Fabrice Gygi

INNEHÅLL:
The Aesthetics of Control essä av Irene Hofmann, curator Orange County Museum of Art.
The Request for Proper Local Authorization Will Prevail (for an asthetics of camouflage) essä av Jean-Charles Massera, Le Magasin, Grenoble.
Project for a Nudist Colony: Some Literary, Philosophical, and Political Fragments essä av John Miller.
Magasin 3 supplement prolog av Richard Julin, curator Magasin 3 Stockholm Konsthall samt illustrationer och svensk katalogtext av Irene Hofmann.
Monograf publicerad i samband med utställningen på Orange County Museum of Art, Newport Beach, Kalifornien, okt 2005 – mars 2006. ISBN 3-905701-26-x. 159 sidor, färg, illustrerad. Katalogen finns i engelsk, tysk och fransk upplaga. Publicerad av JRP|Ringier, Zürich, 2005.
Pris: 350 SEK (ca. 35 EUR)

Kontrollens estetik
av Irene Hofmann

”Konst är för mig ett slags motstånd. Det hjälper mig att överleva i ett samhälle trots att jag inte alls kommer överens med det.”
-Fabrice Gygi (1999)

Fabrice Gygis arbeten är utformade som platsspecifika installationer, stora skulpturer och funktionella publika anordningar, som refererar till maktens sällan uppmärksammade arkitekturer i stadsmiljöer. I Gygis arbeten skalas den civila eller militära användbarheten av från föremål så som åskådarbänkar, kravallstaket, podier, högtalare och tält, och laddas med en tvetydig politisk karaktär. Många av hans verk får en dubbel kvalitet och bär lika stora likheter med en tillfällig anordning för ett politiskt möte eller torgmöte, som med en plats för en militärtribunal eller ett flyktingläger. De igenkännbara formerna och materialen får dessa verk att framstå lika välbekanta som främmande. Deras uppenbara avsaknad av servicefunktion antyder nya tolkningar av deras former och en undersökning av de sociala, samhälleliga och politiska maktsystemen som de refererar till. Det formella arvet från 1960-talets minimalism är starkt i Gygis verk, och tydligt i verkens storlek och form, de industriella materialen och verkens relation till betraktarens kropp. I Gygis händer får dock minimalismens inneboende reserverade hållning och slutenhet ge efter för objekt som är genomsyrade med ett starkt socialt och politiskt innehåll. även om den inbyggda kritiken i Gygis verk ibland kan vara subtil är formerna för hans arbeten allt annat än det. Precis som med vissa strategier som används av samtidskonstnärer som Iñigo Manglano-Ovalle eller Adrian Piper förstärks intrycket av Gygis sociala, rasmässiga eller politiska innehåll av skulpturernas inbjudande och till synes motsägelsefullt sparsamma, polerade och minimala former.

För att förstå ursprunget både till Gygis visuella former och material, och till hans konceptuella vokabulär är det en fördel att känna till hur hans schweiziska bakgrund har präglat hans arbete. Gygi är född i Genève och växte sålunda upp i en kultur som genomsyras av militärens närvaro, i vilken både det offentliga livet och privatlivet kännetecknas av konsensus, disciplin, beskydd och ordning, vilket också utgör grunden för landets sociala och politiska ideologier. Med en utrikespolitisk doktrin om väpnad neutralitet vidmakthåller Schweiz diplomatiska relationer med så gott som samtliga länder och har historiskt tjänat som fredsmäklare och värd för stora internationella fördrag och toppmöten. Schweiz är varken medlem i NATO eller EU och har bara helt nyligen blivit medlem i FN. Landet har bibehållit en hård utrikes- och inrikespolitisk linje med avsikt att garantera landets ekonomi, säkerhet och beskydd av landets gränser och medborgare.

Det är inom denna kontext Gygi har levt sitt liv, till en början upprorisk mot regler och synsätt påbjudna av familj, skola och regering. Senare kom han att presentera sin kritik i form av konstverk som underminerar maktstrukturer och myndighetssymboler i alla former världen över. Gygi approprierar skickligt materialen och instrumenten för urbana strukturer för att framföra en mångbottnad kritik av de auktoritära systemen i vår kultur, vilka skapas med allmänhetens intresse och säkerhet som förevändning – oavsett om det är en skulptur som anknyter till Genèves överdrivna mobilisering av personal och utrustning för upplopp och kontroll av folksamlingar inför ett internationellt toppmöte, en mobil anordning för att tvätta händerna skapad som reaktion på New Yorks borgmästare Rudolph Giulianis ”artighetskampanj” mot gatuförsäljare, eller ett hotfullt vakttorn mitt i en utställning i São Paulo som ett sätt att knyta an till den allmänna besattheten av säkerhet.

Utdrag ur katalogtexten av Irene Hofmann, 2005.

SLUTSÅLD