VÄGBESKRIVNING
AV/TILL ANTON HENNING

Dela på Twitter eller Facebook

Stockholm

Anton Henning
"Interieur No. 299", 2005

Stockholm

Anton Henning
"Pin-Up No. 112", 2008

Stockholm

Anton Henning
"Interieur No. 474", 2010

Familjevisningar

Familjevisningar

Hösten 2012 arrangerar Magasin 3 fyra visningar av utställningarna för hela familjen den 21 okt, 28 okt, 11 nov och 25 nov. Alla tillfällen kl. 14. Välkommen!

Introduktion

Anton Henning – Too Much Skin, Taste & Turpentine

Under förberedelserna för Anton Hennings utställning på Magasin 3 har jag flera gånger besökt konstnärens ateljé i Manker utanför Berlin. I ett av våra samtal beskrev jag honom som ”en konceptuell målare med för mycket talang”. Det här fick Anton att skratta hjärtligt, som han ofta gör. I de första mötena med hans konst slogs jag av dess kraft och hur uppenbart mästerligt själva måleriet i sig är. De första, visuella intrycken skymmer möjligen de idéer, de lager av betydelser och referenser som den som tar sig tid kan finna.

Aptit, smak, nyfikenhet, upplevelser, livet och lusten är nyckelord i Anton Hennings liv och konst. Han drar sig varken för att uppröra eller för att behaga. Anton Henning är född 1964 i Berlin och i sin konst tar han itu med historia, konsthistoria, verkens materialitet och vårt samtida sammanhang. I verken dyker en mängd konsthistoriska referenser upp likväl som hans egen bildvärld, återanvänd och belyst ur olika vinklar. Anton Henning har en bredd där han ”äter” vår historia och samtid, smälter dem och producerar en helhet så mycket större än de enskilda verken tillsammans.

Too Much Skin, Taste & Turpentine är den största utställningen Magasin 3 har gjort i antal verk av en enskild konstnär sedan starten för över 25 år sedan. Tillsammans med Anton Henning har jag gjort ett urval verk som belyser var han befinner sig, med verk från 1990 fram till idag. Flera av målningarna är helt färska, direkt från ateljén.

Utställningen utspelar sig på två våningar. I den övre salen finns en stor salong. Här erbjuds den totala Henning-upplevelsen där man kan kliva in i en värld av måleri och skulpturer. Man blir själv del av verket. Och när man står utanför salongen har man möjligheten att se själva seendet: blicken faller på de i salongen som tar in konsten. I den nedre, större salen finns en mängd målningar och skulpturer som adderar till den här introduktionen av Anton Hennings konstnärskap för en skandinavisk publik.

I utställningen visas måleri, skulptur, teckningar, collage och video. I måleriet har utställningen en särskild vikt vid aktmåleri. Anton Henning har alltid återkommit till bilden av kroppen, i verkserier som refererar till nakenkulturer i Nazityskland, i en lång serie självporträtt, i abstraktioner av och variationer på konsthistoriska förlagor.

Anton Hennings konst har en mängd kopplingar till konsthistorien och han förhåller sig till konstnärer som Gustave Courbet, Henri Matisse, Pablo Picasso, Francis Picabia, Marcel Duchamp, Hans Arp och andra modernister samt mer samtida konstnärer.

Det känns fantastiskt att äntligen kunna presentera Anton Henning i Sverige. Hans geniala, mångbottnade lek med vår samtid och konsthistorien saknar motsvarighet och är nästintill omöjlig att fånga i ord. Utställningen vi skapat är den bästa texten om den. Det är i utställningsrummen du får den totala konstupplevelsen av Anton Hennings värld.

Richard Julin, biträdande chef och chefsintendent

SAGOSTUND PÅ MAGASIN 3
SÖNDAG 25 NOV KL 14

”Violetta älskar Magasin 3. Här finns det så mycket spännande saker att titta på. Just idag är museet fullt av besökare och Violetta får bråttom att hjälpa till…”

Illustratör och barnboksförfattare Louise Jacobsson välkomnar alla barn och berättar vem Violetta är, var hon bor och vad hon tycker om. Louise Jacobsson läser sedan högt ur boken Violetta innan alla går på en spännande upptäcktsfärd i utställningen med vår visare Erik Sigerud.

FAMILJEVISNING
25 NOV KL 14

Erik Sigerud får oss att fundera på alla roliga material som man kan skapa konst av.
Visningen pågår i en timme. Från 5 år. Ingen föranmälan.

VIOLETTAS KONSTJAKT

På vanliga öppettider kan du också gå på en spännande upptäcktsfärd i Violettas värld och följa med henne genom Magasin 3.
Fri entré under 20 år.

Samtal om måleri
Richard Julin, Kristina Jansson och Fredrik Söderberg

Torsdag 22 november kl 18

Måleriet är i fokus när chefsintendent Richard Julin samtalar med konstnärerna Kristina Jansson och Fredrik Söderberg, båda aktuella med separatutställningar i Stockholm. Med utgångspunkt i Anton Hennings utställning Too Much Skin, Taste & Turpentine diskuterar de frågeställningar kring måleri som medium, naturism och kulturellt arv.

Kristina Jansson, ”Molotovs Magic Lantern”, 2012. Photo: Jean-Baptiste Beranger, Courtesy Andréhn-Schiptjenko.

Kristina Jansson (f.1967) använder ofta fotografi, en bild eller ett minne från en scen i en film som utgångspunkt i sitt måleri. Den måleriska processen kombinerad med ett konceptuellt budskap leder till en rik variation av stilar beroende på vad hon vill uttrycka. Åskådaren förtrollas av hennes täta, suggestiva och psykologiskt laddade atmosfär som hennes bilder utstrålar.

Kristina Jansson utbildades vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och vid École Nationale Supérieure des Beaux Arts I Paris samt vid Academy of Fine Arts i Wien. Hennes verk ingår bl.a. i Moderna museets samling i Stockholm och i ett flertal prestigefulla private samlingar både nationella och internationella. Hon tilldelades andra priset av Carnegie Art Award 2010 och nominerades 2008.

Läs mer om Kristina Janssons pågående utställning på galleri Andréhn-Schiptjenko.

Bildinfo: Fredrik Söderberg, Das Haus der C.G Jüngs mit Mandala och Der Traum I (diptyk), 2012

Fredrik Söderberg (f. 1972) är känd för sina komplexa och tekniskt drivna målningar som med sitt exakta och ofta symmetriskt uppbyggda uttryck behandlar svårtyglade men besläktade ämnen så som spiritualism, mysticism, esoterism och det ockulta. Hans bilder är tillkomna under skeden där måleriet blir till en meditativ process och i förlängningen ett utforskande av det okända och ogripbara.

Fredrik Söderberg bor och verkar i Stockholm och är utbildad vid Konstfack under åren 1995-2000 samt vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 2002. Hans senaste separatutställning var på Historiska Museet i Stockholm 2011. 2010 medverkade han i grupputställningen Nordic Delight på Svenska Institutet i Paris och samma år ställde han ut på Magasin 3 Stockholm Konsthall. I samband med utställningen släpps hans första bok Paintings 2008-2012 i samarbete med Edda förlag och Galleri Riis.

Fredrik Söderberg är aktuell med sin separatutställning At the Feet of the Guru på Galerie Riis, 4 oktober – 11 november, 2012, läs mer.

Föreläsning

Olle Granath ”Francis Picabia – Jag är ett monster…”

Torsdag 8 november kl 18

I relation till vår pågående utställning med den tyske målaren Anton Henning berättar Olle Granath om den legendariske konstnären Francis Picabia (1879-1953). Picabia var, tillsammans med sin vän Marcel Duchamp, en pionjär inom dada. Francis Picabia är känd för en konstnärlig rastlöshet, att han utmanade den goda smaken och förespråkade konstnärlig frihet. Olle Granath berättar i denna föreläsning om den klassiska utställning med Francis Picabia som gjordes på Moderna Museet 1984 när han var museichef.

FILMVISNING: I pausen visar vi René Clairs klassiska film Entr’acte från 1924 med Francis Picabia.
Visning sker med generös tillåtelse från Dansmuseet. Läs mer om Dansmuseet

Olle Granath är kritiker, författare och en erkänd profil inom svensk konstliv. Han har tidigare varit chef för Moderna Museet (1980-1989), överintendent på Statens konstmuseer och chef för Nationalmuseum (1989-2001), Granath är hedersledamot i Konstakademien sedan 1987 och författare till böcker om svenska och nordiska konstnärer bl.a. Hundens Blick: Strövtåg i samtiden (2008).

Podcast Artist talk

Artist talk med Anton Henning.
Intendent Richard Julin i ett samtal med Anton Henning om måleri, smak och konformism. Lyssna här.

Informationsfolder till utställningen på Magasin 3

Installationsvy


Installationsbilder från utställningen Anton Henning – Too Much Skin, Taste & Turpentine på Magasin 3. Foto: Christian Saltas

Wolfgang Ullrich, Professor i konsthistoria och mediafilosofi, ser Anton Hennings konstnärskap i ljuset av ”dåligt måleri” och ”campestetik”.
Han för ett mycket intressant resonemang hur begreppen ”god” och ”dålig” smak kan utvecklas över tiden.

Klicka här för att läsa Wolfgang Ullrichs artikel ‘Anton Henning and the Mastery of Bad Painting’.

Kära besökare,

Magasin 3 fortsätter sin unika tradition med att introducera en samtida mästare för vår publik. Med glädje öppnar vi säsongen med den i Tyskland verksamme konstnären Anton Henning. Magasin 3 har följt Antons konstnärskap under en mängd år och har presenterat honom i miniformat i samlingsutställningen Thrice Upon a Time, hösten 2010. Nu är det dags att verkligen visa den bredd och enorma skaparkraft som finns hos Anton Henning.

I olika cykler brukar man diskutera måleriets betydelse. Ibland talar man om en nytändning, ibland förs diskussionen som om måleriet är dött. I bästa fall är dessa uttalanden intellektuella lekar eller förirringar. Vi vet alla att tusentals bildkonstnärer har som huvudfokus att närma sig den preparerade duken och att mycket berättas ”bäst” med måleri. Anton Henning är en av dessa målarmästare. Dock, som hos alla betydande konstnärer, spänner Antons uttryck över många discipliner. Vi kommer inte endast att få se hans måleri från olika perioder, utan även hans skulpturer och ”miljöer”.

Med ett enastående stöd från konstnären har utställningens intendent, Richard Julin, studerat ett omfattande arkiv. Richard har haft tillgång till allt, och det händer ytterst sällan att man får så fria händer. Vi är otroligt tacksamma för det stöd som Anton Henning och hans medarbetare har gett oss. Vår tacksamhet sträcker sig även till flera generösa långivare och den ovärderliga hjälp som vi erhållit från Ingela Toa Henning.

Magasin 3 har velat skapa ett gigantiskt allkonstverk, där vi möter all den utmaning som finns i betydelsefull, samtida bildkonst.

Välkomna!

David Neuman

Museichef

Artist talk
Fredag den 7 september

Ett konstnärssamtal mellan curator Richard Julin och Anton Henning kl. 17.00 på Magasin 3.

Intendentvisning av “Too Much Skin, Taste & Turpentine”
Söndag den 9 september

Richard Julin, Chefsintendent och utställningens curator visar oss utställningen kl. 14.00.

I samlingen

Anton Henning, Portrait No. 89, 2006
Olja på duk, 80 x 70,2 cm

Anton Henning, Interieur No. 379, 2007
Olja på duk, 80 x 70,2 cm

Anton Henning, Pin-up No. 132, 2009
Olja på duk, 100 x 70 cm

Vi har följt Antons konstnärskap under en lång tid. Han är en otroligt skicklig målare och har ett slags hämningslöst förhållande både till teknik, uttryck och motiv. Det sprakar ofta till i Antons måleri när han balanserar på gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna, det etablerade och det okonventionella, det som kallas ”den goda smaken” och ”den dåliga smaken”.

Anton jonglerar lekfullt med historiska och mer kända konstnärskollegor, såsom Francis Bacon, Picasso, Duchamp eller till och med Matisse. Han undersöker deras storheter, lånar som han vill och adderar sina blixtsnabba vändningar och krumelurer. Anton använder samma konstnärliga metod som George Baselitz skulle kalla ”Remixes”. Om inte bokstavligt, såsom Baselitz, så vänder Anton upp och ned på saker och ting. Det finns en sådan kraft och obehindrad glädje i allt han gör. Referenser blandas hej vilt och det som är politiskt korrekt flyger ut genom fönstret. Det känns så befriande.

Magasin 3 äger tre målningar av Anton. Två målningar Portrait No. 89 (2007), Interieur No 379 (2007) ser ut som grisaille-målningar d.v.s. ett måleri i en grå skala samt en ”abstraktion” i ett verk som heter Pin-up No. 132 (2009).

På det mästerliga sätt som Anton behandlar ljus och skugga ger Interieur No 379 ett nästintill tredimensionellt och skulpturalt uttryck. Interiören är upplöst i ett abstrakt mönster. Den andra målningen, Portrait No 89, visar ett motiv av en känd stol av Marcel Breuer. Det är ett porträtt som tar gestalt som en stol. Genialt! Tittar man noga på målningen uppfattar man även delar av en mänsklig anatomi, kanske en bröstvårta. Det är som om själva materian, stolen, döljer det egentliga porträttet. Väldigt smart.

Den tredje målningen är även den abstrakt, men nästan målad som en monokrom. Det är ju uppenbart en nakenstudie av en kvinna, med ursprunglig referens till Francis Picabia, Danse de Saint-Guy (Tabac-Rat) från 1919/1949. Antons målning såg jag för många år sedan och den följde med mig under en längre tid. Jag tycker den är så vacker och glad. Den visar på något som bara kan skapas med måleriet som medium. Vilken målning! Denna målning är inte med i utställningen, men dess systermålning kan man se. Den är nästan lika fantastisk…

David Neuman, Museichef Magasin 3

En film från konstnären ateljé 2011/12 och under installationen av utställningen gjord av curator Richard Julin.

Bilder på alla verk i utställningen.

Teckningar och collage

”Portrait No. 305”, 2010
Ritkol på papper, 82,3 x 68,5 x 4,5 cm

”Untitled”, 1991
Olja på duk, 102,3 x 81,5 cm

”Picasso Painting”, 1991
Olja på duk, 102,3 x 81,5 cm

Anton Henning hämtar sin inspiration från en målning från mitten av 1800-talet lika gärna som från en samtida tidning. Hennings verk är dock ingen nostalgisk upprepning av det förgångna utan han applicerar en samtida lekfullhet. Han experimenterar ständigt med flera tekniker och återkommer ofta till teckningar och collage.

Det är i Hennings tidiga teckningar som man först möter ”Hennlingen”. Det är en ständigt återkommande form, uppkallad efter konstnären, som ser ut som en treklöver. För honom representerar slingan någonting magiskt, en förnimmelse av någonting som är större än vad man som människa kan förstå.

I Hennings tidiga verk ser man även ett särskilt intresse för den mänskliga kroppen och dess form respektive formlöshet. I Picasso Painting (1991) gestaltas Pablo Picasso, en betydande förebild för Henning, här porträtterad iklädd sin omisskännliga svart- och vitrandiga tröja. Picassos kubistiska stil, där den mänskliga kroppen avbildas uppdelad i geometriska mönster, är ett utmärkande drag som Henning utvecklar till ett eget formspråk. Den skämtsamma lekfullheten som man finner hos Henning ser man även hos Marcel Duchamp. 1919 ritar Duchamp en mustasch på ett vykort med Mona Lisa i verket L.H.O.O.Q., bokstäver som med franskt uttal skämtar om hennes sexuella begär. Henning tar det ytterligare ett steg längre i sitt verk Untitled (1991) och gör det än mer explicit.

”Interieur No. 455”, 2009
Olja på duk, 222 x 191 x 8 cm

”Interieur No. 502”, 2012
Akryl och fotografi på duk, 267 x 204 cm
Courtesy: Collection Bastian

”Manker 21.06.2010 II”, 2010
Olja på duk, 40 x 50 cm

Anton Henning skapar en komplicerad väv av referenser i sina målningar av interiörer. Målningarna porträtterar ofta vardagliga rum utan människor som påminner om scenografier. Henning visar ett starkt släktskap med Henri Matisse vad gäller komposition, perspektiv, mönsterrikedom och intensitet i sina färgval. Precis som hos Matisse kan man se Hennings egna målningar i målningen. I Interieur No. 502 är den centrala blickpunkten ett fotografi av konstnären Théodore Géricaults målning Homme Nu à Mi-Corps från 1820, som har klistrats fast på duken. På varsin sida om fotografiet hänger två målningar; en landskapsbild som visar Manker nära Berlin, den andra en skulptur. Samtliga är Hennings tidigare verk, som också återfinns i utställningen.

Henning låter ofta former och arkitektoniska linjer gå in i varandra i sina interiörer. Ibland är linjerna så sammanflätade att interiören blir abstrakt och återges för betraktaren som rena dekorativa mönster. Interieur No. 455 visar en interiör upplöst i abstrakt form.

”Komposition mit Pin-ups No. 1”, 2011
Olja på duk, 181 x 120,2 cm
Courtesy: Collection Horn

”Pin-up No. 59”, 2002
Olja på duk, 141 x 126 cm

”Pin-up No. 169”, 2012
Olja på duk, 160 x 130 cm
Courtesy: Anton Henning och Upstairs, Berlin, Tyskland

Anton Henning utmanar ständigt den goda smaken, speciellt med sina många nakenporträtt, så kallade ”Pin-ups”, i vilka han kommenterar Tysklands turbulenta historia bl.a. nakenkulturen som utvecklades i Tyskland under 1920- till 1930-talet. Det var en hälsorörelse där frisksport och sunda levnadsvanor var den bärande idén. Den nakna kroppen skulle omges av sol, vatten och luft för att finna en mer naturnära livsstil, i kontrast till den utbredande industrialiseringen av samhället. Dock förgrenades rörelsen och dess vision integrerades i nationalsocialismens politiska program, som resulterade i propaganda för ett arisk skönhetsideal, en överdriven kroppsdyrkan i kombination med en naturromantisk vurm. 1930-talets mest lästa böcker i Tredje Riket, förutom Mein Kampf, var förvånande nog fotoböcker av Kurt Reichert och Hans Surén med nakna människor som utförde gymnastiska övningar i den fria naturen. De populära fotoböckerna användes förmodligen i ett mer voyeuristiskt syfte, något som passerade utan anmärkning.

Anton Henning synliggör denna nakenkultur med målningar som är direkta avbildningar av Kurt Reicherts och Hans Suréns fotografier. Henning lägger till subtila detaljer som förändrar betydelsen av målningen, exempelvis ett glittrande örhänge, en tatuering i form av en Hennling, eller en krumelur i horisonten. I verket Pin-up No. 59 har den solande kvinnan, ursprungligen ett fotografi av Reichert från 1939, försetts med solglasögon och hörlurar. Även i sina collage, gjorda av fotoböcker och tidningar från den tiden, lägger Henning till humoristiska titlar, som visar klyftan mellan intention och användning.

Henning målar sina Pin-ups i olika grader av abstrakt och figurativt. Pin-ups från 2012, som visas på nedre plan, gestaltas mer expressivt och våldsamt, på ett sätt som för tanken till Francis Bacons målningar.

”Portrait No. 312”, 2011
Olja på duk, 130,7 x 100,7 cm

”Pin-up No. 124”, 2008
Olja på duk, 100 x 79,7 cm

”Pin-up No. 141”, 2009
Olja på duk, 121,5 x 90 cm

Hennings porträtt utgör en omfångsrik och varierande del av hans konstnärliga arbete. Skiftningen mellan det abstrakta och det figurativa är särskilt märkbar bland dessa verk eftersom man möter flera approprierade stilar; den romantiska, kubistiska, dadaistiska och surrealistiska.

Hennings oortodoxa blandning av högt och lågt och hans anspråk på konstnärlig frihet påminner om Francis Picabia, den franske konstnär och poet som tillsammans med Marcel Duchamp och Hans Arp var en av dadaismens grundare. Picabia förnyade sig ständigt och anslöt sig inte till någon konströrelse under någon längre period, precis som Henning själv. Picabia utmanade ideligen etablissemanget med kitschiga målningar och nakenporträtt. Francis Picabia är Anton Hennings ständige följeslagare. Precis som sin föregångare är Henning en konstnär som inte följer den etablerade smaken. Verket Pin-up No. 124 (2008) är en kärleksfull hyllning till den tidigare mästarens verk Danse de Saint Guy (1919–1920), eller som verket senare titulerades Tabac-Rat (1946–1949). Picabias ironiska verk består, i dadaistisk anda, endast av en tom ram med snören uppspända i ramen medan Henning fyller i konturerna i rosa färg på en canvas i form av en naken kvinna.

Hennings abstrakta porträtt visas i utställningen tillsammans med Pin-up No. 141, en ready-made av målningen En kvinna med päls, av den italienske renässansmålaren Tizian (1488–1576). Tizian omnämndes av sina samtida kollegor som ”Solen bland små stjärnor” och har haft ett enormt inflytande på västerländsk konst. När Henning signerar denna målning utförd av en kopist med sitt namn är det menat som akt av vördnad, inte bara till Tizian utan även till Marcel Duchamp.

”Blumenstilleben No. 400”, 2008
Trä, epoxiharts, lack, ljus färg, 57 x 76 x 77 cm
Vitt träpodium,90 x 90 x 55 cm

”Liegende No. 3”, 2007
Brons, trä, granit, 47 x 177 x 100 cm
Granitplatta, 3 x 170 x 80 cm
Träpodium:110 x 176 x 86 cm

”Portrait No. 224 (mit Juwelen)”, 2007
Trä, epoxiharts, lack, 187 x 140 x 95,5 cm
Träpodium, 15 cm x 128 x 90 cm

”Stehende No. 3”, 2007
Trä, epoxiharts, lack, 251,5 x 43 x 37 cm
Träpodium, 20 x 54 x 50 cm

Anton Hennings skulpturer renodlar ofta formen och linjen. Skulpturerna består av en blandning av traditionella material som brons och marmor, och samtida material som epoxi, lack, papper, stål och nysilver. Skulpturerna kan föreställa porträtt av människor, destillerade till en enkel kontur eller snirkliga blomsterstilleben. I en svit skulpturer från 2007, Stehende No. 2, Portrait No. 224 (mit Juwelen) och Liegende No. 3, experimenterar han med nya tekniker och material, bl.a. från bilindustrin, som gör skulpturerna till skinande objekt. Den abstrakta och minimalistiska stilen krockar med skulpturernas lackerade yta. Gestalterna, som ligger eller står, är lätt vridna.

På nedre våningen visas ett stort antal skulpturer, omringade av målningar som hänger ram i ram på väggarna. Målningarna ramar in skulpturerna, som har olika former och stilar. Tillsammans bildar verken ett slags skulpturlandskap, som man försiktigt får kryssa sig igenom, för att kunna se allt. På detta sätt hamnar seendet än en gång i fokus och man blir medveten om sin egen kropps rörelser. Det är tydligt att Henning leker med målningens respektive skulpturens möjligheter och begränsningar. Ibland återkommer motiv ur målningen som en skulptur och vice versa. De samexisterar och berikar varandra.

”Portrait No. 309”, 2011
Olja på duk, 119,8 x 99,8 cm

”Blumenstilleben No. 175”, 2004
Olja på duk, 220,5 x 188 cm
Courtesy: Private Collection, Berlin, Tyskland

”Blumenstilleben No. 397”, 2008
Trä, epoxiharts, papper, schellack, 90 x 78 x 90 cm
Träpodium, 60 x 80 x 60 cm

Stilleben har en lång tradition inom konsthistorien. Eftersom stillebenmåleriet gav konstnären mer tid att måla än exempelvis porträtt förväntade man sig därmed större skicklighet i hantverket och i målarens hantering av ljus och skugga. Konstnärens utvalda komposition av föremål var betydelsefull. Stillebenmålningar hade ofta en religiös eller allegorisk innebörd och var inte sällan avbildningar av föremål som betonade liv, fägring och begär men även dess motsats; förgänglighet och död. Stillebenmåleriet har sedan 1600-talet haft ett starkt fäste i Flandern, Nederländerna och Tyskland och ligger därför nära till hands för Henning. Det var även ett motiv som fångade 1900-talets avantgardister såsom Picasso, Braque, Matisse, samt deras föregångare Cézanne, Monet, Gauguin, Manet och van Gogh.

En stor del av Hennings målningar kallas Blumenstilleben och föreställer olika blomsterarrangemang. Blomsterbuketterna gestaltas förstås som en snirklig och färgrik slinga à la Henning. Han porträtterar även olika frukter, apelsiner och citroner, som är traditionella symboler för förgänglighet. Han skildrar också mer explicita vanitasmotiv, som en dödskalle i kubistisk stil. Stilleben är ett motiv som de flesta samtida konstnärer undviker. Anton Henning omfamnar även denna bortglömda genre i måleriet.

MASTERdote AntiSINGER, 2010
Installationsvy Haunch of Venison, London
Courtesy the artist/ Haunch of Venison, London

Oktogon für Herford, 2005
Installationsvy MARTa Herford, Herford
Courtesy the artist/ MARTa Herford

Anton Henning förverkligar den tvådimensionella interiören i utställningen i form av en arkitektonisk rumslighet – salongen. Installerad mitt emot fönstermålningarna kan man skönja utställningens titel: Too Much Skin, Taste & Turpentine. Salongen är en del av en orkestrerad helhetsupplevelse, möblerad med egendesignade möbler och på väggarna hänger verk av konstnären. Precis som i Hennings interiörer blir hans förkärlek för metaperspektiv påtaglig. Salongen blir i Hennings värld en skådeplats där man kan betrakta och låta sig bli betraktad, både av målningarna och andra besökare.  På så vis animerar Henning sina verk och skapar en situation som väcker frågor om betraktandet av konst; i skiljelinjen mellan representation och verklighet. Voyeurism är ett genomgående tema hos Anton Henning.

Henning refererar till den traditionella konstsalongen på 1800-talet, där målningarna hängde ram i ram och från golv till tak. Konstsalongen var ett forum fullt av hetsiga debatter och intriger där konstnärer och societeten samtalade om konst och kultur. Den hade ett stort inflytande på samhällsutvecklingen och den allmänna opinionen och var en viktig plats för det modernistiska avantgardet. Startskottet för modernismen var 1863, när juryn för den årliga konstsalongen refuserade ovanligt många konstnärer, däribland Manet, Renoir, Sisley, Cézanne, Pisarro och Courbet. Som en reaktion på protesterna godkände Napoleon III snabbt den så kallade Le Salon de Refusés, De refuserades salong, som visades samtidigt. Den hade en omedelbar genomslagskraft eftersom att den visade konst som stod i skarp kontrast till det officiella sanktionerade akademiska måleriet. Salongen blev därefter konstnärernas egen arena och en betydande scen för revolutionerande och nydanande modernistiska rörelser.

Anton Henning ställer liknande frågor om konst i relation till etablerade konventioner och tänjer på gränserna för ”vad man kan göra” både i fråga om presentation och innehåll. På många sätt går Henning mot strömmen – precis som dåtidens konstnärer gjorde.

Anton Henning, Interieur No. 299, Olja på duk, 251 x 220 cm, 2005