SAMTAL
Tessa Praun möter Gabriela Pichler
2 maj kl 18-19 på Magasin 3

Fri entré, ingen föranmälan, var i god tid.

Om man vill något mer än Äta, Sova, Dö…
I vår samhällsdebatt är ordet ”arbete” ett nyckelbegrepp och återkommer ständigt i politiska diskussioner, nyhetsmedia och samhällsprogram.

I kvällens program samtalar intendent Tessa Praun med regissör Gabriela Pichler om detta angelägna ämne. Här möts konsten och filmen för att undersöka hur arbete skildras idag över olika konstarter. Varför är det ett sådant brännhett ämne? Hur ser dagens samhällsdebatt kring arbete ut? Hur skildras arbete i konstnären Mika Rottenbergs bildvärld och i Gabriela Pichlers kritikerrosade långfilmsdebut Äta, Sova, Dö?

Gabriela Pichler lever och verkar i Göteborg och är filmregissör. Äta Sova Dö (2012) är Pichlers första långfilm. Den har sedan premiärvisningen på Filmfestivalen i Venedig sommaren 2012 där den vann publikens pris, hyllats och belönats med flera svenska och internationella priser bl.a. fyra guldbaggar: bästa film, regi, manus och kvinnliga huvudroll. Gabriela Pichler räknas som en av Sveriges mest intressanta, nya filmskapare med sitt säregna berättarsätt och sin okonventionella arbetsmetod med huvudsakligen amatörer framför kameran.

Om filmen: Äta Sova Dö handlar om den kaxiga 20-åriga pojkflickan Raša (Nermina Lukač) med rötter på Balkan men med hjärtat i nordvästra Skåne. Hon bor med sin pappa och jobbar på byns lokala grönsaksfabrik. Men fabriken varslar och Raša blir av med jobbet – och hamnar mitt i svenskt arbetslöshetsträsk.

Artist talk Mika Rottenberg

ARTIST TALK MIKA ROTTENBERG
FREDAG 8 FEBRUARI 2013

I denna podcast samtalar Mika Rottenberg med intendent Tessa Praun om processen bakom utställningen Sneeze to Squeeze och hennes konstnärskap. Mika Rottenberg berättar hur olika signifikativa verk bl.a. Tropical Breeze, Dough, Squeeze, and Cheese växte fram från idé till genomförande och presentation på Magasin 3.

Mika Rottenberg delar med sig av sina olika inspirationskällor bl.a. Karl Marx arbetsideologi, den mångfacetterade staden New York och farmen på landsbygden i Florida. Vidare pratar hon om hur fabriksproduktionerna i hennes verk gestaltar egna slutna ekonomiska strukturer som enligt henne är lika häpnadsväckande som verkligheten är absurd.

Samtalet berör spännande frågor kring hur värde skapas, rummets betydelse för kroppen, det symbiotiska förhållandet mellan exhibitionism och voyeurism, om alkemisk förvandling, den mystik som omger vissa produkter samt hur det är att delta på en hårkonvention med Long Hair Club.

Språk: engelska
Längd: 54:59 min

Ladda ned podcasten här

Infinite Earth

Infinite#2

Infinite Earth är en ideell organisation som grundades 2008 av konstnärerna Mika Rottenberg och Alona Harpaz m.fl. Dess uppdrag är att skapa lokala, kooperativt styrda föreningar för samhällen i nöd över hela världen, med särskild hänsyn till behoven hos kvinnor och barn. Det syftar till att ge kvinnor verktyg för att tjäna sitt eget levebröd genom att hjälpa dem att etablera workshops, fabriker, små företag och resurscentra. Dessa satsningar får stöd genom försäljning av konstverk: multiplar eller printar skapade av konstnärer för att stödja särskilda initiativ.

Läs mer

Intervju med Mika Rottenberg

Screenshot, The Believer
I denna intervju från The Believer Magazine (2010) pratar Mika Rottenberg om distinktionen mellan konstfilm och spelfilm och beskriver sin relation till de kvinnor som medverkar i hennes filmer.
Ladda ner PDF

Demo: Flying Ponytail Matchbox (2013)


Demo: Flying Ponytail Matchbox (2013)

Mika Rottenberg har för Magasin 3 skapat en edition med titeln Flying Ponytail Matchbox, 2013 (upplaga: 25). Den handmålade och signerade editionen finns till försäljning på Magasin 3 under våren. Denna korta film visar Mika Rottenbergs demonstration av sin edition av Flying Ponytail Matchbox, filmad av intendent Tessa Praun, under ett besök i konstnärens ateljé i New York.

ARTIST BOOK

Mika bild artist book
Artist Book
Mika Rottenberg



Förord av Ann Demeester
Texter av Linda Williams, Hsuan L. Hsu och Efrat Mishori
Intervjuer av Mika Rottenberg
Publicerad av Gregory R. Miller & Co med de Appel Arts Centre

Denna artist book publicerades i samband med Mika Rottenbergs retrospektiva utställning på de Appel Arts Centre, Amsterdam (2011). Det är den första publikation som presenterar den uppmärksammade konstnären och ger en omfattande översikt av hennes arbete. Den innehåller rikt material om alla Rottenbergs stora videoinstallationer fram till ”Squeeze” (2010). Stillbilder, diagram, ritningar och tidigare opublicerat källmaterial varvas med essäer som undersöker Rottenbergs konstnärskap från politiska, filosofiska och historiska perspektiv.

Klicka här för att se fler illustrationer av Mika Rottenbergs artist book.

david-1585
Bildtext: David Neuman, museichef Magasin 3. Fotograf: Christian Saltas

Kära besökare,

Återigen något otroligt spännande – den här säsongen fortsätter vi vår tradition och introducerar ett helt nytt konstnärskap till Norden. Inför öppningen har man i våra salar arbetat med omfattande byggnation för att skapa en miljö som ska passa specifika önskemål av den i New York boende och verksamma konstnären Mika Rottenberg. Den sortens förberedelse är för oss alltid höjdpunkten i arbetet kring en utställning. Månader av planering, flera resor till New York av curatorn Tessa Praun, Mikas besök hos oss, hundratals e-mails, nya verk, inlån från andra museer, stor hjälp av Mikas gallerier, ritningar, snickeriarbete, leta efter lämpliga projektorer, dussintals assistenter… listan på moment i en utställningsproduktion är hur lång som helst.

Mika Rottenberg tillhör en ny generation av konstnärer som på ett högst personligt, rentav finurligt vis rör sig både i uttryck och innehåll över en mängd ämnesområden. Det allra mesta bottnar i ett närmande kring företeelser som har att göra med hur kroppslig arbetsinsats kan transformeras till fysiska objekt. Det är även helt möjligt att ta sig an Mika Rottenbergs bildvärld från ett rent ”klassiskt” perspektiv, att dyka in i det surrealistiska och låta sig tas med på ytterst märkliga och fantasieggande resor.

Många har varit engagerade – det är dock några som jag vill rikta ett extra tack till: Mika, som genom sin underbara närvaro varit en sann inspiration; våra vänner på Andrea Rosen Gallery, i synnerhet Andrea Rosen, Andrea Cashman och Teneille Haggard; Nicole Klagsbrun Gallery och Natalie Campbell; samt Julia Stoschek Foundation i Düsseldorf för generösa lån.
Nu är det bara att kliva in i Mikas värld, varmt välkomna!

David Neuman, museichef


En film från konstnären ateljé 2012/13 och under installationen av utställningen gjord av curator Tessa Praun.

Installationsvy
Program: How Women Work.

MR - Barbara from Mary's Cherries HIGHRES PRINT
Program: How Women Work. En serie föreläsningar och seminarier som diskuterar frågeställningar kring arbete och värde i konst och kritik från Mika Rottenbergs utställning på Nottingham Contemporary 2012.

Verket Cheese

Sutherland-Sister-A3
Verket Cheese (2008) är löst baserad på en sann historia om de sju systrarna Sutherland som var bosatta i New York på slutet av 1800-talet och producerade och sålde deras egen hårprodukt, The Lucky Number 7 – Seven Sutherland Sisters’ Hair Grower. Läs mer om systrarna Sutherland i artikeln från The American Weekly, 16 November, 1947.


Mika Rottenbergs verk Sneeze (2012) inspirerades av en av de första filmerna som någonsin har gjorts: Thomas Edisons studie i rörelser Kinetoscopic Record of a Sneeze (1894).

En titt bakom kulisserna på Mika Rottenbergs performativa fotografier för tidningen W Magazines konst nummer 2008.

Mika Rottenberg pratar om processen bakom Cheese (2008) och andra verk i hennes ateljé i Harlem.

rottenberg-1704Mika Rottenberg på Magasin 3, Foto: Christian Saltas

Mika Rottenberg är född 1976 i Buenos Aires, Argentina. Hon är uppvuxen och utbildad i Israel. För tio år sedan flyttade hon till New York, USA, där hon nu bor och arbetar. Hennes verk visades senast på Nottingham Contemporary och FRAC Languedoc-Roussillon, Montpellier (2012), M-Museum Leuven, Belgien (2011), De Appel, Amsterdam (2011), och San Francisco Museum of Modern Art (2010). Mika Rottenberg var representerad på Whitneybiennalen, New York (2008), och har även ställts ut på Guggenheim Bilbao, Spanien (2008), och Tate Modern, London (2007). Under 2005 ställdes verk av henne ut på MoMA PS 1, New York, och som del av utställningen Uncertain States of America (2006), som visades på Astrup Fearnley Museet, Oslo; Serpentine Gallery, London, och Bard College Center of Curatorial Studies, Annandale-on-Hudson, New York, samt andra institutioner i Europa och Asien.

Hennes verk finns representerade i museisamlingar såsom Astrup Fearnley Museet, Oslo (NO); Fonds régional d’art contemporain (FRAC), Languedoc-Roussillon (FR); The Solomon R. Guggenheim Foundation (USA); La Maison Rouge, Paris (FR); Museum of Modern Art, New York (USA); Julia Stoschek Foundation, Düsseldorf (DE), och San Francisco Museum of Modern Art (USA).

Sneeze to Squeeze
Introduktion

Ben trampar, händer knådar, muskler spänns, svetten droppar, tårar rinner; det bankas, stönas, pyser och dunstar. Det arbetas frenetiskt och till synes utan paus i Mika Rottenbergs filmverk. I surrealistiska scenarier arbetar kvinnor med att skapa banala föremål i utdragna processer som liknar fabriksmontering på löpande band. Rollen som arbetare ger hon ofta till kvinnor som livnär sig på att de har utmärkande kroppsutseenden, såsom extrem fetma, muskulatur, längd eller ovanligt långa naglar eller hår. Det är kvinnor som är trygga i sitt annorlundaskap med en utpräglad självmedvetenhet vad gäller utseendet. Mika Rottenberg kallar dem för talanger och arbetar med kvinnorna utifrån deras specifika dimensioner som storlek och former. I klaustrofobiska inramningar producerar karaktärerna maraschinokörsbär, deg, smink och våtservetter på de mest häpnadsväckande sätt.

I verket Squeeze (2010) är det någon sorts magisk kraft som sätter processen i rörelse. Den fabriksliknande trånga strukturen producerar rosa smink och verkar ha direktkontakt med ett salladsfält någonstans på den amerikanska kontinenten och en kautschukplantage i Indien. Olika individer och grupper av kvinnliga arbetare utför specifika handlingar. Deras kläder och attiraljer har lånat sin estetik från snabbmatskedjornas servitriser och skönhetssalongernas terapeuter. Som del i maskineriet sticker rumpor, händer, tungor och läppar ut ur väggarna; de fuktas och görs omsorgsfullt mjuka. Kvinnorna är beroende av varandra och del av ett ständigt pågående kretslopp där isbergssallad, kautschuk och smink blandas till en märklig massa och slutligen formas till en kub utan synbart värde. I Mika Rottenbergs värld är kvinnorna varken särskilt engagerade eller direkt uttråkade utan stretar på och upprepar sina uppgifter i ett konstant flöde. Det är ett visuellt och konceptuellt fyrverkeri som tar oss genom besynnerliga processer vars logik känns lika svårfångad som absurt självklar.

Verken har ett framträdande ljud som förstärker upplevelsen: ansträngda kroppar i rörelse, naglar som trummas, maskiner som surrar, mjölk som strilar; man kan nästan känna vinden, lukten, fukten, hur kroppar sväller, hur kroppar pressas. Mika Rottenbergs arbetsprocess börjar ofta med att hon attraheras av just ett ljud eller en lukt, ett material, en textur. Kring sådana förnimmelser utvecklas sedan karaktärer, scenarier och produktionsprocesser i en sorts storyboardliknande teckningar, som på Magasin 3 kan ses i affischformat i caféet. Berättelserna tar vidare form i samarbete med rollbesättning, tekniker och hantverkare när de alla arbetar med att skapa strukturerna som filmerna spelas in i. I dessa minifabriker blir maskiner och människor tydligt sammanlänkade då arkitektur och apparater anpassas efter varje individs kroppsform och förmåga. Det är elaborerade filmkulisser som är ömsom konkreta och fantasifulla, och tillsammans med produktionsförloppen blir de metaforer för konsumtionssamhällets globala system.

Mika Rottenberg ser sina verk som skulpturer där den rörliga bilden är en av flera delar. Hon låter detaljer från filmerna, som nedsänkt tak, trånga utrymmen, kartonger och väggar klädda i den numera för henne typiska gipsstrukturen, sträcka sig in i utställningsrummet och skapar därigenom verkspecifika inramningar. För utställningen på Magasin 3 har Mika Rottenberg för första gången arbetat renodlat objektbaserat. De sex skulpturerna på nedervåningen ter sig som om man ryckt loss väggstycken från hennes filmkulisser. Där är väggarna klädda i gipsputs pålagd på varierande sätt som ger olika grova ytor. Skulpturerna är avgjutningar i plast av den sortens ytor i ljust rosa, gult, grått och turkost, och står i utställningen lutade mot väggen. Mika Rottenberg tänker oftare på hur något känns fysiskt än hur det ter sig visuellt. Med skulpturerna aktiverar hon andra sinnen än enbart seendet och för oss närmre en taktil upplevelse. På övervåningen har hon adderat en sorts platsspecifik scenografi bestående av en väggstruktur och en snurrande takfläkt som kan ses genom en öppning i en vägg. Den är inte ett verk i sig utan blir del av berättelsen och förstärker ytterligare atmosfären från filmerna. Hon vill tydligt inkludera oss i sina verk, få oss att vara medvetna om vår egen kropp i relation till omgivningen när vi bokstavligen kliver in i hennes värld.

Istället för att fokusera på produkten är det arbetsprocessen som är Mika Rottenbergs främsta intresse och hur våra kroppars arbetsinsats kan förvandlas till fysiska objekt. Hon ställer vår uppfattning om föremål och dess kommersiella gångbarhet på ända och låter kvinnorna producera banala och till synes onödiga produkter. I Squeeze upphöjer hon dessutom slutprodukten, avfallskuben, till ett konstverk till salu. Ägarandelen för kuben är uppdelad i sju lika delar som medföljer förvärvet av filminstallationen. Kuben är idag i säkert förvar på Caymanöarna som ett objekt som ska magasineras i evighet. Den är utom räckhåll till och med för dess ägare. Genom att sälja andelar i ett oåtkomligt, oattraktivt och troligtvis förgängligt föremål leker hon med etablerade föreställningar om vad ett konstföremål kan eller bör vara.

Mika Rottenberg har den sällsynta förmågan att kommentera rådande sociala tillstånd på ett visuellt förförande och fantasieggande rumsligt vis. Vardagens estetik får ny betydelse när produktions- och konsumtionskedjan som omger oss blir både välbekant och intuitivt oroväckande, samtidigt som dagens skeva kroppskultur får sig en rejäl känga. Verken kan generellt ses utifrån ett feministiskt perspektiv, ett vidare sådant som även innefattar sådana aspekter som dagens kroppsfixering och ett poetiskt förhållningssätt till Marx arbetsideologi. Med en helt egen, lättsam, absurd berättarteknik gör Mika Rottenberg konst som är både allvarsam, tankeväckande och befriande rolig.

Tessa Praun, intendent

Här kan du se intervjufilmer med tre av de kvinnor som Mika Rottenberg engagerat i sina verk; Heather Foster från Tropical Breeze, Raqui från Dough (2005–2006) och Squeeze (2010), Long Haired Diva Leona från Cheeze (2008). Intervjuerna gjordes via Skype av Curator Abi Spinks, Nottingham Contemporary. Copyright 2012 Nottingham Contemporary. Filmerna finns att se i entrén samt i vårt digitala läsrum på vår hemsida. Copyright Nottingham Contemporary

Tropical B cropped
Skiss, Tropical Breeze (2004) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

dough_cropped (kopia)
Skiss, Dough (2005-2006) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

Cheese cropped
Skiss, Cheese (2008) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

Squeeze_cropped
Skiss, Squeeze (2010) Courtesy of the Artist, Nicole Klagsbrun, New York and Andrea Rosen Gallery, New York.

Artist talk & boksignering på Magasin 3 med Mika Rottenberg
Fredag 8 februari kl 16 – 17

Intendent Tessa Praun samtalar med Mika Rottenberg om hennes konstnärskap och om utställningen Sneeze to Squeeze. Efter samtalet signerar Mika Rottenberg sin nya katalog. Katalogen finns att köpa i entrén. På engelska.