Pipilotti Rist ”Grattis!”

INNEHÅLL:
Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall
De som upplever att ett samtal förstör konsten borde sluta läsa nu – samtal mellan konstnären och Richard Julin, chefsintendent

Utställningskatalog nr 36 producerad för Magasin 3 Stockholm Konsthall i tre separata utgåvor: svenska, tyska och engelska.
160 sidor, färg. Rikt illustrerad. Hårt band.
Publicerad 2007 i samarbete med Lars Müller Publishers.
ISBN 978-91-976646-0-8 / ISBN 978-3-03778-107-4 / 978-3-03778-108-1
Pris: 250 SEK (ca 25 EUR)

Beställning: Skicka ett e-mail till info@magasin3.com med antal samt ditt namn, adress och telefonnummer.

(Utdrag ur texten, Richard Julin och Pipilotti Rist)

RJ: Jag skulle gärna vilja ta upp något i ditt beteende, som har slagit mig vid våra möten. Det är en sorts tydlig respekt som du bemöter alla personer i din omgivning med. Det är ditt sätt att tala, men också hur du uppträder. Du håller till exempel alltid upp dörren för alla! Samma respektfulla hållning gentemot andra tycker jag mig se i din konst. Känner du igen dig i det jag säger?

PR: Frågor rörande moral och motivation tycker jag är mycket spännande just nu, eftersom jag befinner mig i en fas av förändring. Det finns det politiska förhållningssättet, som gäller mitt arbete, och det personliga. Vissa saker förlorar sin oskyldighet så fort man talar om dem – när någon säger till dig: Du är så spontan, du är så hjärtlig eller du är så uppmärksam… För mig handlar det här om moral, etik i praktiken, det man inte talar om. Det speglar din människosyn. Och så har vi de politiska åsikterna. Däremellan finns flera felkopplingar. Jag var tvungen att lära mig att den ”rätta” ideologin inte existerar. Människor, som förpackar moralen och föreställningen om det ideala i en sluten ideologi eller i en religiös hypotes, tycker jag är suspekta. Men trots det intresserar mig den nya människan. Det där med att öppna dörren… Du träffade ju precis min mamma Anna ute på gatan. Hon lärde oss barn att vara artiga och att ställa upp för andra. En hel del har att göra med den moral man övertar som barn. Det är viktigt för mig att människor är varsamma mot varandra och att man ömsesidigt tar varandra på allvar. Det är idéer i teorin som motsvarar mitt sätt att vara, men samtidigt har jag en känsla av att ha förlorat många år på grund av vänsterideologins inskränkta perspektiv och rädslan för Guds straff. Jag vill hålla upp dörren av egen fri vilja. Det där gör mig just nu helt förvirrad.

RJ: Du tillåter dig själv att tvivla?

PR: Folk frågar mig ofta: Är din konst feministisk? Jag är feminist, det är en självklarhet och fullkomligt logiskt så länge inte horisonten är lika vid för alla. Men det finns tusentals andra insikter som färgar mina undersökningar. Även om jag har en positiv bild av människan får ambivalensen plats i mina verk. Att acceptera denna ambivalens borde kunna hjälpa en att bli mildare gentemot sig själv. Det är något som jag eftersträvar i mitt arbete. När besökare upplever mina verk vill jag att de är mindre hårda mot sig själva. Det är kanske det du känner av. Själv är jag naturligtvis inte där mina verk är. Som människa kan jag inte helt och hållet förstå den sorglöshet och kraft som jag delvis explicit söker eller vill skala fram i mina verk. Som person är jag inte identisk med mina verk. Ibland ser jag på mig själv som neurotisk och ängslig. Helt explicit har jag bestämt att jag inte vill överföra dessa känslor direkt till verken, men jag bör inte heller förneka dem där.

……

RJ: Jag skulle gärna vilja prata om ditt nya verk ”Tyngdkraft, var min vän”. Efter att ha sett modellen tidigare idag är det tydligt att det är besläktat med verk som du har gjort de senaste två åren: ”Homo Sapiens Sapiens” i Venedig och ”A Liberty Statue For Löndön” (”En frihetsgudinna för Löndön”) i London.

PR: Ja, alla tre erbjuder betraktaren, lyssnaren, en liggande position. Hur kroppen rör sig i förhållande till konstverket har alltid intresserat mig. Betraktandets ritualer och kroppens position tycks nästan givna. Jag analyserar rörelsens förhållande till konsten. Vägen till och inne i institutionen är en ritual, hur man till exempel hos er går ner till hamnen och in i lagerlokalen, där Magasin 3 ligger. Det är en liten resa. Man tar en timeout, som går att jämföra med kyrkobesök förr i tiden – en timeout, förmodad improduktiv tid, som man använder för att samla sig och för att reflektera. Jag vill understryka denna meditativa karaktär genom att låta installationerna försöka upplösa tyngdkraften för ett tag och sänka tonus. Det är lättare att låta musklerna slappna av när man ligger ner. Muskelaktiviteten har ju oftast mycket större betydelse än att bara få oss att gå och hålla vårt skelett upprätt. Alla våra reflektioner, vad vi ser, vad vi är rädda för, speglar sig i vår muskeltonus. Man kan också angripa problemet från andra sidan. Om man kan slappna av i musklerna har det också inflytande på tankeverksamheten. Det betecknas som somatopsykiskt. I ”Tyngdkraft, var min vän” dök jag ner i vattnet igen. Det är egentligen ett systerverk till ”Sip My Ocean” (”Sörpla min ocean”). Förra veckan talade jag med någon om att vi egentligen inte borde kalla vår värld jord, utan vatten. Rätt praktiskt, tekniskt sett, har jag nu lärt mig att använda HD-tekniken under vatten. Vi arbetade med två olika kameror. Nu vet jag hur jag vill arbeta under vatten. I Venedig fanns Pepperminta, som spelades av Ewelina Guzik, tillsammans med sin syster Edna före syndafallet. Bortom alla samhällsskikt och tidsmarkörer. I London återvänder hon till civilisationen. I Stockholm övervinner hon, enkelt uttryckt, tyngdkraften och årstiderna tillsammans med en annan, androgyn person. Hon flyger bort från världen. Min systerson David, som spelar den andra personen, kom tyvärr med kortklippt hår till filminspelningen den tredje dagen. [skrattar] Det var en jättechock! Han är min syster Ursulas femtonårige son. Vi filmade två dagar i gamla Rhen. Sedan ytterligare en natt i utomhusbassängen, dit han plötsligt kom utan sitt långa hår. Han var inte medveten om att hans rollfigur var androgyn. Det borde jag ha förklarat noga för en amatör. Tyngdkraft, var min vän talar om fantasin att leva bortom könen och simulerar en upplösning i vatten, luft och atomer.

Utdrag ur katalogen Grattis!, 2007