Paul Chan

Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 och Daniel Birnbaum, direktör Portikus
The 7 Lights av Daniel Birnbaum, associerad curator och direktör Portikus
En kritisk feberdröm av Elisabeth Millqvist, assisterande intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall

Utställningskatalog nr 35 64 sidor, färg, rikt illustrerad.
Texter på svenska/tyska/engelska. Publicerad 2006 av Magasin 3 Stockholm Konsthall och Portikus Frankfurt am Main.
Pris:
 180 SEK (ca 18 EUR)

 

En kritisk feberdröm av Elisabeth Millqvist

”Jag föredrar att vara för mig själv”, var Paul Chans första kommentar när vi träffades i Stockholm i april. Det är något han delar med Henry Darger och Charles Fourier, de två personerna vars verk han baserat sitt verk på – ”Happiness (Finally) After 35,000 Years of Civilization (after Henry Darger and Charles Fourier)”. En animerad video med ett myller av detaljer och enorm färgrikedom som projiceras på en avlång ramad duk som hänger fritt i rummet.

HENRY DARGER (1892 – 1973) var en isolerad enstöring som ägnade enorm möda åt ett bild- och textverk av ofattbar omfattning. Hans teckningar upptäcktes vid hans död, de var troligen inte avsedda för någon utomstående. Bundna omfattar de 12 volymer, sammanlagt 15 000 sidor. Han skrev också en 5000-sidig berättelse om sitt eget liv som framförallt handlar om en annalkande tornado samt en väderdagbok som han förde under 10-års tid. Berättelsen på 15 000 sidor som Darger både skrev och illustrerade har den långa titeln The Story of the Vivian Girls, in What is Known as the Realms of the Unreal, of the Glandeco-Angelinnian War Storm, as caused by the Child Slave Rebellion. Superhjältarna Vivianflickorna kämpar på barnens sida mot barnslaveri. Ett våldsamt krig utkämpas. Likt den spanska konstnären Goyas redogörelse av krigets fasor, redogör Darger detaljerat för övergrepp, hur barn blir upphängda, strypta och ibland sprättas upp. Förutom fienden, glandelianerna, är det alltid flickor vi ser. De är alltid barn, ibland utan kläder och i de fallen avbildade med penisar. Vädret är uppseväckande i Dargers teckningar, orkaner och jordbävningar drabbar karaktärerna. Teckningarna är avlånga och ger en filmisk känsla. Figurerna är ritade efter förlagor från foton, reklam och veckotidningar och sedan återanvända upprepade gånger. Även delar av texten är hämtad från existerande litterära källor. Dargers arbetssätt har paralleller hos en mängd konstnärer idag som arbetar med sampling, detaljerade bildvärldar och narrativa inslag.

CHARLES FOURIER (1772 – 1837) hade en teori om hur de sociala och ekonomiska förhållandena kunde struktureras för att åstadkomma en bättre värld. Fourier såg sig som upptäckaren av en lag om hur vi ska leva tillsammans, en iakttagelse han jämställde med Newtons upptäckt av gravitationslagarna. Han kritiserade samhället där fattigdom existerade, där familjebildning är norm, produktionsenheterna småskaliga och filosofernas teorier om människan för reduktionistiska. Fourier ville uppmuntra känslorna, passionerna och instinkternas rätt till utveckling. Ingen lust är fel och förtryckt lust kommer att kräva utlopp på något annat sätt. Hans idealsamhälle som han benämnde falangstär planerades för upp till 2000 personer. Han skildrar ett kollektiv där arbetet blir lustbetonat genom arbetsfördelning utifrån respektive individs förutsättningar och intressen. Den ekonomiska strukturen liknar ett aktiebolag. Falangstären skulle vara ett icke fördömande samhälle. Utvidgning av kvinnans rättigheter ansågs som en nödvändighet för sociala framsteg och samtliga medlemmar skulle garanteras ett socialt såväl som erotiskt minimum för ett drägligt liv (det senare skulle inte begränsas av monogami). I skriften Théorie des quatre mouvements et des destinées générales, 1808 (Teori om de fyra rörelserna) gör Fourier en indelning av historien, samtiden och framtiden i fyra faser, indelade i samhällsperioder som i sin tur indelats. Av historiens åtta epoker räknade Fourier ut att hans samtid befann sig i nummer fem, civilisationen. Ifrån civilisationen skulle vi kunna ta språnget till stadium åtta – Harmoni. Strukturen i falangstären var metoden och även målet för att uppnå Harmoni.

Fourier framstår som en visionär som tänker bortom etablerad praktik men som undergräver det han har skrivit genom utvikningar och ständig strävan efter att klassificera och namnge. Han vill omfatta allt från personlighetstyper till sexuella böjelser och presenterar specifika kalkyler med oklara premisser. Han beskriver hur barnen uppfostrar sig själva och stjärnorna kopulerar i en evig kärleksakt. Han menar att krig är omodernt och aggression bör få utlopp i matlagningstävlingar. Han har omhuldats av olika skolor som bland annat velat se honom som en föregångare till Marx, Freud och surrealisterna. I en av de mest omfattande publikationerna om Fouriers verk ställer författaren Jonathan Beecher frågan om Fourier verkligen ville bli läst. Beecher menar att Fourier gör det så svårt för läsaren, typografiskt och innehållsligt, som om han ville att hans text skulle vara ogenomtränglig.

PAUL CHAN skildrar i sin video en idyllisk värld med absurda inslag. Bland grönska och flugor, obesvärade av varandras närvaro, uträttar personerna sina behov, äter blommor och tillfredställer sig själva. När vi introduceras till hans verk Happiness är himlen klarblå och grönskan breder ut sig framför den öppna horisonten. Prästkragar och orkidéer växer upp framför våra ögon, vi hör fniss, skratt och fågelkvitter och enbart kvinnor i flickaktiga klänningar syns till. Efter att ha bekantat oss med den grönskande idyllen får vi se en uppsluppen fest. Borden är uppdukade, ny mat bärs ständigt in och någon svingar sig i lampkronan till rytmen av Big Pimpin’. Det är en låt av den amerikanske hip-hop stjärnan Jay-Z. Under orgien som följer på festen förekommer en ringlek där poserna är hämtade från Matisse målning Dansen (1909) medan musiken är Bachs Minuet G. När mörkret lagt sig invaderar militärer, akademiker med amerikansk fyrkantig hattbeklädnad och kostymklädda män kvinnornas tillvaro och sätter hus i brand. Bland de tillfångatagna kvinnorna finns figurer som är tecknade varianter av konstnären Hans Bellmers dockor. En figur har två par ben som sticker ut från det gemensamma magpartiet. De svårbegripliga, stympade kropparna smälter in i persongalleriet med sin blandning av manligt och kvinnligt, oskyldigt och pornografiskt. Ur ett brinnande hus springer en naken flicka med vietnamesiska Phan Thi Kim Phuc som förlaga. Flickan som sprang undan napalmbomningarna och som blivit en antikrigssymbol. På längre avstånd ses alla hus i dalen brinna. Ett kluster av byggnader tornar upp sig, det är ett Babels torn, en bild av mänsklig synd med arkitekturen hämtad från den nederländska målaren Pieter Brueghels målning med samma namn. Andra byggnader som förekommer skulle kunna vara hämtade ur en amerikansk katalog med prefabricerade hus. Efter den fruktansvärda sammandrabbningen mellan kvinnorna och de invaderande männen infinner sig stillhet. I sista sekvensen av verket ser vi ett ensamt träd i full blom. Flickor utan kläder springer förbi, himlen färgas orange-lila av solnedgången – ett nytt paradisiskt tillstånd har inträtt.

I intervjuer citerar Chan ofta andra som ingång till en diskussion, som svar på frågor eller som reflektion. På liknande sätt citerar han genom att använda förlagor till sina animationer. Han gör inte skillnad på år 1563, 1972 och 2004, på fantasi eller verklighet. Oberoende av sin kontext smälter elementen samman. Till ett soundtrack av referenser låter Chan dessa originella tänkare, med egendomliga och euforiska idéer illustrera och komplettera varandra. Det repitativa och maniska komprimeras till ett 17 minuter och 20 sekunder långt förlopp. Kombinationen med Fourier innebär helt nya tolkningsmöjligheter för Dargers illustrerade epos: de samplade bildcollagen blir en science fictionhistoria. En kombinerad utopi och dystopi som utspelas på en annan planet. Darger tagen på allvar är gränslös och hans förbryllande tvåkönade flickor kan lika gärna vara en perspektivskapande tankemodell. I Chans version går Dargers figurers otydliga könstillhörighet att applicera på läsning av kön som en kulturell konstruktion. Flickorna har vuxit upp och uppdaterats till etnisk mångfald och illustrerar Fouriers tanke om att för jämvikt krävs olikhet. Stödd på Fouriers kalkyl skapar Chan inte Harmoni utan Happiness – ett ord som klingar än mer lustbetonat.

Engels har sagt att Fouriers utopi var framtidsmusik spelad på en barntrumpet. Chan säger att Happiness är en hallucinatorisk läsning av Fouriers tabeller, en feberdröm. I drömmen blandar vi in våra erfarenheter och för att forma en utopi krävs en motpol. Fourier skisserade sitt idealsamhälle och poängterade möjligheten att skapa ett fritt samhälle med fredliga medel på frivillig väg – en vision skapad i förhållande till franska revolutionen. Darger skapade sig en egen verklighet, ett rike för barn fjärran vuxenvärlden. När Chan återger och förstärker dessa desperata önskningar om en förändrad tillvaro, blir berättelsen bland blommor, solhattar och hämningslöst hångel också en berättelse om vår tid. I filmens krig förstörs hus, människor stympas och dör, vi känner igen det från mediernas rapporteringar – det som sker i krig sker. I animerad form kommenterar Chan det egna samhällets ofullkomlighet.

Elisabeth Millqvist, assisterande intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall

(Text ur katalogen Paul Chan, publicerad i samband med utställningen på Magasin 3 och Portikus Frankfurt am Main, 2006.)