Per Kirkeby

INNEHÅLL:

Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall.
Blå, blå glömska av Aris Fioretos, författare.
Restlandschaft – Tankar kring Per Kirkeby av Thomas Elsen, chef för Neue Galerie im Höhmann-Haus, Augsburg, Tyskland (1999).

Utställningskatalog nr 20. ISBN 91-972986-4-6
36 sidor, färg, inkl. faxvinjetter av konstnären, supplement. Texter på svenska/engelska.
Publicerad 1999 av Magasin 3 Stockholm Konsthall.
Pris: 150 SEK (ca. 16 EUR)

Restlandschaft – Tankar kring Per Kirkeby av Thomas Elsen

(…) Liksom han å ena sidan är i stånd att djuploda språkets lyriska möjligheter behärskar Kirkeby å andra sidan också den ”nyktra”, språkligt exakta konkretionen. Vid sidan av hans verksamhet som lyriker är han också författare av en mängd essäer och konsthistoriska skrifter, bl a om Manet, Delacroix, Turner och Schwitters.

Intuition
Intuition är för Kirkeby en central drivkraft för konstutövandet och samtidigt ett slags motbegrepp till spontanitet. Han betonar det spontana arbetandet som en skapelseprocess, som för honom i allt väsentligt har att göra med olikheten mellan långsamhet och snabbhet. På basis av intuitionen som hans måleriska utgångs- och startpunkt ”växer” bilden fram genom många nivåer, korrigeringar, överlagringar, synliga och osynliga övergångar. Den är, om än också i hög grad tiiiiiiill följd av humöret (De bilder som uppstår på detta sätt är ofta betydligt mer depressiva”, Kirkeby i samtal med författaren, sommaren 1997 i Frankfurt), aldrig endast uttrycket hos ett enda ögonblick utan ett – ofta helt kort – tidskontinuum.

Måleri
Den förekommande tituleringen modern landskapsmålare har Kirkeby om och om igen tillbakavisat. Detta till trots är det såväl det intensiva betraktandet av naturen ( t ex av trädfragment, väderlekar, med dagen och årstiderna föränderliga ljusförhållanden) som geologiska motiv och motivationer (studiet av ytstrukturer och -förskjutningar, erosionsprocesser) vilka skapar ett avgörande konstnärligt kontinuum i hans bilder. Naturen porträtteras dock inte utan framstår som underkastad förändring, liksom i ett flytande tillstånd. Kirkebys måleri handlar alltid om denna metamorfos.

En viss metodisk analogi till betraktandet av geologiska skiktningar i naturen återfinns i deomväxlande överlagringarna av måleri och teckning i bildfältet som spelar en bärande roll hos honom. Tecknandet är härvidlag ett nödvändigt, dialogiskt förlopp av självbekräftelse gentemot bilden, och därför innefattat i denna som en integrerad del. Som jämförelse kan anföras de teckningsmotiv som vinjetterna till denna katalog utgör, vars vokabulär i bildserien ”Rest-lanskap” ibland är dolda men stundom också framträder alldeles öppet.

Restlandskap
När jag bad Per Kirkeby att ge mig en kort, språkligt fixerad tanke till ”rest-landskapen”, hans nya bildserie skapad för Höhmann-Haus, svarade han kort därpå från Köpenhamn: ”Istället för ett par mer eller mindre intelligenta rader har jag gjort en rad mindre vinjetter. Om det kunde passa?”

Yttrandet säger något om en konstnär som vet att umgås lika virtuost, precist och poetiskt med språket som med färgen. Kirkeby är alltigenom skeptisk mot det språkliga mediets pretentioner på att förklara konsten. ”Varje konstnär vet att en bild först blir intressant när den inte kan begripas språkligt. Av det skälet förstår jag inte heller varför konsttidskrifter blir allt tjockare” (i samtal med Heinz-Norbert Jocks, Kunstforum 135/1997, s 267)

Det som inte kan sägas med ord måste målas, och där utläggningar inget duger till intar Kirkebys dikter rummet mellan raderna. Till grund för detta ligger den djupa insikten hos konstnären att måleriet inte låter sig avförtrollas med ord. En god bild blir framför allt – slutligen endast intuitivt fattbart – ett landskap av färg, som aldrig helt överlämnar sig åt begreppens entydighet och ordens tillgänglighet: vad som återstår är alltid en rest.

(Utdrag ur katalogtexten av Thomas Elsen, 1999.)

SLUTSÅLD