Museum i New York, Moderna Museet i Stockholm och senast på Palazzo delle Papesse i Siena. Efter Magasin 3 Stockholm Konsthall kommer utställningen att presenteras på det nyöppnade Site de Création Contemporaine, Palais de Tokyo i Paris.

"Jag är fullständigt övertygad om att vi alla har fantasi. Något som pågår "där uppe" som inte har mycket med vardagslivets verklighet att göra. Jag är också övertygad om att själva identifieringen, klargörandet, hågkomsten och slutligen utvecklandet av denna inre verksamhet är tillgängligt, men inte möjligt att nå för oss alla. De som gör det, de som vågar utmärka sig och tillåter sig själva att stå i förgrunden, är därför exceptionella människor, som i detta fall när man beskriver konstnären Lars Nilsson. Genom att känna personen Lars och vara bekant med hans konstnärliga Ïvre kan jag se ett oskiljaktigt samband mellan det intellektuella, psykologiska, och konstnärskapet. Helheten i hans verk eller produktioner gestaltar enheterna i föreningen mellan tanke och själ. Han sträcker sig ner i djupet av mången manlig "fantasi" och drar fram den, till en slutsats, till en tredimensionell nivå som jag också kan se, och inom den uppfattar han identifikation och minne. Hans villighet att visa upp eller "avslöja" sig själv på ett så fräckt sätt, ger viss trovärdighet åt ens egna ännu inte etablerade eller rentav identifierade bilder".
David Neuman, curator för utställningen och konsthallschef

"De senaste tio åren jag inte gjort något som inte känts nödvändigt, en lyx kan det kanske tyckas (..). Men som så ofta när det gäller ens konstnärliga arbete väljer man inte - man gör det man måste på det enda sätt det kan göras. Jag har velat förmedla något specifikt, jag kan inte se hur det skulle ha kunnat ta form på något annat sätt eller i en annan takt".
Lars Nilsson

"Ingen kan beskylla Lars Nilsson för politisk korrekthet. Varför skulle man det? Han besitter ett mod, en precision och en konstnärlig hänsynslöshet som är mycket ovanlig. Att genomföra ett projekt som så till den grad utlämnar och iscensätter konstnärens privata jag, att våga ta till sig och fullt ut pröva de mest långtgående feministiska analyser av manligt våld och sexualitet, att se sina egna avgrunder och sitt eget mörker, att våga erkänna om än indirekt tillkortkommanden som berör de mest sårbara aspekterna av jaget, och vad mera är förmå vända det till något som kommunicerar så övertygande och så skrämmande är beundransvärt och extraordinärt i synnerhet som undersökningen genomförs med en formell briljans som för ut det privata i det offentliga. Förebådad redan i 80-talsverken är Lars Nilssons stora självbiografiska projekt under 90-talet unikt".
Gertrud Sandqvist, rektor vid Malmö konsthögskola

INNEHÅLL:

Fantasi av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall.
Ett stråk av sorg... av Gertrud Sandqvist, kritiker och rektor vid Malmö konsthögskola (2002).
Ett samtal mellan Lars Nilsson och Jérôme Sans, direktör Palais de Tokyo, Paris (2002).
Catalogue no 25. ISBN 91-972986-9-7
81 sidor, illustrerad, färg, supplement. Texter på svenska/engelska.
Publicerad 2002 av Magasin 3 Stockholm Konsthall.
Pris: 300 SEK (ca. 31 EUR)

Ett samtal mellan Lars Nilsson och Jérôme Sans

Jerôme Sans: I dina installationer blandar du det intima/privata och det offentliga, den fysiska kroppen och den sociala kroppen?

Lars Nilsson: Jag tror att det hela började i Hässelby Gård, en förort till Stockholm där jag växte upp. Som liten pojke var jag en drömmare och jag var alltid någon annanstans. Den förmågan att fantisera har sannolikt varit en av mina största tillgångar, samtidigt som den aldrig givit mig någon ro - påhittad av mig själv, hopsatt av förebilder från litteraturen och filmen - det gjorde det inte lätt att veta var jag hörde hemma. En icke botfärdig fåfänga fick mig att bryta upp gång på gång. När jag runt 1994 bokstavligen började använda min biografi i mina arbeten förvärvade jag äntligen ett instrument för att se mig själv som jag var. Sammanblandningen mellan fiktion och verklighet verkade på ett lite kusligt sätt vara en förutsättning.

JS: Dina verk utgår ofta från din egen kroppsstorlek. Varför just dina mått?

LN: För ungefär tio år sedan slog det mig hur mycket starkare mina upplevelser av film alltid varit i jämförelse med dem av bildkonsten. Min slutsats av detta var emellertid inte att avta uttrycksmedel, snarare kändes det som en utmaning att söka uppnå denna intensitet med andra medel. Vaxdockans ögonblick av illusion blev en avggsten men framför allt min upplevelse av att se mig själv spöka på utställningen Fördomar i Helsingfors -93. Där hängde jag ut mina kläder, vilka - efter det att jag burit dem - hade antagit min form. Detta indexikala avtryck besatt den paradoxala autenticitet jag sökt efter.

JS: De första verken av den här karaktären visade dig (vanställd eller i en replik av ett fängelse), var det en metafor för konstnären?

LN: Damien Hirst hade en hel del glasburar med skivade eller hela djur ute på banan vid den tiden och även om jag verkligen uppskattade Mother and child divided visuellt - titeln kongenialt vitsig (witty) - upplevde jag metaforiken i kombination med denna yttersta maktutövning motbjudande. Som någon sorts replik ville jag "sätta ut mig själv", dock utan att fokusera på min person, därav fängelsemetaforen - med referens till Foucaults övervakning och straff i kombination med den svenska cell-replikens ganska bekväma utformning kom verket mest att handla om fängelset som en övergripande struktur för att organisera och kontrollera våra kroppar på varje nivå i samhället. - Sedan tyckte jag att jag förtjänade att göra lite tid just då...

JS: Handlar alla dina verk om dig själv, som en sorts dagbok?

LN: Här måste jag citera den svenske poeten Gunnar Ekelöf: Det som är botten i dig är också botten i andra. (...)

(Utdrag ur katalogtexten av Jérôme Sans, 2002.)

VERK I UTSTÄLLNINGEN

"Utan titel, (Hustler)", 1987.
Installation med 45 målningar, olja och tempera på duk monterad på masonit, vardera 50 cm x 50 cm.

"Om makt, dikt och verklighet", 1992.
Pannå och etsat glas , 240 cm x 460 cm.

"Utan titel", (Dandy)", 1988.
Installation med 12 målningar, olja och tempera på duk monterad på masonit, vardera 49 x 49 cm

"Varför unga pojkar blir nazister / I kräftans tecken ", 1994.
Videoinstallation

"Gå i fängelse", 1996.
Installation, 220 cm x 300 cm x 200 cm

"Bara ord / Kortsluten representation", 1996.
Installation, vax och bomull, 240 cm x 400 cm x 300 cm

"The Triumph of Style", 1998.
Installation, glasfiber och ylle. Ljuskrona med 530 dagsljuslampor, varierande dimension

"He was an Assman, I guess", 1997.
Installation, glasfiber och silke, 300 cm x 200 cm x 100 cm

"När jag dog", 1999.
Installation, glasfiber, bomull och polyester, 300 cm x 270 cm x 350 cm

"The House Angel", 2000.
Installation, glasfiber och silke, 300 cm x 200 cm x 100 cm

"Game is over", 2000.
Installation, glasfiber och ylle, varierande dimension

"Vid mitten av vår levnadsbana fann jag mig i en mörk skog...", 2002.
Videoinstallation, 30 min loop