LG Lundberg – Stängsel

INNEHÅLL:

Utan titel, introduktion av David Neuman, chef Magasin 3 Stockholm Konsthall
Varför i helvete?, essä av Elisabeth Millqvist, assisterande intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall
Tomheten förlöst, essä av Olle Granath, konstkritiker och författare


Utställningskatalog nummer 29
Antal sidor:
55, färg, illustrerad
Bandtyp:
kartonnage
Formgivare: Mattias Givell

Språk: svenska och engelska
År: 2004
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall
ISBN: 91-974236-4-5

Kan köpas i vår museientré för 300 kr


UTDRAG:

Varför i helvete? av Elisabeth Millqvist

LG Lundberg skrev i en katalog 1981 om bakgrunden till sina stängselmålningar:

”I mars 1972 fick jag i uppdrag att illustrera fyra dikter av Werner Aspenström. Jag sökte då en bild med samma innehåll och laddning som skärmarna. Men bilden skulle vara allmännare – mer abstrakt. Och då blev det ett stängsel. På våren 1973 började jag att mer ingående sysselsätta mig med stängslet och dess form. Och med det höll jag på i sex år.”

Under det som ibland kallats stängselperioden i LG Lundbergs konstnärskap, är motivet stängsel, ett stängselnät av dragen tråd formad som ruter (i en kortlek). Tekniken varierar mellan akryl, kol, olja och kombinationer av dem på duk. I flera målningar har Lundberg börjat med att måla formen, tomrummet mellan tråden, svart och sparat en vit kontur kring den. I andra målningar har han målat en svart bakgrund, täckt duken med två lager färg, målat stängslet och sedan lagt kol ovanpå. Han påbörjade nätmönstret i det högra övre hörnet och fortsatte måla diagonala rader av rutor tills han täckt hela duken och den sista rutan hamnat i det nedre vänstra hörnet. Det är alltid ett vitt nät mot svart bakgrund. En smutsad vit färg användes för att få ett mjukt intryck och för att minska den optiska effekten som annars kan uppstå. Målningarna finns i många format eftersom Lundberg ibland använde spillbitar – allt från små dukar, 27 x 22 cm, till en duk som är 10 meter lång.

I sitt fortsatta arbete med stängslet varierade Lundberg representationen och zoomade in på detaljer i teckningar och collage. Han arbetade fram en diamantform som till höger definierades av två av stängselnätets trådar (en spets) och till vänster formades av platsen tomrummet fyller i en stängselruta (en konkav urgröpning) och gjorde den som en skulptur. Det första större objektet var av solid mahogny. Till det gjordes en resväska. Ett senare objekt var en planteringslåda fylld med jord. I den sådde LG Lundberg gräs i den karaktäristiska formen. Han utvecklade det verket till en multipel – en kartong innehållande allt man behöver för att så sitt eget gräs. Formen finns också i segelduk och mässing (den senare tänkt att kunna utföras i guld och silver). Stängselnätet finns som förlaga till lakansmönster och plastpåsar. Det första stängsel-verket, illustrationen till fyra dikter av Werner Aspenström var en blyertsteckning. LG Lundberg bestämde sig sedan för att måla motivet. Han hade inte tänkt sig att fortsätta i målning efter målning. Hans svar på vad som fick honom att arbeta med stängslet är tydligt. Men alla frågor kvarstår. Eller som Lars Norén uttryckte det i en katalogtext 1973 om de skärmmålningar som LG Lundberg då presenterade: ”Varför i helvete ställer han då ut de här tingen, och i så många versioner, när ateljén vimlar av rikare, skönare, kanske också meningsfullare tavlor?” (…)