Moderna Museet c/o Magasin 3

Utställningsfolder nummer 2
Text: David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall, och Richard Julin, intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall
Antal sidor: 14

Språk: svensk och engelsk upplaga
År: 2002
Översättning: Sina Najafi, Astrid Trotzig
Formgivare: Givelldesign

Det är ett privilegium och en utmaning att välja verk ur Moderna Museets samling. Materialet är både omfattande och mycket rikt. När vi började att titta på samlingen inför denna utställning kom känslor att flöda och minnesbilder dök upp, det förberedande arbetet var dessutom otroligt roligt. Det var som att återse vänner och bekanta. Minnen av utställningar och ögonblick som lämnat signifikanta spår kom åter.

När vi analyserade samlingen lite noggrannare fann vi naturligtvis många konstverk vi inte kände till, andra vi glömt bort. Det finns många överraskningar i Moderna Museets permanenta samlingar. Inför uppgiften att sätta samman en utställning av detta omfångsrika material insåg vi naturligtvis att man måste välja ett fåtal av många lockande linjer i urvalet.

Vi har valt två grundläggande utgångspunkter samt en associativ hållning till konsten som vi anser vara nödvändig i utställningsskapandet. Det vi presenterar är en skulpturutställning med tyngdpunkt på abstrakta verk. Ser man på utställningen kronologiskt är de första verken Francis Picabias Prenez garde à la peinture (1916), Nell Waldens Komposition (1917) och Passion (1918) samt Man Rays Lampshade (1920) och Viking Eggelings teckning Diagonalsymfonien (1920) som är en skiss till hans film med samma namn.

Verken pekar på ett abstrakt språk som vi sedan följer genom olika epoker i samlingen. Nell Waldens abstrakta verk med relation till naturen och Francis Picabias abstraktion av maskinen berör teman som båda löper parallellt genom utställningen.

I utställningen finns en vilja att visa konstverk som kanske inte hör till de mest bekanta i Moderna Museets samling. Mycket har aldrig visats i Sverige eller har inte visats på väldigt många år. Konstnärernas nationalitet har inte varit av betydelse i urvalet, dock visar det sig att resultatet ger en blandning av ungefär lika många svenska som utländska verk.

Konstverken är inte installerade kronologiskt, snarare är verkens placering resultatet av associationer som uppstår verken emellan. Vår förhoppning är att man som besökare skall kunna ta till sig utställningen som en helhet, där handlingen i dessa salar skapar nya upplevelser för betraktaren.