det som inte är jag, men som jag är en del av

Garden of Ghost Flowers är en artificiell livsform som växer tack vare resonansen från dess mänskliga besökare.

Detta föränderliga levande konstverk är delvis inspirerat av det sociologiska begreppet resonans*, ett sätt att interagera med världen som inte baseras på kontroll, och av den hotade icke-fotosynteserande växten Monotropa uniflora, även känd som spökväxt – Ghost Flower.

Den virtuella spökväxten är beroende av nätverk av mänskliga egenskaper – såsom att lyssna in, att bry sig om och att ge gensvar – som en energikälla. Som en öken, ett berg eller en skog bidrar varje besöksgrupp med sin egen unika biotop genom vilken blomman växer. Varje blommas livscykel varar i 20 minuter och rymmer upp till 25 personer.

När besökarna engagerar sig i spökväxten byts deras sinnen gradvis ut. Deras röster förvrängs och muterar, kristalliseras och blir synligt cellulärt material, byggstenar som bildar påtagliga förlängningar mellan dem. Till en början är tillväxten ömtålig och späd, men så snart blomman får styrka från den kollektiva resonansen, växer den och frodas och inordnar gruppen tills den suddar ut gränserna för sina beståndsdelar. Var slutar människan och var börjar blomman?

Inne i trädgården blir din röst ett instrument som blomman lever av.

*Hartmund Rosa