Weiwei Ai

Beijing, China
1957

Ai Weiwei föddes i Peking 1957. Sina första arton år tvingades han tillsammans med sin familj att leva i exil på den kinesiska landsbygden i utkanten av Gobiöknen, då Ai Weiweis far Ai Qing var en starkt regimkritisk politisk aktivist, poet och författare och förföljd av det kommunistiska partiet. Först 1975 kunde Ai Weiwei och hans familj återvända till sitt hem i Peking.

I slutet av 1970-talet började Ai Weiwei studera film vid Filmakademin i Peking och grundade den avantgardistiska konstnärsgruppen Xing Xing (Stars), innan han 1981 flyttade till New York, där han studerade på Parsons School of Design och på Art Students League of New York. 1988 hade han där sin första separatutställning Old Shoes, Safe Sex. Ai Weiwei umgicks med den exilkinesiska grupperingen av konstnärer, författare musiker och arkitekter men blev även del av den amerikanska intellektuella och konstnärliga scenen.

1993 återvände Ai Weiwei till Kina och har sedan dess blivit en förgrundsgestalt i den kinesiska samtidskonsten. Hans engagemang för yttrandefrihet, missförhållanden och sociala förändringar i Kina har med åren intensifierats och han har kommit att bli en av regimens mest uttalade kritiker. Kinas utveckling under förra seklet, från kejsardöme till dagens socialistiska republik under enpartisystem, driven av en ny kapitalistisk anda, har till stor del skett på bekostnad av medborgarnas personliga frihet. Gång på gång lyfter Ai Weiwei upp individens frihet och personliga ansvar som enda vägen till ett fungerande och humant samhälle.

År 2007 skapade Ai Weiwei det unika projektet Fairytale för Documenta 12 i Kassel, Tyskland. Ai Weiwei möjliggjorde för 1001 kinesiska medborgare att utan kostnad resa till Kassel och vistas där under en vecka av utställningsperioden. Olika delar av det här projektet finns att se i utställningen på Magasin 3. Så även Ai Weiwei’s verk Sunflower Seeds, 5 ton handmålade keramiska solrosfrön. Det är en version av den installation som visades på Tate Modern i London, där golvet i turbinhallen täcktes med 125 ton av dessa solrosfrön i porslin.

I sina konstverk utgår Ai Weiwei oftast från en kinesisk kontext men gör den tillgänglig även för en internationell publik. Hans verk kan ses som kommentarer till den maoistiska kulturrevolutionens förakt för det förgångna men även som ett sätt för Ai Weiwei att göra upp med konventionella uppfattningar om och värderingar av kultur och kulturarv. Han använder ofta ikoniska föremål med stort kulturellt eller symboliskt värde för kineser och hanterar dem sedan medvetet utan hänsyn till deras värde eller ursprungliga funktion. De för utställningen på Magasin 3 valda verken kretsar alla kring Kinas plats i världen, massproduktion och global varuhandel.

Ai Weiwei har utöver sitt konstnärskap även varit verksam som arkitekt (han anlitades bland annat som konstnärlig konsult av den schweiziska arkitektbyrån Herzog & de Meuron för Pekings Nationalstadion ”Fågelboet”), curator och bloggare. Ai Weiwei använde sin blogg för att visa sin kritik mot myndigheterna i Kina och belysa landets sociala problem. Hans engagemang och kritik mot myndigheternas hantering av information kring offren i jordbävningskatastrofen i Sichuan 2008 resulterade bland annat i att myndigheterna stängde ned bloggen i juni 2009.

I april 2011 arresterades Ai Weiwei och hölls på oklara grunder frihetsberövad på okänd ort under tre månader. Hans situation har sedan dess gett honom en uppmärksamhet som sträckt sig långt utanför konstsammanhang. Efter att han släpptes i juni 2011 blev han ålagd med reseförbud under ett år samt förbjöds att verka på internet och uttala sig i media. Trots konstnärens frånvaro har hans verk visats på Mary Boone Gallery, New York (januari – februari 2012); Victoria & Albert Museum, London (oktober 2011- mars 2012); Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk, (november 2011- februari 2012). Samma sommar (2011) visades verket Circle of Animals Zodiac Heads både i Pulitzer Fountain, New York och på Somerset House i London.

Ai Weiweis verk har visats i några av världens mest signifikanta konstsammanhang; Tate Modern Turbine Hall , London (2010); Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk (2011), Stiftung DKM, Duisburg (2010); Museum of Contemporary Craft , Portland (2010); Arcadia University Gallery, Glenside (2010); Mori Art Museum, Tokyo (2009); Haus der Kunst , München (2009); Three Shadows Photography Art Center, Peking (2009); Sherman Contemporary Art Foundation, Cambelltown Arts Center, Sydney (2008); Groninger Museum, Groningen (2008).

Hans verk har även ingått i: Venedigbiennalen i Italien (1999); Guangzhoutriennalen i Kina (2002); Monpellierbiennalen för kinesisk samtidskonst i Frankrike (2005); Guangzhoutriennalen (2005); Busanbiennalen i Korea (2006); Asia Pacific Triennial for contemporary art i Australien (2006), Documenta 12 i Tyskland (2007), Liverpool Biennial International 08 i Storbritannien (2008), Venedig Architecture Biennale och São Paulobiennalen i Brasilien (2010).