Tony Oursler – Station

Född 1957, New York. Bor och arbetar i New York City.

Under de senaste tjugofem åren har Tony Ourslers arbete inom video, skulptur, installation, performance och måleri intagit en central position inom konsten.

I verken är hans intresse för teknologi relaterat till psykologi och övernaturliga dimensioner ett återkommande tema.

Utställningen Station omfattar en helt ny grupp verk. Tony Oursler uttryckte i början av vårt samarbete att han, i den här utställningen, sammanfattar idéer han arbetat på sedan The Influence Machine. Det verket visades i sin första version år 2000 i New York City och i London. Med Station tas dessa noggranna efterforskningar av teknikens och särskilt tv-mediets historia vidare, dess parallellitet med gott och ont och närvaron av teknologi i det dagliga livet. Med projektioner, ljud och skulptur iscensätter han teman som sändning och mottagning, tv-studions mekanik, och i förlängningen mediets sociala och fysiska påverkan.

I hans verk visualiseras ljus och rörelse, kraften som förmår energi att förflytta sig från ett medium till nästa. Frekvensspektrum som varje land måste utforma som ett diagram av hur mycket utrymme olika frekvenserna får ta i luften blir en skulptur. Signaler svävar och teknologin genomsyras av fiktion.

I texten till katalogen för utställningen utvecklar Tony Oursler sina tankar kring installationen och de olika element han har byggt den av.

”Jag började som målare när jag var pojke. Måleriet är en grund på vilken jag arbetar. Jag hade ett antal kriser i förhållande till bilder. Jag tror att om en bild existerar, då har den redan förstört möjligheten att skapas av betraktaren. Jag är som killen som går i kyrkan därför att han gillar doften av rökelse. Jag är vilse men jag letar efter det magiska. Jag ska försöka anstränga mig lite mer, jag är nämligen lyckligt vilse. Det handlar bara om tro, annars: glöm det. Det finns redan alltför många bilder där ute. Teckningarna hänger ihop med min research under de senaste åren. Jag är en manisk samlare av bilder, de präglar alla mina installationer. De fungerar också som en abstrakt dagbok för mig. Det finns en spänning mellan mitt grafiska arbete och mina installationer, de kommer från två olika delar av hjärnan. Jag leker med det tvådimensionella verket medan jag gör det, använder det som ett sätt att begrunda det som fascinerar mig och föra det vidare till material. Det är så jag tänker om bilder. De bra bilderna är till för att drömma sig in i – de berättar inte vad du ska drömma.

Antenner är fula. Alla anslutningar formar ett störande nät – vägar, elektricitet, telefoner, kablar. De skär och river horisonten i taggar och linjer som jag börjat uppskatta. Tv-antenner, paraboler, mobiltelefonmaster och sändningstorn, denna hårdvara avslöjar den fula sanna naturen hos det system som den på ett vackert sätt stödjer. Vågornas rörelse synliggörs i antennernas struktur. De sträcker sig efter något bortom deras trista existens: signaler.

Om vi tittar på himlen ser vi den som ett tomt blått skikt men samtidigt vet vi att all världens information finns där uppe i skyn. Den rymmer hela spektrumet. Fördelningen av frekvenser är en kulturell organisatör mellan 3KHz och 3000GHz: privatradio, tidssignaler, radio- och tv-sändningar, satelliter, radioastronomi, rymdforskning, utforskningen av jorden, trådlöst Internet. Så mycket information rör sig från en station till en annan, genom klippor, träd och byggnader. Vi är antenner, allt det där materialet rör sig genom oss.”