“Spiritus”

Förord av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall och Mats Widbom, utställningschef, Riksutställningar.

Spiritus Richard Julin curator Magasin 3 och Magnus af Petersens, curator Riksutställningar (2002).

Fenomenet i ett rött klart sken: Fru Henderson och hennes ectoplasmiska manifestation av Frank Hawken, Marylebone Spiritualist Association (2002).

Eterisk kropp: sökandet efter ektoplasma av Marina Warner, kritiker och novellist (2002).


Utställningskatalog nr 27.
 ISBN 91-974236-1-0. 8 sidor, färg, illustrerad. Texter på svenska/engelska. Publicerad 2003 av Magasin 3 Stockholm Konsthall och Riksutställningar.
Pris: 240 SEK (ca. 25 EUR)

Eterisk kropp – sökandet efter ektoplasma
av Marina Warner

“Din tro kommer att bidra till att skapa fakta.”
William James

Under posten “Duncan, Helen, fru” i katalogen på arkivet för Society for Psychical Research, som numera är inhyst i universitetsbiblioteket i Cambridge, dyker denna text upp:

“Exemplar av ektoplasma. Material som påståtts ha infångats från fru Helen Duncan, materialiserande medium”.

Jag bad att få se “exemplaret av ektoplasma”. Bibliotekarien gav mig en konstig blick. Han sa: “Är du säker? Det är väldigt otäckt.” Jag svarade: “Föredrar du att jag tittar på det någon annanstans?” Jag tänkte att det kanske fanns en skammens disk dit jag skulle hänvisas för att inte störa andra låntagare. Han sa: “Nej, men var diskret.”

Det fanns inget kroppsligt över “exemplaret av ektoplasma” när det anlände, i den strikta bemärkelsen av mänsklig eller djurisk vävnad. Inuti låg en hopvikt hög av vitt fodertyg (inuti), ett billigt handgjort material som gulnat i färgen. Knappt fyra meter hade klippts av från rullen, med stadkanten ofållad och utan sömmar. Det hade tvättats och strukits men vecken efter skrynklorna syntes fortfarande: mönstren efter vecken avslöjade att tygstycket hade varit hårt lindat. Där fanns blodfläckar som inte försvunnit i tvätten.

Detta skrymmande tyg var det andliga stoff som Helen Duncan hade drivit ut ur sin kropp som ektoplasma. Det hade “infångats” – den metafor som vanligen används av andevärldens utforskare – från fru Duncan under en seans 1939.

Helen Duncan var ett skotskt medium, som föddes 1898 och dog 1956. Hennes levnadsår visar hur sökandet efter ektoplasma – stoffet från den andra sidan, den eteriska kroppens substans – fortsatte långt in på 1900-talet. Dess existens ger fortfarande upphov till detaljerade diskussioner på nätet, med porträtt av och historier om dess heroiska protagonister. Fru Duncan hyllades under sin livstid för de molnformade ljusskenen, det böljande andestoff som utströmmade från henne medan hon satt i andekabinettet, stönande och skälvande medan transen fick grepp om henne. Ett mediums kropp blev en porös förmedlare medan fenomenet utsöndrades från mun, näsa, bröst och till och med vagina: hon fungerade som en överföringsenhet – en motsvarighet till den trådlösa mottagaren – och uppfångade kosmiska strålar vars vibrationer skapade fantomer och andenärvaro.

Materialisering var det ord som användes i de psykiska forskarnas kretsar för att beskriva ett fenomen som först blev vanligt under seanser på 1870-talet: frammanandet av andenärvaro i form av föremål och kroppar eller av spår av föremål och kroppar – beröring av bisittarnas kinder eller händer, handklappningar, smekningar eller vindpustar, som om något passerade genom rummet, ibland fingeravtryck eller andra märken, ljudet av klockringning eller eterisk musik, förflyttningar av blommor och andra gåvor från andarna och framför allt ektoplasmiska manifestationer. Dessa antog två dominerande former: lysande, beslöjade, fantomlika varelser, eller gengångare, så som Helen Duncans favorit, en “andekontroll” som kallades “Peggy”. Peggy var en manifestation av ett avlidet barn, som hade känts igen av sin mamma under en av fru Duncans seanser och som därefter regelbundet fortsatte att uppträda med intagande konster – hon sjöng och dansade som en av dåtidens barnfilmstjärnor. Men från början var det vetenskapligt inriktade forskare, som inte trodde på andar som de dödas spöken och som inte benämnde sig själva som spiritister, som gav sig i kast med ektoplasma. De sökte kunskap om universums struktur och begreppet ektoplasma växte fram bland viktorianska fysiker och den kognitiva vetenskapen, inte genom tron. Ektoplasmiska fenomen är andens generiska material, inte döda själars unika spöken. (…)

(Utdrag ur katalogtexten “Ethereal Body: The Quest for Ectoplasm” by Marina Warner. Her most recent book is “Fantastic Metamorphoses, Other Worlds” (Oxford University Press) and she is currently working on a study of the invisible, “Spirit Visions” (2003).