Miroslav Tichý
Julia Margaret Cameron
Miroslav Tichý (f. 1926) skapade under 1960-, 70- och 80-talet oberoende av en samtida konstscen en säregen bildvärld vars fascination ligger i dess icke-perfektion och påminner om fotografins tidiga experiment. Med egentillverkade kameror har Tichý fotograferat i sin tjeckiska hemstad Kyjov med oskarpa fläckiga bilder som resultat – anonyma porträtt ofta försedda med elaborerade passepartouter.
I kontrast till Tichý står en av fotohistoriens tidiga stjärnor, Julia Margaret Cameron (1815–1879). Som del av det viktorianska Englands kulturella elit hade hon förmånen att kunna ägna sig åt tidens nya medium och porträtterade flitigt sin vänskapskrets. Författare, vetenskapsmän, konstnärer och deras familjemedlemmar förevigades i drömlika allegoriska bilder eller intima personporträtt. Cameron fick tidigt uppskattning som innovatör för sitt experimenterade med komposition och ljussättning.
Curator: Tessa Praun
Två konstnärer som har valt fotografi som uttrycksmedel, separerade genom ett sekel. Deras bildspråk är väsensskilda men ändå besläktade och är resultaten av vitt skilda förutsättningar. Tichý komponerade överraskande bilder som fått det avbildade att i all sin alldaglighet kännas spännande medan Cameron fotograferade celebriteter i avslappnande ögonblick och deras familjemedlemmar som idealiserade skönheter.
Miroslav Tichý (f. 1926) inspirerades av 1960-90-talets vardagliga ögonblick i sin tjeckiska hemstad Kyjov. Subjekten i hans bilder är mödrar, pensionärer, butiksbiträden, badande i alla åldrar, karriärkvinnor liksom hemmafruar, på caféer, strosandes på gator och torg, med benen i kors på en parkbänk, i ett förtroligt samtal - anonyma porträtt som hyllar det kvinnliga i en mängd olika skepnader. Bildernas icke-perfektion, oskärpan, fläckarna och asymmetrin för tankarna till fotografins tidiga experiment men är här del av formspråket.
Under utbildningen till målare vid Prags konstakademi under sent 1940-tal fick Tichý problem med tidens totalitära strömningar. Han var i ständig konflikt med kommunismen som förespråkade socialrealism istället för moderna och expressionistiska ideal inom konsten. Successivt drog han sig undan konstscenen och samhället generellt. Han tillbringade flera år växelvis i fängelse och på psykiatriska inrättningar och under de åren blev hans avståndstagande mer radikalt. Tichý utmanade samhällets normer vilket ledde till ett liv i ensamhet. Men han slutade aldrig att uttrycka sig konstnärligt, han övergav måleriet och började fotografera. Under enkla former men med stor kunskap och entusiasm byggde Tichý sina kameror och objektiv med hjälp av pappkartong, toalettpappersrullar, kapsyler, sytrådsrullar m.m. Linserna är grovt utskurna plexiglas som slipats skarpa med en blandning av tandkräm och aska. I efterhand har han "förbättrat" många av sina fotografier genom att med penna fylla i motiv. Med enkla linjer framhävs en klännings konturer, förstärks ett öga eller lockar i ett hår. Tichýs förflutna som målare lyser igenom i de elaborerade passepartouter han försett många av sina fotografier med. Idag bor Tichý kvar i Kyjov men han har slutat att fotografera.
Julia Margaret Cameron (1815-1879) porträtterade det viktorianska Englands kulturelit och deras familjer, men även sitt tjänstefolk. Männen framställdes ofta i sin yrkesroll som författare, vetenskapsmän och konstnärer medan kvinnorna föreställer litterära, mytologiska eller religiösa figurer. I dessa fotografier lyfte Cameron fram dåtidens skönhetsideal inspirerat av pre-raphaelitiskt måleri med modellerna i nonchalanta poser och med blicken ofta långt i fjärran.
Cameron var 48 år när hon 1863 fick en kamera av sin dotter Julia Norman. Gift med Charles Hey Cameron, framstående jurist och liberal reformator, var hon en del av Englands kulturelit och hade förmånen att kunna ägna sig åt fotografi. På familjens egendom Dimbola i Freshwater (på ön Isle of Wight, England) omvandlade Cameron ett hönshus till ateljé och en kolhydda till mörkrum. Som kvinna under den viktorianska epoken verkade hon i en mansdominerad värld med liten möjlighet att göra sig sedd. Hennes okonventionella arbetsmetoder inom det nya mediet gav henne dock stort erkännande redan under sin levnadstid. Camerons verklighet bestod i hantering av stora otympliga apparater. Glasplattor tjänade som negativ och preparerades enskilt inför varje exponering och framkallades direkt därefter. Varsam hantering och bevaring var av största vikt. Det handlade om timmar för att färdigställa en enda bild. Vad man vet använde hon enbart våtkollodion-tekniken, en teknik som var fysiskt krävande och inte helt ofarlig. Processen med dess olika kemikalier krävde att varje steg följdes ytterst noggrant. Minsta miss i proceduren avslöjades i det färdiga fotografiet. De noga förberedelserna till trots experimenterade Cameron med sina bilder även i framkallningsprocessen. Hon framkallade olika utsnitt från en och samma glasplåt, vissa negativ repades för att ta bort någon detalj, addera en gloria eller markera ett hår. Men man kan även hitta "fel" - oftast i kanterna - som uppstått på grund av slarv eller i försök att hitta genvägar i processen. Istället för att skära bort de oönskade felen verkar Cameron inte haft något emot att ha kvar dessa spår av processen. Likt Tichý tycks hon ha föredragit den estetiska kvaliteten framför ett tekniskt perfekt utförande.
Hennes fotografier är överraskande intima: närgången blick på stolta yrkesmän i synbart avslappnade ögonblick, allvarliga mystiska skönheter med det yviga håret dramatiskt belyst eller inramade av växtlighet. Cameron arbetade i stort format och tog extrema närbilder som ofta skymmer modellernas kläder och därmed försvårar att tidsbestämma bilderna. Hon använde sig även av dramatiska ljus/mörkereffekter och föredrog en viss oskärpa för att förmedla närhet och en drömlik stämning. Även om hon till viss del hade en för sin samtid konventionell blick var Cameron i format, komposition och ljussättning en innovatör i början av fotografins historia. Hennes hobby har kommit att bli en historiskt värdefull insats då hennes porträtt i vissa fall är de enda bilderna av en del av dessa personligheter.
Julia Margaret Cameron var ivrig att förmedla sin bildvärld till andra och marknadsförde sina fotografier på utställningar och tog ibland betalt för porträtt. Hon producerade över 1200 glasnegativ av vilka hon gjorde mer än 3000 fotografier. Hon registrerade allt sitt material i detaljerade listor och hennes ofärdiga memoarer Annals of My Glass House som skrevs 1874 gavs ut 1889 - troligtvis en sorts katalogisering i förhoppning om senare generationers intresse för hennes verk. Verk av Cameron har under de senaste decennierna visats i utställningar på bl. a. Moderna Museet, Stockholm (SE); Museum of Fine Arts, Boston (US); National Portrait Gallery, London (UK) och J. Paul Getty Museum, Los Angeles (US).
Fotografier av Miroslav Tichý visades för första gången i en grupputställning på Die Blaue Kunsthalle i Köln (DE) 1990 och 2004 på Sevillabiennalen. År 2005 presenterade Kunsthalle Zürich (CH) Tichýs första separatutställning och sedan dess har hans fotografier visats i bl. a. Kanada, USA, Tyskland och nu senast i Kina. Centre Pompidou i Paris (FR) planerar en separatutställning med Tichý i maj 2008.
Text: Utdrag ur texten Långa ögonblick av Tessa Praun som finns publicerad i boken som utkommer till utställningen.
VERK I UTSTÄLLNINGEN
Julia Margaret Cameron
Alla verk albuminsilverfotografi och ur Samling Moderna Museet.
"The Angel at the Tomb", 1870
(Mary Ann Hillier
(senare Mrs Gilbert), 1847-1936. Lady Polllock)
"The Mountain Nymph, Sweet Liberty", 1866
(Mrs Keene)
"The Angel in the House", 1873
(Emily Peacock, Freshwater)
"Henry Taylor", 1867
(Författaren Sir Henry Taylor 1800-1886)
"The Passion Flower at the Gate", ca 1870 (Maud)
Miroslav Tichý
Svartvita unika fotografier, delvis bearbetade och monterade. Alla verk utan titel och odaterade, mellan 1960 och 1995. Alla verk © Foundation Tichý Oceán
MT inv. no 4-40, 4-97, 5-4-36 courtesy Zeno X Gallery, Antwerp
MT inv. no 4-98, 5-6-76 courtesy Tanya Bonakdar Gallery, New York
MT inv. no 5-6-119 courtesy Michael Hoppen Gallery, London
J.M. Cameron, "The Angel at the Tomb", 1870 (Mary Ann Hillier, 1847-1936. Lady Polllock) |
J. M. Cameron, "Henry Taylor", 1867
(Författaren Sir Henry Taylor 1800-1886) |
Miroslav Tichý, "utan titel", odaterad (1960-95) |
Miroslav Tichý, "utan titel", odaterad (1960-95) |
Miroslav Tichý, "utan titel", odaterad (1960-95) |
Miroslav Tichý, "utan titel", odaterad (1960-95) |
installationsbild |
installationsbild |
installationsbild |
installationsbild |
PROGRAM I ANSLUTNING TILL UTSTÄLLNINGEN
Föreläsning av Roman Buxbaum
Tid: Lördag 26 januari kl 15
Plats: Entrén på Magasin 3 Stockholm Konsthall
Roman Buxbaum grundade stiftelsen "Foundation Tichy Oceán" och har även producerat filmen om Miroslav Tichy som visas i utställningen.
Specialvisning av Tessa Praun, ansvarig curator för utställningen
Tid: Söndag 3 februari kl 14
Plats: Samling i entrén på Magasin 3 Stockholm Konsthall
Föreläsning av Leif Wigh (f.d. intendent fotografi, Moderna Museet):
En blick åt det förflutna. Om äldre fototeknik och dess utövare, 1839-1980.
Tid: Torsdag 14 februari kl 19
Plats: Entrén på Magasin 3 Stockholm Konsthall
Leif Wigh kommer i sin föreläsning i relation till utställningen med Miroslav Tichý och Julia Margaret Cameron att berätta om både teknik och stilutveckling i några av fotografihistoriens epoker.
Konstruerandet av de båda fotografimetoderna daguerreotyp och kalotyp (talbottyp) skedde under 1800-talets första del. Den senare metoden förfinades småningom och pappersnegativ ersattes av negativ på glasskivor (våtkollodieförfarande). Julia Margaret Cameron kom att använda denna metod och hon utvecklade efter hand ett personligt, mycket konstfullt förfarande. Cameron som inledningsvis arbetade med ett särskilt objektiv på sin kamera fokuserade inte helt på motivet utan lade skärpan på ett visst avstånd ifrån exempelvis en modells ansikte. Vid ett hastigt påseende kan det verka som om tjeckiske konstnären Miroslav Tichý har inspirerats av Camerons förhållningssätt. I Tjeckoslovakien fanns en stark och självständig fotografitradition som utvecklades under decennierna efter första världskrigets slut. Särskilt spännande är att Tichý konstruerat egna kameror. Det fanns också under 1970-talet en rörelse bland bildskapare i olika länder att använda sig av ålderdomliga kameror för att uppnå särskilda effekter och bildstämningar.
"LONG MOMENTS"
Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall
Text av Tessa Praun, intendent
Utställningskatalog nr 37 producerad 2008 av Magasin 3 Stockholm Konsthall.
Språk: svensk/engelsk
64 sidor, färg. Rikt illustrerad. Hårt band.
Publicerad 2008
ISBN 978-91-976646-1-5
Pris: 200 SEK
(Utdrag ur texten)
Jag har aldrig gjort någonting annat än att låta tiden gå. Jag går till stan och måste göra någonting istället för att inte göra något alls. Så jag tryckte helt enkelt på utlösaren. (Miroslav Tichý)
Rörelse, skratt, en blinkning, ett ord - klick - ett ögonblick fångat i kamerans inre som senare släpps ut igen och sprider sig över pappret. Fotografins magi som framkallas i mörkret genom att släppa in ljus för en viss tid. Fysiskt som blivit abstrakt blir fysiskt igen. Förvandling från färg till svartvitt, från tredimensionellt till tvådimensionellt. Rörelser har frysts, ljud har tystnat. Tiden har stannat upp i ett enda oändligt långt ögonblick. Tid - ett grundläggande begrepp som dock är svårt att definiera. Tid - en betydande del av fotografin. Fotografins poesi skapas av konstnärens kunskap om samspelet mellan ljus och tid och den bjuder in betraktaren att resa genom en värld präglad av försöken att upphäva gränserna mellan det förflutna, nuet och framtiden.
Jag ville fånga allt vackert jag såg och till sist har jag stillat min längtan. (Julia Margaret Cameron)
Två konstnärer som har valt fotografi som uttrycksmedel, separerade genom en tidsålder. Deras verk är väsensskilda men besläktade, de känns samtida och ändå tidlösa. Deras skapande möts i viljan och förmågan att fånga sin tidsanda och göra den beständig. Miroslav Tichýs och Julia Margaret Camerons bildspråk är resultaten av vitt skilda förutsättningar. Tichý komponerade överraskande bilder som fått det avbildade att i all sin alldaglighet kännas spännande. Cameron har avbildat celebriteter i avslappnande ögonblick och deras familjemedlemmar som idealiserade skönheter. Bådas tidsfördriv strävar efter att fånga in det alldagliga och hålla fast vid det extraordinära, ett försök att få det flyktiga att räcka längre eller minuter att kännas spontana.
Utdrag ur boken Long Moments, 2008