Philip-Lorca diCorcia

18 september - 12 december 2004
Curator: David Neuman

Philip-Lorca diCorcia blandar dokumentär tradition med fiktion, film- och reklamfoto. Han är känd för att genom sin kameralins fånga det vardagliga med ”noggrant förberedda snapshots”. Utställningens huvuddel är A Storybook Life, 76 bilder tagna under 20 år. diCorcia har genom sin kameralins avbildat Amerikas förorter – en värld fylld av TV, cigaretter och gräsklippare. Det är en serie fotografier som ger sken av att vara spontana dokumentärbilder på hans familj och vänner, men i själva verket är minutiöst förberedda. Detaljerna är noga utstuderade och bidrar till den specifika atmosfär som diCorcia har valt att förmedla i varje enskilt fotografi. Betraktaren möter sällan de porträtterades ögon, vilket ger en känsla av voyeurism. Ordningsföljden är tät likt scener ur en film eller sidor i en bok. diCorcia själv jämför hur hans berättelse är uppbyggd med hur minnet fungerar: ”overlapped in ways that are not rational”.

Two Hours (1999) består av elva bilder tagna från en bestämd position på en gata i Havanna, Cuba, där diCorcia under två timmar låtit omgivningen bli kuliss för det som utspelar sig. Ögonkontakten människor emellan och platsens atmosfär spelar en central roll. Människorna har fotograferats på kort avstånd och man kan tro att man själv befinner sig bland dem och är på väg att stöta ihop med personen framför. Gatans puls och människoflödet simuleras ytterligare när alla bilderna ses uppradade bredvid varandra.

Ur en av diCorcias mest kända serier Heads (2000), visas ett flertal verk. Serien kan ses som en utveckling av Streetwork, där diCorcia 1996-98 fotograferade gatulivet i åtta stora amerikanska, europeiska och asiatiska städer. Från att ha fångat vardagliga scener med städerna som dekor i bakgrunden, har han i Heads reducerat omgivningen och för ett ögonblick lyft fram anonyma individer ur massorna. Från en byggnadsställning intill Times Square i New York har diCorcia arrangerat belysningen och riktat den mot enstaka förbipasserande eller mindre grupper utan att dessa varit medvetna om hans närvaro. Bakgrunden och kontexten som personerna befinner sig i försvinner och individuella karaktärer hävs fram. De har fångats i privata ögonblick, försjunkna i tankar, då stadens puls och ljud har sållats bort. Resultatet av kombinationen spontanitet och iscensättning är överväldigande enkla och direkta bilder.