“Plingeling”

INNEHÅLL:
Oberoende av tid e-mail konversation mellan Birgitta Flensburg, direktör Norrköpings Konstmuseum (2003) och David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall.
Om verken – citat av konstnärerna och utdrag ur texter om konstverken.
Folder nr 4.
3 sidor, svart/vit, inte illustrerad. Texter på svenska/engelska.
Publiced 2003 av Magasin 3 Stockholm Konsthall.

PLING-LJUD
av Olle Bonniér, 1949

Punkterna är ogripbara som irrande flugor.
Toner blir inte till på punkt.
Försiktigt trevande i osäkra
mellanrum: FEL!
Det felaktiga irrandet orsakar
Partikelkrockar och ljuden
PLINGELING uppstår.

Kan partituret på håll uppfattas
som en “omålad monokrom”?
Närmare som ett sprött Kaos och
härvid av misstag ljudalstrande.
I reducerad bemärkelse.

Vad är rätt och fel?
“Rätt” söks inprogrammerat. T.ex.
plan- och rymdgeometriska lagar. “Fel” knuffar dessa ur
läge. Krockarna sabbar.

PLINGELING
Den vita, rena bildytan föreställer för mig det obegränsade, självlysande universum. De punkter som uppstår där kan förstås som konstellationer enligt planetariska eller geometriska regler, men detta har dock inte varit min tanke. Jag ser varje prick som en isolerad företeelse, som inte bildar något begreppsmässigt samband med de andra prickarna. Vidare föreställer jag mig att prickarna har sina kretslopp i irrationella banor och därvid råkar krocka med varandra. Då uppstår ljuden “plingeling”. Jag har tänkt mig de isolerade punkterna på ett musikaliskt vis: såsom enstaka toner med oändligt långa tidsintervaller.

Dessutom representerar ju en prick den minsta eller största av alla former.

Plingeling är baserad på en tankegång. Idén är att det nya i konsten inte har med den yttre formen att göra. Detta medför två konsekvenser. Den första är att den vanligast använda formen kan ges en ny innebörd. Och ändå till det yttre vara en och samma “utslitna” form. Den andra är att den “måleriska kvalitén” icke blir avgörande. I Plingeling har jag gått så långt jag kan tänka mig i upphävandet av “målerisk kvalitet”. Vem som helst kan framställa dessa vita ytor och prickar. Det handlar följaktligen inte om någon yttre form utan om en vision.

Pling gjordes efter Plingeling. Den är ett slut eller en början. En inledande händelse i det absoluta tomrummet eller en avslutande punkt, en sammanstrålning av alla tänkbara punkter. Eliminerandet av oväsentligheter gör att Plings egenskap av att vara en materiell bild saknar betydelse. Den förvandlas till ett meditativt incitament.

Olle Bonniér, 1949
(Utdrag ur utställningsfoldern om verken, 2003.)